AVTALSRÖRELSE

Förhandlingschefen: Produktiviteten motiverar inte kraven – ”Inte i närheten”

Det är fokus på kostnadskontroll när Industriarbetsgivarna nu går in i avtalsrörelsen. ”Vi befinner oss i en lång och segdragen lågkunjunktur”, säger förhandlingschef Per Widolf till TN.

När Industriarbetsgivarna går in avtalsrörelsen är fokuset att stärka konkurrenskraften och minska regelbördan för företagen, säger förhandlingschef Per Widolf.

− Naturligtvis har vi fokus på kostnadskontroll i det bekymmersamma läge som vi är i nu, säger han till TN.

Han konstaterar att Industriarbetsgivarnas medlemmar – med sina 90 000 medarbetare – verkar på en global marknad. Det gör att det inte går att sätta priser hur som helst. För att svenska produkter ska stå sig internationellt måste företagen klara den internationella konkurrenskraften Det perspektivet påverkar Industriarbetsgivarnas yrkanden i avtalsrörelsen.

”Arbetstidsfrågan är extremt viktig för basindustrin. Där handlar det om produktion och produktionstid.”

− I grund och botten handlar det om att öka möjligheten för företagen att kunna genomföra anpassningsåtgärder beroende på ändrade förutsättningar i omvärlden – det man normalt brukar kalla flexibilitet, säger Per Widolf.

Han förklarar att det gäller både löne- och arbetstidsfrågor, men även frågor om bemanning.

− Men arbetstidsfrågan är extremt viktig för basindustrin. Där handlar det om produktion och produktionstid.

Ett av flera yrkanden på arbetstidsområdet handlar om att ta bort en skrivning om minskad veckoarbetstid i nuvarande avtal till förmån för pension.

Precis som Teknikföretagen yrkar Industriarbetsgivarna på att vissa skrivningar om arbetstid i befintliga kollektivavtal tas bort om det införs en lagstadgad arbetstidsförkortning.

− Vi kommer inte att acceptera att en lagstiftad arbetstidsförkortning ska få genomslag i våra kollektivavtal. Det är främmande för vårt sätt att förhandla och det är främmande för hela den svenska modellen, säger Per Widolf.

Många kollektivavtal med kortare arbetstid

I debatten sägs ofta att det inte har hänt något i arbetstidsfrågan sedan 1973. Det, menar Per Widolf, är en myt. I själva verket finns det i många kollektivavtal skrivningar om kortare arbetstid än 40 timmar per vecka.

− Till att börja med har de allra flesta kollektivavtal ett arbetstidsmått som utgår från helgfria veckor till skillnad mot arbetstidslagen. Det innebär 38,5 timmar per kalendervecka, säger han.

”Det märke som förhandlas fram ska gälla för alla och det är ett kostnadsmärke som sätts i procent.”

Industriarbetsgivarna har fokuserat mycket på att förkorta arbetstiden i slutet av karriären.

− Det handlar om att göra extra avsättningar till olika pensionslösningar som man sedan ska kunna använda sig av för att gå ner på halvtid eller något liknande, säger Per Widolf.

Facken har i år ställt historiskt höga krav. Kan det bli en stökig avtalsrörelse? Är du orolig för konflikt?

− Kommer vi inte överens finns alltid konflikt som en tänkbar farlig väg att gå. Därför har vi i Industriavtalet skrivit att vi ska träffa avtal utan stridsåtgärder. Men det är klart att vi måste komma överens också.

Står långt ifrån varandra

Även om arbetsgivarna inte siffersätter sina yrkanden är det tydligt att parterna som ingångsvärde står väldigt långt ifrån varandra – ovanligt långt. Per Widolf är bekymrad över att facken inom industrin har lagt det historiskt höga kostnadskravet på 4,2 procent.

− Vi ska komma ihåg att vi befinner oss i en lång och segdragen lågkonjunktur. Vi har ingen produktivitet som ens i närheten skulle kunna motivera de krav som facken har ställt, så det är bekymmersamt, säger han.

Förutom kravet på 4,2 procent finns det också olika krav på låglönesatsningar, som ser lite olika ut beroende på avtal och fackförbund. Men Per Widolf avfärdar den typen av krav.

− Märket kommer att gälla för alla. Vi tycker inte om det krav på en insamlingsmodell eller låglönesatsning som har ställts idag. Men vi kommer att förhålla oss till kraven och förhandla med våra motparter.

– Men en sak är säker: Det märke som förhandlas fram ska gälla för alla och det är ett kostnadsmärke som sätts i procent, säger Per Widolf.