DEN SVENSKA KONJUNKTUREN

Långt kvar innan du får sparränta

Ekonomi (TT)

Bankerna är snabba på att göra bolånet dyrare. Men ränta på dina vanliga spar- eller lönekonton lär dröja.

Riksbanken behöver höja ganska mycket innan hushållen kan räkna med någon avkastning på de tusentals miljarder som i dag står på nollräntekonton, enligt bedömare.

– Minst en procentenhet, förmodligen ännu mer.

Det säger Tor Borg, tidigare ränteanalytiker från bankvärlden, i dag analyschef i byggbranschen, om hur mycket Riksbanken behöver höja styrräntan innan det generellt blir någon ränta på storbankernas enklare sparkonton med fria uttag. Vanliga lönekonton lär dröja ännu längre.

Tor Borg gör jämförelsen med vad bankerna tjänar på bolånen, med marginaler på runt 1,5 procentenheter. Så om de vill tjäna ungefär lika mycket på inlåningen måste Riksbankens styrränta upp i de trakterna, 1,5 procent, det vill säga den ränta som sparbankerna kan få i avkastning på överblivet kapital.

Flera höjningar på gång

Fler och fler bedömare, liksom Riksbanken självt, säger nu att räntehöjningar är på väg, kanske en första redan i april. I dag ligger styrräntan på noll. Den skulle med andra ord behöva höjas ett flertal gånger i mindre steg innan storbankerna är beredda att överge sin mångåriga nollränta på inlåningen.

Svenskarna sitter med ungefär 2 100 miljarder kronor i kontanter på olika typer av konton, varav 230 miljarder på olika former av sparkonton där pengarna är inlåsta med någon slags mindre ränta, och resten, alltså cirka 1 870 miljarder kronor, på lönekonton och sparkonton med fria uttag där räntan oftast är noll, enligt Statistiska Centralbyrån. Snitträntan på samtliga konton uppgår till knappa 0,1 procent, men den absoluta merparten sitter alltså på konton där ingen ränta betalas alls. Med en inflation på 4-5 procent i dagsläget tappar pengarna snabbt i värde.

Indikation på vad som krävs

Man får gå tillbaka till 2014 för att hitta sparräntor värd namnet. Då låg snitträntan på inlåning på vanliga sparkonton/lönekonton på runt en halv procent, enligt SCB. Det var också senast som Riksbankens styrränta låg över noll. Första halvåret 2014 var reporäntan 0,75 procent, vilket därmed skulle kunna vara en indikation om vad som krävs innan storbankerna återigen kan tänka sig att betala ränta på sparpengarna.

Storbankerna själva är inte så pigga på att prata sparräntor eller när det kommer att bli någon. SEB:s privatekonom Américo Fernández är inte den som bestämmer över bankens räntesättning, men kan prata lite generellt om vad som gäller. Han pekar bland annat på att Riksbankens räntepolitik fortfarande innebär minusränta för bankerna när de sätter in överskottet hos centralbanken.

De räntor som stigit hittills är de längre bundna räntorna, än så länge inte Riksbanksräntan som styr avkastningen på vanliga sparkonton.

Ingen grund för höjning

Enligt honom behövs det nog att Riksbanken höjer styrräntan ett par, tre gånger med 0,25 procentenheter innan det blir aktuellt att eventuellt börja betala kunderna något för att få ta hand om deras besparingar.

– Ska man räkna med någon ränta framöver? Ja, det tror jag, men det kommer från låga nivåer och i ganska långsamt tempo, säger Américo Fernández.

Banken erbjuder dock sparränta om man är beredd att låsa in pengarna en period, kanske ett år eller två. Även de andra storbankerna agerar på liknande sätt.

Så här säger Swedbank:

"Räntehöjningarna på bolån är närmast uteslutande på bindningstider över 3 månader och är ett resultat av att långa marknadsräntor har stigit kraftigt, drivet av marknadens förväntningar om framtida räntehöjningar. Korta räntor (Stibor), vilket är basen för merparten av inlåningen, har inte stigit särskilt mycket", skriver Mikael Björknert, chef för svensk bankverksamhet i Swedbank, i ett mejlsvar.

Småspelare betalar

Många av de mindre spelarna betalar däremot sina sparare ränta även på enkla sparkonton med fria uttag.

– Det gör de för att locka kunder, men också för att sparpengarna är en viktig finansieringskälla för sin utlåning, säger Tor Borg.

Ytterligare ett skäl är att nischbankerna har ett smalare erbjudande med lägre omkostnader än storbankerna.

Olle Lindström/TT