FRAMTIDENS PENSIONER

Pensionssystemets grundare: Det här var inte tanken med reformen

Det har varit stökigt kring pensionerna på senare tid, med snabbt framtagna reformer och förslag som ruckar pensionssystemets grundbultar. De som var med och byggde systemet i början av 1990-talet efterlyser större respekt för de långsiktiga principerna. ”Nu är jag bekymrad”, säger Bo Könberg, som ledde arbetsgruppen.

Förra året blev plötsligt pensioner brännande hett och det var bråttom att få till en förändring för dem med allra lägst pension. Alldeles för bråttom var det många experter och inblandade myndigheter som tyckte.

Först infördes inkomstpensionstillägget och i våras − ett halvår senare − tog det skruv ordentligt när S, V och MP lade fram förslaget om ett garantitillägg, som skulle ge upp till 1 000 kronor skattefritt i månaden till den miljon pensionärer som har lägst pension.

Kort därefter kontrade den borgerliga oppositionen med ett förslag om att i stället höja garantipension och bostadstillägg för dem med lägst pension, och att samtidigt sänka skatten för de pensionärer som har arbetat men som fortfarande har låg pension.

Mötte hård kritik

Båda förslagen kritiserades för att vara för kortsiktiga och för att gå emot grundprinciperna i det svenska pensionssystemet.

De skulle minska respektavståndet, skillnaden i pension mellan den som har jobbat hela livet och den som inte har jobbat alls, och rucka på livsinkomstprincipen, det vill säga att det är ett rakt förhållande mellan inkomst och pension.

I juni röstades regeringens förslag ner och i stället fattades beslut om att höja nuvarande garantipension och bostadstillägg.

Sedan dess har debatten lugnat ner sig men fortfarande kvarstår faktumet att de två förändringarna innebär att respektavståndet har minskat.

– Vårens förslag om ett garantitillägg var bekymrande, även om det blev lite mindre dåligt i och med det nya förslaget. Men visst finns det viss anledning till oro för vad som är på gång och hur partierna gör nu efter valet.

Det säger Bo Könberg, som i början av 1990-talet ledde arbetsgruppen som skapade det nuvarande pensionssystemet i Sverige. Han var då folkpartistiskt statsråd för sjukvård och socialförsäkringar.

När pensionsreformen sjösattes 1995 uttalade Bo Könberg att det var ”ett system som skulle hålla till nästa istid”. Han vill inte påstå att istiden är här än, även om han anser att vårens händelser är ”oroväckande”.

– Vi byggde ett rättvist system som hittills har visat sig vara rätt så stabilt och fram tills för två år sedan har det har fungerat väl. Men nu är jag bekymrad, säger han.

Respektavståndet minskar

Nu det tydligt att respektavståndet har blivit för litet och det är helt klart ett bekymmer, konstaterar Bo Könberg.

– Det gör att det nu diskuteras förstärkningar av pensionerna i mitten av systemet, vilket i sin tur bäddar för att i nästa steg återigen höja garantipensionen, och så vidare.

– När vi gjorde reformen var just en av de stora frågorna vilken nivå som garantipensionen skulle ligga på. Nu verkar det som att man är inne och rör för mycket i det.

”Riskerar att urholka hela systemet”

Även Maria Malmer Stenergard, riksdagsledamot och Moderaternas talesperson i socialförsäkringsfrågor, anser att det är allvarligt att politiken börjar ifrågasätta grundbultarna i pensionssystemet.

– Genom många decennier har de respekterats och värderats högt men under den senaste mandatperioden har vi sett en snabb förändring. Systemet behöver vara långsiktigt, stabilt och förutsägbart, och lämpar sig verkligen inte för kortsiktiga politiska poänger.

Att kunna göra förändringar i pensionssystemet är en del av vår demokrati, menar Maria Malmer Stenergard, men hon tycker att det är oroande att politiken inte längre värderar pensionsöverenskommelsen på samma sätt som tidigare.

– Det har äventyrats nu och det riskerar att urholka hela systemet. På sikt sätter det även våra pensioner på spel.

Kortsiktigheten som alltmer präglar politiken är generellt en stor och viktig fråga, konstaterar Maria Malmer Stenergard.

– Jag upplever att hela samhället går snabbare. Att tempot är snabbare och att mediatrycket också leder till en ökad snabbhet i politiken. När det gäller vissa frågor är breda och långsiktiga överenskommelser extra värdefulla.

Hon nämner budgetprocessen och pensionssystemet som exempel.

– Men det bygger såklart på att de hedras fullt ut. Äventyras den typen av överenskommelser skapas en ekonomisk osäkerhet som inte på något sätt gagnar Sverige. Snabba förändringar i grundskyddet får snabbt stor påverkan på budgeten.

Svår balansgång

Samtidigt är det en balansgång när behovet av att stärka grundskyddet för dem med allra sämst pension ökar, påpekar hon. Minskar respektavståndet påverkar det direkt nästa inkomstskikt, och incitamentet att arbeta.

– Det är helt avgörande att det lönar sig att arbeta. Jag är mycket bekymrad över trenden att gå ifrån den grundläggande livsinkomstprincipen i pensionssystemet.

”Vi ska vara rädda om vårt pensionssystem, inte minst nu när vi går mot ekonomiskt svåra tider.”

Hela välfärden bygger på att det finns drivkrafter för att arbeta, betonar Maria Malmer Stenergard.

– För att samhället ska kunna vara starkt när vi behöver det som mest, när vi på grund av sjukdom eller annat inte kan jobba, måste alla som kan jobba vara med och bidra. Men utan tillräckliga ekonomiska drivkrafter kommer inte människor att arbeta i samma utsträckning.

Hon anser att det framåt vore bra att ”ta ett omtag” och se till att pensionsgruppen kan arbeta vidare utifrån ursprungsprinciperna, men hon tror att den behöver lite ny energi.

Vill se omtag

– Jag hoppas att kommande regering kan ordna det. Vi ska vara rädda om vårt pensionssystem, inte minst nu när vi går mot ekonomiskt svåra tider, säger Maria Malmer Stenergard.

Pensionsgruppen tillsattes direkt efter beslutet om den nya reformen 1994, för att representanter för de fem partier som stod bakom reformen skulle prata ihop sig och genomföra eventuella kommande förändringar i systemet.

”Pensionssystemet måste vårdas”

Ingela Thalén var en annan central person när pensionsreformen togs fram. Då satt hon i den socialdemokratiska partistyrelsens verkställande utskott, hon var ordförande i arbetsmarknadsutskottet och hade under en kortare period också varit socialminister.

Hon anser att pensionsgruppen borde ha varit med när förslaget om garantitillägget togs fram.

– Den borde ha varit med av principiella skäl, även om jag inte är säker på att resultatet hade blivit annorlunda. Jag hoppas att pensionsgruppen har kraft att åtminstone att se till att vi behåller det här respektavståndet. Gruppen bör nu gå tillbaka och titta på hur systemet kan stärkas på lång sikt.

”Det vore väldigt bra om man återgick till att de partier som är för systemet försöker att bli överens i pensionsgruppen.”

Ingången i diskussionerna i mitten av 1990-talet var att pensionssystemet måste vara robust och ha en bred majoritet i riksdagen för att minimera svängningar, förklarar Ingela Thalén.

– Pensionssystemet måste diskuteras och vårdas så att alla känner att de är med och tar ansvar för det. Annars kan den typen av ”populära och bra grejer” som har kommit på senare tid plötsligt dyka upp.

Långsiktighet ger stabilitet

Enligt Bo Könberg är det tack vare att det är pensionsgruppen som har hållit i större förändringar i pensionssystemet som det hittills har varit så stabilt.

– Få andra uppgörelser i svensk politik har varat i över 25 år och det vore oroväckande om den försvann. Det är ju en arbetsgrupp där partier som representerar en betydande del av riksdagen vill slå vakt om pensionssystemet och komma överens. Jag hoppas att den har en framtid.

Men de som lades fram i våras accepterades aldrig av pensionsgruppen, vilket också har väckt stark kritik.

– Bilden är att några har känt sig frestade av att föreslå förbättringar i systemet för att kunna visa upp på medlemsmöten och i valrörelsen. Det vore väldigt bra om man återgick till att de partier som är för systemet försöker att bli överens i pensionsgruppen säger Bo Könberg.

När Ingela Thalén får frågan om vad som ligger bakom att det svenska pensionssystemet har varit stabilt så länge och till och med blivit en modell för många andra länder, kommer svaret snabbt.

– Långsiktigheten. Att det ligger vid sidan om budgetförhandlingarna varje år och att det är ett generationsöverskridande system som ser till individens livscykel.