STATENS FINANSER

Statsskulden överdrivs av kommunala lån – ”Hål i huvudet”

Sveriges statsskuld är fyra procentenheter lägre än vad som redovisats. Det visar nya beräkningar från Svenskt Näringsliv, som pekar ut kommunal vidareutlåning som en missvisande faktor. ”Vi har mycket större möjligheter att låna för att genomföra investeringar än vad vi tidigare trott”, säger chefsekonomen Sven-Olof Daunfeldt till TN.

Den svenska statsskulden uppgick till 33 procent av BNP under 2022, enligt måttet Maastrichtskulden som används inom EU. Statens andel av skulden var då 20 procentenheter, kommunsektorns andel 12 procentenheter och det statliga, från statsbudgeten fristående, pensionssystemets andel låg under en procentenhet, enligt SCB:s statistik.

Nya beräkningar från Svenskt Näringsliv visar nu att av kommunsektorns andel på 12 procent till stor del består av lån som kommuner och regioner tar upp på marknaden och som de sedan vidareutlånar till kommunala och regionala företag.

Resultaten visar att 48% av utlåningen sker till kommunala och regionala företag som är helt konkurrensutsatta. Ytterligare 15% av utlåningen sker till kommunala och regionala företag som delvis är konkurrensutsatta. Dessa 63 procent av utlåningen motsvarar cirka 240 miljarder kronor eller 4 procent av BNP, och borde inte räknas in i den totala statsskulden enligt chefsekonomen Sven-Olof Daunfeldt.

– Vi menar att den totala statsskulden överdrivs på grund av de här lånen till kommunala bolag som bedriver affärsmässig verksamhet. Det här innebär att den reella statsskulden egentligen är 27 procent av BNP, och att vi därför befinner oss långt under skuldankaret på 35 procent, säger han.

Lånen inte en del av debatten

Orsaken till att vidareutlåningen ingår i Maastrichtskulden är att den ursprungliga upplånaren, kommunen eller regionen, bedriver förvaltningsmässig verksamhet.

– De borde inte ingå i Maastrichtskulden, men nu gör dem det enligt EU-regler. Men våra beräkningar visar att vi har mycket större möjligheter att låna för att genomföra investeringar som är bra för tillväxten i Sverige än vad vi tidigare trott, säger Sven-Olof Daunfeldt.

Han menar att den kommunala vidareutlåningen inte lyfts upp tidigare i debatten om det finanspolitiska ramverket, och hoppas nu att lånen kommer att börja diskuteras. Han tycker att frågan måste utredas vidare, men har redan nu ett förslag för att komma till bukt på problemet: att kommuner och regioner går i borgen för marknadsmässiga lån till de kommunala och regionala bolagen.

– Då skulle lånen inte redovisas i Maastrichtskulden, och vi skulle veta vad den riktiga statsskulden faktiskt är, avslutar han.

”Finansiellt så är det hål i huvudet”

Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) håller med om att det är problematiskt att den kommunala vidareutlåningen räknas med i statsskulden.

Hon menar dock att det är en bra intäktskälla för kommuner med räntan på lånen, och föredrar därför andra lösningar än att kommunerna slutar med vidareutlåning.

– Jag tycker det är ett bekymmer att kommuner och regioners skuld hela tiden ökar, den har fördubblats som andel av BNP de sista tolv åren. Där tycker jag till exempel att staten borde ta en större del av satsningarna på infrastrukturen, säger hon och fortsätter:

– Det vore samhällsekonomiskt bättre också, eftersom staten lånar till bättre villkor än vad kommuner och regioner gör. Finansiellt så är det hål i huvudet att skattebetalarna ska betala en högre ränta för att staten inte har sin del av infrastrukturinvesteringarna.

Hon menar även att man borde försöka få EU att ändra i regelverket så att vidareutlåningen inte räknas in i Maastrichtskulden.

– Det är inte rimligt att alla de lån som kommunernas bolag gör räknas in i statsskulden, för många av dem används inte till kommunal förvaltningsverksamhet, även om vissa gör det, man borde skilja på ändamålet med lånen, säger hon.