DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

”Statligt näringsliv? Nej tack!”

Näringslivet utvecklas bäst när företagen kan experimentera och konkurrera med varandra på fria marknader, skriver nationalekonomen Alexandra Leonhard.

Statens inblandning i näringslivet har varit en ständig diskussionsfråga, både i Sverige och internationellt. Genom historien har vi sett hur staten klivit in för att skydda, rädda och starta företag, ofta med varierande resultat. Just nu presenteras förslag efter förslag på hur EU:s budget kan användas för att stödja den gröna omställningen, den regionala ekonomiska utvecklingen, garantera vår säkerhet, öka konkurrenskraften och stimulera privata investeringar.

Frågan är: Kan en aktiv industripolitik verkligen gynna näringslivet på lång sikt, och om så är fallet – hur bör den utformas?

”Staten har samtidigt spelat en alltmer avgörande roll i att främja innovation.”

Historiskt sett har svensk industripolitik gått från att skydda inhemska företag genom tullar till att aktivt ge ekonomiskt stöd för att hantera kriser och främja tillväxt. Exempelvis ledde 1970- och 1980-talets statliga ingripanden i stål- och varvsindustrin till massiva förluster för skattebetalarna. Sedan dess har de politiska beslutsfattarna många gånger låtit bli att rädda företag när deras produktion inte längre var lönsam, vilket till exempel skedde när näringslivsminister Maud Olofsson valde att inte hjälpa Saab från en konkurs.

Visst har det skapat tillfälligt lidande, men så länge det finns ett skyddsnät som hjälper folk att gå igenom en period av arbetslöshet, omskola eller vidareutbilda sig så kommer de att komma i arbete igen på ställen där produktionen är lönsam eller starta nya företag.

Staten har samtidigt spelat en alltmer avgörande roll i att främja innovation. Historiskt har staten varit en bärande drivkraft bakom teknologiska framsteg genom att finansiera grundforskning som inte är kommersiellt lönsam - och därför inte bedrivs av privata företag. Förutom grundforskning kan staten gynna företagande och konkurrenskraft genom att bidra med välfungerande infrastruktur, bra utbildning, god hälso- och sjukvård, stabil och hög tillgång av energi, samt en rättvis och effektiv offentlig administration och rättsstat. Staten har därmed en viktig roll att spela för att skapa goda grundförutsättningar för nya innovationer och växande företag.

”Forskning visar att selektiva statsstöd kan snedvrida konkurrensen på marknaden.”

Det finns däremot betydande risker med selektiva statliga stödinsatser. Forskning visar att selektiva statsstöd kan snedvrida konkurrensen på marknaden, skapa ineffektiv resursallokering och leda till politisk korruption. Om staten inte förmår välja rätt sektorer att satsa på, kan det leda till felinvesteringar och negativa effekter på den ekonomiska utvecklingen. Industripolitik för att enbart stärka specifika sektorer, tekniker eller företag – inhemskt, eller inom EU gemensamt - riskerar att leda till subventionstävlingar snarare än verklig utveckling.

Riskerna med selektiva statliga interventioner i näringslivet innebär att de måste ske med stor försiktighet. Det handlar inte om att staten ska sluta stödja innovation, utan snarare att staten behöver fokusera på att skapa bättre generella förutsättningar för företagen. Om politikens roll blir för omfattande, riskerar vi att gå tillbaka till de storskaliga misslyckade industripolitiska projekten på 1970 – och 80-talet.

Det finns dock fall där selektiva insatser mot företag kan vara motiverade. IMF:s senaste rapport (2024) påpekar att selektiva statsstöd kan ge positiva resultat om det riktas till sektorer med god spridning av kunskap och om den offentliga administrativa kapaciteten är hög. Särskilt inom grön teknologi kan rätt utformade industripolitiska åtgärder minska koldioxidutsläpp och samtidigt öka välfärden enligt OECD (2023).

”Det bästa stödet från staten är att skapa goda grundläggande förutsättningar för företagande.”

Slutsatsen är att det inte finns något enkelt svar på frågan om statens roll i näringslivet. Men det vi kan lära oss av historien och forskningen är att statlig intervention endast fungerar om den är väl avvägd, sektorsövergripande och baserad på empirisk evidens snarare än kortsiktiga politiska intressen.

Det finns mycket som staten och EU-budgeten kan göra för att gynna näringslivet, men att bedriva ett statligt näringsliv genom aktiv/selektiv näringslivspolitik är troligen fel väg att gå. Näringslivet utvecklas bäst när företagen kan experimentera och konkurrera med varandra på fria marknader.

Det bästa stödet från staten är att skapa goda grundläggande förutsättningar för företagande, så som effektiva tillståndsprocesser, välutvecklad infrastruktur (real och digital), bra utbildningsystem, tillgång till bra sjukvård, en säker rättsstat och en effektiv förvaltning. En sådan politik skulle stärka både Sveriges och EU:s konkurrenskraft.