AVTALSRÖRELSE

Klart: Industrins parter har tecknat tvåårigt avtal – här är nya märket

Sent natten till tisdag kom beskedet att fack och arbetsgivare inom industrin har kommit överens om ett nytt industriavtal. Avtalet löper på två år och nivån ligger på 6,4 procent. ”Våra företag är djupt bekymrade, men tar ansvar i en turbulent tid”, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

– Vi har landat i ett avtal som är högt i förhållande till ett utmanande omvärldsläge. Vi förstår att det kan bli kännbart att hantera för delar av näringslivet. Samtidigt har Industriavtalet under lång tid varit en stabiliserande faktor för svensk industri i tider av stor osäkerhet, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Det nya avtalet är fördelat på två år, med kostnadsökningar på 3,4 procent första året och tre procent andra året. Kostnadsökningarna är normerande för hela arbetsmarknaden.

”Nivån vi förhandlat fram är acceptabel men kommer att vara tuff att förhålla sig till.”

Enligt TT skriver IF Metall i ett pressmeddelande att det nya avtalet "ger goda förutsättningar för reallöneökningar och det ligger på en nivå som kan normera på svensk arbetsmarknad och samtidigt gynna Sveriges konkurrenskraft".

Det är dock inget som Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten instämmer i. Han har tidigare varnat för att Sveriges konkurrenskraft kommer att försämras om kostnadsökningarna blir högre än det avtal som nyligen tecknades i Finland. Och han konstaterar att det avtal som de svenska parterna nu har tecknat ligger högt kostnadsmässigt.

– Svensk industri verkar på en global marknad där konkurrensen är hård. Avtalet äventyrar vår konkurrenskraft, bland annat i jämförelse med Finland och Tyskland, där löneavtalen landade på en lägre nivå. Våra företag är djupt bekymrade, men tar ansvar i en turbulent tid, säger han.

– Nivån vi förhandlat fram är acceptabel men kommer att vara tuff att förhålla sig till i våra kommande förhandlingar för de branscher som ligger utanför industriavtalet, säger Lena-Liisa Tengblad, vd för Gröna arbetsgivare.

”Denna förhandlingsomgång har varit osedvanligt tuff och utdragen.”

Även Anna Vargö, förhandlingschef på Gröna arbetsgivare, menar att kostnadsökningarna blir tuffa för företagen.

– Även om vi lyckats växla ner löneökningstakten jämfört med förra avtalsrörelsen, är det ett högt lönemärke som kommer att vara utmanande för många branscher, däribland stora delar av de gröna näringarna som nu ska förhandla utifrån det nya industriavtalet, säger hon.

– Nedväxlingen borde varit större för att stärka vår konkurrenskraft i den osäkra ekonomiska kontext vi befinner oss i, säger Anna Freij, förhandlingschef på Grafiska företagen och TMF.

Komplicerade förhandlingar

Och det har komplicerat att komma fram till ett avtal, konstaterar Lena Liisa Tengblad

– Det blev svåra förhandlingar i och med att facken baserade sina krav på en annan ekonomisk utveckling än den vi ser, säger hon.

Även Livsmedelsföretagens förhandlingschef Henrik van Rijswiijk poängterar att det har varit svårt att komma i mål.

– Vi är nöjda med att ha nya avtal på plats men jag kan konstatera att denna förhandlingsomgång har varit osedvanligt tuff och utdragen, möjligen en av de svåraste och mest kärva avtalsförhandlingar jag varit med om under de mer än 25 år som jag medverkat i avtalsrörelse, säger han och fortsätter:

– Vårt främsta mål i förhandlingarna har varit att finna lösningar som tryggar industrins konkurrenskraft och lönsamhet i en osedvanligt svår tid. En lönenivå på 3,4 procent det första avtalsåret måste därför ses som acceptabel sett utifrån fackens yrkanden och förväntansbild. Men vi är förvånade att facken inte tagit större hänsyn till det besvärliga omvärldsläget och de stora ekonomiska utmaningar som många svenska livsmedelsproducenter brottas med.

”Mot bakgrund av vår svaga produktivitet är jag bekymrad över fokuseringen på arbetstidsförkortning.”

Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf säger att de har haft anledning att ställa sig frågande till fackens verklighetsbeskrivning under årets avtalsrörelse.

– Vi har haft anledning att ställa oss frågande till fackens verklighetsbeskrivning under årets avtalsrörelse. De har i stor utsträckning blundat för det ekonomiska läget. Vi befinner oss i en kris präglad av geopolitiska spänningar, ökade tullar, handelshinder och en negativ utveckling i den globala handelspolitiken. Detta påverkar alla – både företag och anställda, säger han.

På IKEM är poängterar förhandlingschef Henrik Stävberg att det krävdes noggrant övervägande tillsammans med organisationens medlemmar för att säga ja till den höga kostnadsökningen.

– Vi är glada att det gick att nå ett avtal. Förhandlingarna har varit oväntat svåra denna gång, mycket beroende på osäkerhetsfaktorer i omvärlden och en splittrad syn kring dess påverkan på svensk konkurrenskraft, säger han och fortsätter:

– Den långvariga lågkonjunkturen, den tyska energikrisen och risker för Trumptullar är osäkerhetsfaktorer för industrin. Att vi åtminstone lyckats nå ett avtal för att säkra arbetsfreden är bra för svensk industri, och det är bra för Sverige.

Arbetstidsförkortning ger negativa effekter

En särskilt komplicerad fråga under årets avtalsrörelse har varit den om arbetstidsförkortning. I en intervju med TN tidigare i år konstaterade Per Hidesten att det fanns en ”tydlig politisk prägel” på årets förhandlingar kopplat till den frågan och att det påverkade förhandlingarna negativt.

Nu har parterna dock landat i att all arbetstidsförkortning ska räknas inom märket, enligt Per Widolf. Men arbetstidsförkortning är problematisk och arbetsgivarsidan har i förhandlingarna fört fram de negativa effekterna en sådan har för produktiviteten samt den stora kompetensbrist som finns, enligt Grafiska företagen.

– Mot bakgrund av vår svaga produktivitet är jag bekymrad över fokuseringen på arbetstidsförkortning. Vi borde egentligen öka antalet arbetade timmar, säger Per Widolf.

– Det varit viktigt för oss att visa att parterna klarar av att förhandla fram lösningar kopplat till arbetstid utan lagstiftning. Det har vi gjort tidigare, och jag kan konstatera att vi klarat av detta även denna gång. Parterna har stått långt ifrån varandra, men för att få till avtal och därmed uppnå arbetsfred har vi gjort denna bedömning, säger Anna Freij.

Arbetsgivarna hade gärna sett ett treårigt avtal.

– Vi hoppades på att kunna ingå längre avtal. Det skulle skapa bättre förutsägbarhet och stabilitet för våra medlemmar. Men under de förutsättningar som råder har detta varit bästa möjliga utfall, säger Henrik Stävberg.

Parterna inom industrin höll en presskonferens tisdag morgon klockan 9. Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, sa att det skett en ”upptaktning” för löneökningarna och Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer, höll med. ”Avtalet är faktiskt ett av de högsta i Industriavtalets historia", sade hon under pressträffen.