DEBATTEN OM OFFENTLIGT SLÖSERI

Lista: Årets värsta slöseri med dina skattepengar – ”Börjar spåra ur”

Myndigheter som producerar poddar för miljoner, pengar i sjön för badhus och sjukhus och äldre som blir utan efterrätt. Något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, enligt Skattebetalarnas Christian Ekström. ”De inblandade rycker på axlarna och går vidare”, säger han till TN.

Skattebetalarna i Region Kronoberg har tvingats betala 350 miljoner kronor för ett sjukhus som INTE ska byggas. Så mycket kostade nämligen utredningen som alltså kom fram till att skrota planerna på sjukhuset.

Slöseri?

Ja, det anser Slöseriombudsmannen, SlösO, som har med affären, eller snarare den uteblivna affären, i listan över kandidater till ”Årets värsta slöseri”. Det är Skattebetalarnas förening som är hemvist för Slöseriombudsmannen och där arbetet att peka på en alltför lättsinnig inställning till medborgarnas pengar, hämtar kraft ur den klassiska uppfattningen att ”varje förslösad skattekrona är en stöld av folket.”

– Alla skattepengar är viktiga och vi vill att de ska användas till rätt saker. Att sätta fingret på ett antal orimliga slöserier där pengar försvinner i dålig hantering och vårdslöshet är viktigt, samtidigt som det inte skadar att göra det med lite humor, säger Christian Ekström, vd för Skattebetalarna.

”Vi har försökt överräcka ett diplom till de största slösarna men intresset för att ta emot det är svalt, milt sagt.”

Det var 2014 som årets värsta slöseri korades för första gången och under årens lopp har allt från monstruösa arenabyggen till obegripliga konstnärliga utsmyckningar och det ena tilltaget efter det andra som ska ”sätta kommunen på kartan” passerat förbi bland kandidaterna till det föga hedersamma priset.

– Vi har försökt överräcka ett diplom till de som koras som de största slösarna varje år men intresset för att ta emot det är svalt, milt sagt, fortsätter Christian Ekström.

Råder inte brist på exempel

Årets upplaga av kandidater spänner över ett brett fält av ekonomiskt svagsinne. Det obyggda sjukhuset i Kronoberg för 350 miljoner i all ära, i Kiruna har politikerna satt sprätt på tre gånger så mycket. Staden med 23 000 invånare ska få ett nytt badhus – med ett oräkneligt antal bassänger.

En första prislapp på 360 miljoner verkade hanterbar men efter justering låg det offererade, fasta priset på 550 miljoner. Dyrt, tyckte kommunen och chansade på att istället bygga på löpande räkning med den sluga baktanken att det skulle bli billigare. Det blev det inte. I dag är notan uppe i 1,1 miljard. Och badhuset är ännu inte färdigbyggt. Det innebär att skattebetalarna i Kiruna kastat in cirka 48 000 kronor per person i vattenleken. Det är pengar som egentligen skulle gått till nya lokaler för skolan och omsorgen. Och på äldreboendena i Kiruna blir det nu ingen efterrätt efter maten. Pengar i sjön alltså, eller i bassängerna om rätt ska vara rätt.

”Något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, de inblandade rycker på axlarna och går vidare.”

Förmågan att göra av med andras pengar finns även på andra nivåer. Kriminalvården driver en podd, i likhet med en rad myndigheter. Men till skillnad från andra förvaltningar skys här inga kostnader. Varje avsnitt kostar 139 000 kronor att producera mot normalfallet 25 – 30 000 kronor. Lägg till att marknadsföringen av podden kostat tre miljoner och varje avsnitt går lös på 729 000 kronor. Det avskräcker dock inte Kriminalvården där de ansvariga ”ser det mer som en investering egentligen än en kostnad såklart”.

– Återigen ser vi, gång på gång, att när vi har med andras pengar än våra egna att spendera, då uppför vi oss helt olika. Och något ansvarsutkrävande sker i princip aldrig, de inblandade rycker på axlarna och går vidare, säger Christian Ekström.

”Det finns ett stort folkligt engagemang, faktiskt en upprördhet, kring slöseri med offentliga medel.”

Men att inte rycka på axlarna utan ta strid för sina satsningar kan också kosta pengar, andras pengar. En detalj i ombyggnaden av Slussen i Stockholm, bara det ett projekt där kostnaderna närmar sig sanslösa nivåer, har startat ett bråk mellan två myndigheter. Stockholms stad vill ha en gång- och cykelbro mellan Slussen och Gamla stan. Men region Stockholm anser att den kan skada tunnelbanebron och därmed orsaka trafikstörningar i kollektivtrafiken. Grälet förvaltningarna emellan har gjort att projektet gått i stå, stör hela slussenarbetet och skapat förseningar som kostar en miljon – om dagen.

De tio kandidaterna som nu är uppe till omröstning, har samlats in under året. Det sker genom det grävande arbete som SlösO gör i landets kommuner, regioner, myndigheter och förvaltningar; en aldrig sinande lista av försvunna skattepengar som dessutom fylls på med tips från allmänheten.

– Det finns ett stort folkligt engagemang, faktiskt en upprördhet, kring slöseri med offentliga medel och det är ju svenska folket som röstar fram årets värsta slösare. Jag ser det som ett medborgerligt tryck på de ansvariga att ”vi tolererar inte sånt här slöseri”, säger Christian Ekström.

Många projekt startar i välvilja...

En av slöseri-kandidaterna hamnade på årets lista just tack vare ett stort antal tips från allmänheten. Det är Vänsterpartiets biståndsorganisation, VIF, som under många år donerat statliga SIDA-pengar till bland annat projekt för mänskliga rättigheter i Palestina. Men nu visar det sig att kontrollen över var pengarna tagit vägen varit obefintlig. De har bland annat hamnat hos organisationer som deltog i massakern i Israel den 7 oktober. Det visar att slöseriet med svenska skattepengar inte stannar inom landets gränser.

– Många av de projekt som vi tar upp är i grunden startade av välvilja, de ansvariga vill göra en insats. Men av olika orsaker tappar man kontrollen samtidigt som vi har den där faktorn att ”det är ju inte mina pengar”. Det allvarliga är ju att, när det hela börjar spåra ur, är det ingen som på allvar försöker stoppa pengarullningen, trots att det får konsekvenser för andra verksamheter inom den egna organisationen.

Att utse årets värsta slöseri, ger det någon effekt?

– Jag vill tro det, att det kan initiera en diskussion om hur skattepengarna används, en eftertänksamhet. Andra som läser om hur olika projekt gått över styr kanske kan tänka att ”det där ser ju inte så bra ut, det ska vi försöka undvika.”

Nästa år har ni delat ut priset tio år i rad, blir det ytterligare tio år till?

– Jag är rädd för det. Samtidigt drömmer jag om den dag då vi kan lägga ner tävlingen. Då har vi verkligen lyckats visa på det ansvar som krävs när det gäller att hantera våra skattepengar.