DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Så reformerar Finland tillståndsprocesserna efter Ukrainakriget – ”Vi kör!”

Minna Ojanperä är chefsstrateg för policyfrågor på Elinkeinoelämän keskusliitto (EK). Bild: Robert Örthen, Mostphotos, Lise Åserud, Svemin, Kerstin Carlsson, Henrik Holmberg/TT

Samtidigt som de svenska tillståndsprocesserna ska reformeras så ser det svenska näringslivet med avund på hur de finska myndigheterna bemöter företagen. ”Vi kan inte ha ett system där det tar tio år att få ett tillstånd – det är helt orimligt”, säger den finska experten Minna Ojanperä till TN.

Minna Ojanperä är chefsstrateg för policyfrågor på Elinkeinoelämän keskusliitto (EK), en motsvarighet till Svenskt Näringsliv i Finland som företräder drygt 15 000 företag inom olika sektorer. Hon berättar att Finland nu genomgår en stor reform för att korta ned tillståndsprocesserna. I dagsläget har Finland 13 plus fyra myndigheter som officiellt är en del av tillståndsprocesserna.

– Så många olika myndigheter sätter ibland företagen i en märklig situation. Till exempel, om ett företag har flera anläggningar i norra Finland, södra, östra och västra Finland, så måste de hantera separata myndigheter för varje anläggning, säger hon.

– Men i och med den nya reformen kommer de att ersättas av en myndighet som ska hantera ärenden över hela Finland. Genom den nya reformen av regionförvaltningen koncentreras statens tillstånds-, styrnings- och tillsynuppgifter till ett nytt riksomfattande ämbetsverk.

Det var den nuvarande regeringen, med Samlingspartiet, Sannfinländarna, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna, som efter valet 2023 beslutade att de finska tillståndsprocesserna ska ändras. Minna Ojanperä beskriver det som en enorm reform vilket kommer att innebära en omorganisering av hela den statliga administrationen.

– Även tidigare regeringar har försökt göra ändringar i tillståndsprocesserna, men det har inte gått hela vägen. Men eftersom det redan fanns utredningar och utkast till lagförslag, så vi behövde inte börja från noll. Det betydde att den nuvarande regeringen kunde ta upp de gamla förslagen och driva på reformen snabbt.

Enligt statistik från EK finns just nu investeringsplaner inom den gröna omställningen på totalt 290 miljarder euro i Finland.

– Tidigare var miljömyndigheterna mycket mer skeptiska till företagen, men nu delar de en gemensam syn på att vi måste snabba upp processen. Det handlar inte om att sänka miljökraven, utan om att korta tiden det tar att få ett tillstånd genom att myndigheterna samarbetar mer.

”Just nu säger alla ministrar: Ja, vi kör!”

Det stora skiftet beror främst på den ryska invasionen av Ukraina 2023. Minna Ojanperä berättar att hela nationen enades och det fanns en samsyn kring att Finland måste minska beroendet av rysk fossil energi. Detta samtidigt som EU införde direktiv om speciella tidsfrister för tillståndsprocesser för ny förnybar elproduktion.

– Fler insåg att vi måste lägga grunden för att bekämpa klimatförändringarna och stärka Finlands ekonomi då vi har haft mycket svag tillväxt de senaste 15 åren. Industrin kan hjälpa oss att ställa om till fossilfri energi, och vi måste underlätta för dem att göra det.

Hon beskriver den stora reformen som en "win-win"-situation. Stödet för nya tillståndsprocesser har brett stöd från både politiska partier, näringslivet och andra samhällsaktörer.

– Alla är överens om att vi måste göra detta. Vi kan inte ha ett system där det tar tio år att få ett tillstånd – det är helt orimligt.

– Just nu säger alla ministrar: ’Ja, vi kör!’.

Hon menar att diskussionen tidigare varit väldigt polariserad mellan å ena sidan industrin och den andra sidan miljöintressen.

– Det har varit väldigt svårt att föreslå förändringar. Om man tidigare sa ’vi borde effektivisera processerna’ eller vi borde göra det lättare för företag’, så såg många det som ett hot mot miljön.

Förhoppningen nu är att tillståndsprocesserna ska bli mer förutsägbara, eftersom myndigheterna nu måste ha mer dialog med företagarna i ett tidigt skede.

– I stora projekt förbereder företag sina tillståndsansökningar i flera år. De lägger ner enorma resurser på att utvärdera påverkan på exempelvis vattenkvalitet. Företagen vill då vara säkra på att deras ansökan innehåller allt som behövs för att få ett godkännande.

”Hoppas att kommunerna ska börja diskutera med statliga myndigheter redan i det tidiga planeringsskedet.”

– Det värsta som kan hända är att de lämnar in en ansökan med hundratals sidor av miljöutredningar och sedan får höra från en tjänsteman: ’Ni måste undersöka det här och det här också´. Företagen blir då frustrerade och tänker: ’Varför sa ni inte det första dagen? Då hade vi kunnat inkludera det i vår ursprungliga analys’.

De finska kommunerna har rätt att fatta beslut om den kommunala planeringen, samtidigt som miljökonsekvensbedömningar och liknande hanteras på statlig eller kommunal nivå.

– Vi hoppas nu att kommunerna ska börja diskutera med statliga myndigheter redan i det tidiga planeringsskedet. Då kan de få en förståelse för de miljöregler och begränsningar som gäller på statlig nivå. På så sätt kan de, innan de fattar beslut om platsen för en ny anläggning, veta om det finns statliga miljökrav som kan påverka etableringen.

– Detta är nyckeln till en mer förutsägbar tillståndsprocess – att kommunerna och statliga myndigheter pratar mer med varandra redan innan företagen ansöker.

I Sverige finns stora utmaningar för industrietableringar, inte minst handlar det om naturområden och historiska intressekonflikter mellan gruvnäringen och rennäringen.

– I vissa områden i norra Lappland har det förekommit konflikter mellan gruvdrift och rennäring, men som jag förstår det är dessa konflikter inte är så vanliga i Finland som de är i Sverige. Egentligen har vindkraft och renskötsel varit mer i diskussionen på sistone och det pågår pilotprojekt med syfte att lösa de största tvisterna.

Hon berättar att det startats en neutral organisation där företagen och företrädare för rennäringen och samerna samlas kring rundabordssamtal för att se om det går att finna en lösning på hur vindkraften ska kunna byggas ut samtidigt som renskötseln ska kunna fortsätta att bedrivas.

– Jag har hört att dessa samtal har fungerat bra, eftersom det tidigare varit svårt att inleda en dialog.

– Samerna har laglig rätt att överklaga beslut, men det måste vara inom deras geografiska område och det är då upp till domstolarna att avgöra om ett projekt inte ska bli av.

”Företag får vägledning längs vägen.”

En stor skillnad mellan det svenska systemet och det finska är att det finska aldrig börjar i en domstolsprocess, vilket den svenska gör. I det finska systemet har företagen en dialog med myndigheten under hela processen. Första instansen är alltid en myndighet som har miljö- och teknisk expertis, som ingenjörer och miljöspecialister. Domstolen kommer först in i processen om beslutet överklagas, berättar Minna Ojanperä.

– Myndigheten säger inte exakt vad företaget ska skriva i sin ansökan, men de ger vägledning. De kan till exempel säga: "Ni borde titta närmare på er påverkan på vattenkvaliteten eller luftföroreningar." Så företag får vägledning längs vägen, vilket aldrig skulle hända om det var en domstol som hanterade ärendet.

I praktiken kan den ansvariga myndigheten begära in utlåtanden från andra myndigheter som har rätt att yttra sig i ärendet.

– Men oavsett så är det den ansvariga myndigheten som fattar det slutliga beslutet. Dessutom är de skyldiga att ge ett beslut och nu arbetar vi för att den maximala tidsramen för beslut ska vara tolv månader.

”Förvånad då vi brukar avundas Sverige inom så många områden.”

– Att få ett besked som säger: ’Det kommer ta cirka 11 månader’, är något företagen uppskattar. Det räcker för dem att veta att ’Okej, vi kommer få beslut nästa november’.

De finska företagen bör vara förberedda på att göra en mycket noggrann analys, framförallt om de planerar att etablera sig på en ny plats där det aldrig tidigare funnits en industriell verksamhet, berättar hon.

– Vi vet bland annat att om det finns skyddade arter eller problem kopplade till vatten, så blir det mycket svårare och mer tidskrävande att få tillstånd.

Samtidigt som de svenska tillståndsprocesserna ska reformeras så ser det svenska näringslivet med avund på hur de finska myndigheterna bemöter företagen.

– Jag har inte full koll på hur det svenska systemet fungerar, men av det jag har förstått från våra svenska kollegor verkar det som att vårt system är enklare.

– Jag är så förvånad då vi brukar avundas Sverige inom så många områden. Det verkar som att när det gäller tillstånd, så har vi något som ni kan lära av oss.