DEBATTEN OM OFFENTLIGT SLÖSERI

Kravet: Kommunernas miljonrullning måste upphöra – ”Spårat ur helt”

Från vänster: Philip Syrén, Skattebetalarna, och Olle Lundin, Uppsala universitet. I mitten: Lena Furmark, Svenskt Näringsliv. Till höger: Andreas Bergh, IFN. Bild: Magnus Liam Karlsson, Mikael Wallerstedt, Stefan Tell, Fredrik Eriksson

Kommunernas miljonrullning på profilprodukter möts av kritik från näringslivet, akademin och Slöseriombudsmannen, som ser inköpen som en del av ett mer omfattande problem. ”När det rör sig om den här typen av flum så är det inte bara själva summan som är problematisk”, säger han till TN.

Landets tio största kommuner spenderar miljonbelopp på t-shirts, vattenflaskor, termosmuggar, mössor, tygkassar och en rad andra profilprodukter, visar en granskning som TN har gjort. Avslöjandet har lett till reaktioner från bland andra Slöseriombudsmannen Philip Syrén vid Skattebetalarnas förening.

– Det här är ett resultat av att offentlig sektor har vuxit sig alltför stor, med administratörer och kommunikatörer som har blivit så många att de ofta inte vet vad de ska göra utan i stället ägnar sig åt ”branding” och den här typen av oklara kampanjer. Det har spårat ur helt, säger han till TN.

”Jag är ganska övertygad om att de flesta invånare bryr sig mer om att ha en fungerande kärnverksamhet i kommunen än att det ska finnas ett paraply med kommunens logga på.”

Även om en del av de aktuella inköpen av allt att döma rör arbetskläder, så visar våra siffror att det bara i Stockholm har lades drygt 6,2 miljoner på profilprodukter under 2023. Enligt kommunens egen uppgift är inga arbetskläder inräknade i den summan.

Lägger man dessutom till vad de övriga av landets tio största kommuner har spenderat på profilprodukter så landar den totala summan på över 11 miljoner kronor exklusive moms för 2023. Och då har tre av kommunerna inte räknats med eftersom de inte inkommit med några kompletta uppgifter.

– Det är väldigt stora belopp. Och när det rör sig om den här typen av flum så är det inte bara själva summan som är problematisk. Det handlar också om avlönade personer som lägger arbetstid på att bestämma vad som ska köpas, fundera på hur de där nyckelbanden ska se ut, administrera fakturor och så vidare, konstaterar Philip Syrén.

För de här tio kommunerna handlar det om tusentals fakturor allt som allt.

– Ja, och då kan man ju fundera på hur mycket tid den administrationen har tagit och vad det här gör för nytta. Jag är ganska övertygad om att de flesta invånare bryr sig mer om att ha en fungerande kärnverksamhet i kommunen än att det ska finnas ett paraply med kommunens logga på.

Tycker du att uppgifterna är förvånande?

– Jag reagerar på att det handlar om väldigt mycket pengar. Men jag kan inte säga att jag är speciellt förvånad för jag har sett de här tendenserna under en längre tid.

Svårt att granska

En annan tendens som Philip Syrén har sett under en längre tid är att det ofta är komplicerat att granska de inköp som görs i offentlig verksamhet. Trots att TN gav kommunerna ett antal månader på sig att återkomma i den aktuella undersökningen lyckades vi inte få in jämförbara uppgifter från alla tillfrågade kommuner.

– Ja, det där är min huvudvärk generellt. Det är väldigt svårt att få en övergripande bild av hur kommunernas inköp ser ut och att göra listor där man jämför kommunerna med varandra är nästan omöjligt. Kommunerna skulle behöva ha mer snarlika system för inköp och redovisning för att transparensen mot invånarna ska fungera fullt ut. Det här måste bli bättre.

Kan det finnas någon poäng ändå i att en kommun köper in och delar ut profilprodukter om inte annat för den allmänna trivselns och gemenskapens skull? Det kanske skapar en samhörighet?

– Jag förstår vad du menar, men nej, jag kan inte se att det finns någon sådan poäng. Ofta är det påstådda syftet med kommuners marknadsföring att man vill locka nya invånare och fler skattebetalare, och därför försöker man få kommunen att framstå som attraktiv. Men jag har svårt att se att någon flyttar till en kommun för att den har delat ut vattenflaskor eller andra produkter med kommunens logga på.

– Och oavsett så är det inte kommunens uppgift att ägna sig åt marknadsföring. Här har det uppstått en olycklig förskjutning i hur offentlig sektor ser på sitt uppdrag.

Vissa produkter, som reflexer och isskrapor, kanske köps in för att kommunen vill arbeta för ökad säkerhet?

– Reflexvästar till förskolan är ju en sak och att kommunen står för arbetskläder till vissa yrkesgrupper är förstås fullt rimligt. Men jag har svårt att se att kommunen skulle behöva gå in och beställa brandade reflexer och isskrapor för att dela ut dem till invånarna. Sådant kan marknaden ta hand om. Hur många reflexer får man inte från försäkringsbolag varje år? Det finns ingen anledning till att kommunen ska ta på sig den uppgiften.

”Absurt”

Philip Syrén menar att det som borde vara en biverksamhet i kommunerna i många fall har blivit en huvudverksamhet. I stället för att fokusera på kärnverksamheten och hushålla med skattebetalarnas pengar lägger många kommuner tid och resurser på helt andra saker, anser han.

– Till skillnad från företag har kommuner alltid pengar som kommer in i verksamheten utan att de behöver anstränga sig för det. Så de behöver inte göra något av det svåra som kommer med att driva företag, utan kan ägna sig åt att köpa in profilprodukter och andra roliga saker. Det blir absurt när kommuner ägnar sig åt positionering på det sättet.

Och Philip Syrén är inte den enda som är kritisk till att kommuner köper in profilprodukter. En annan som reagerar är Lena Furmark, välfärdsexpert på Svenskt Näringsliv.

– Kommunernas huvuduppgift är inte att stärka sina egna varumärken. Denna typ av utgifter bör övervägas noga och ställas mot andra finansieringsbehov som till exempel åtgärder för förbättrad välfärd och stärkt företagsklimat, säger hon till TN.

”Kommunernas styrka är just att de inte behöver ägna sig åt sådant så det är synd att de gör det i alla fall.”

Den bilden delar Andreas Bergh, välfärdsforskare och docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Ekonomihögskolan i Lund.

– Det är inte säkert att det är kommunerna med störst folkmängd som spenderar mest pengar. Dessutom tror jag att många kommuner lägger den här typen av kostnader i kommunala bolag eftersom det är lättare att undvika kritik med det upplägget, reflekterar han när han tar del av TN:s siffror.

– Jag brukar säga att offentlig sektor inte borde hålla på med den här typen av inköp. Dels har offentlig sektor statens våldsmonopol i ryggen. Eftersom invånarna måste betala skatt finns det till skillnad från privata företag ingen anledning för kommuner att marknadsföra sig i syfte att få upp intäkterna. Kommunernas styrka är just att de inte behöver ägna sig åt sådant så det är synd att de gör det i alla fall, fortsätter han.

"Finns andra sätt att skapa lagkänsla”

Enligt Andreas Bergh finns det flera anledningar till att kommuner borde vara restriktiva med produktinköpen.

– Dels bidrar de till det brus som marknadsföring och reklam skapar. Vi lever redan i ett samhälle med väldigt mycket information och reklam och det är inte säkert att offentlig verksamhet borde bidra till det. Dels är det inte pengarna som är det stora problemet, utan all den tid, resurser och kreativitet som går åt till att tänka ut marknadsföringsslogans och allt annat som tillkommer. Det är ett mycket större problem än summorna i sig.

Precis som slöseriombudsmannen Philip Syrén reagerar han på mängden fakturor, som han menar både skapar mer jobb för de anställda i kommunerna och gör det svårare för invånare och journalister att granska inköpen.

Fyller kommunernas profilprodukter trots allt någon funktion, som du ser det?

– Jag skulle gissa att man motiverar inköpen bland annat med att de ska skapa en samhörighet och teamkänsla hos medarbetarna. Och jag kan förstå det synsättet till viss del. Men samtidigt finns det andra sätt att skapa lagkänsla.

Andreas Bergh påpekar att han inte känner till någon undersökning som visar att utdelning av profilprodukter skulle leda till ökat engagemang hos medarbetarna.

– Då tror jag att det är betydligt viktigare att vara en bra och lyhörd arbetsgivare. Det som utmärker framgångsrika företag och organisationer och attraktiva arbetsgivare är att de är bra på att förmedla en känsla till medarbetarna om att de är med och bidrar till något viktigt. Att man har samma värderingar och arbetar som ett team mot ett gemensamt mål. Så kanske att kommunerna borde ägna sig mer åt det och mindre åt den här typen av gimmickar.

”Det är klart att om resurserna som läggs på marknadsföring innebär att man inte klarar av kärnuppdraget så är det något som är felaktigt.”

Att det är fullt lagligt för kommuner att köpa in profilprodukter råder det inga tvivel om, konstaterar Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. Kommunerna måste dock hålla sig inom summor som kan anses vara proportionerliga, förklarar han.

– Kommunerna har en kärnverksamhet som de ska ägna sig åt och det är klart att om resurserna som läggs på marknadsföring innebär att man inte klarar av kärnuppdraget så är det något som är felaktigt. Men det går inte att ange någon exakt gräns utan det är en bedömning man får göra från fall till fall.

Enligt Olle Lundin är det en tuff konkurrens mellan kommunerna, som alla vill locka företag, arbetstillfällen och invånare som kan betala skatt. Utifrån det perspektivet är det lätt att förstå att många kommuner ser det som en god idé att investera i sina varumärken och att marknadsföra dem, menar han.

– Sen kan man alltid fråga sig om företag väljer att flytta till en viss kommun beroende på vad det har stått på en penna eller vad det nu kan vara.

Är det generellt sett en vettig investering att som kommun lägga pengar på att köpa in profilprodukter?

– Det beror helt på vem du frågar. Frågar du en marknadsföringskonsult skulle han eller hon nog säga att det är det bästa du kan göra. Frågar du någon annan så kanske den personen skulle säga att det är bättre att lägga de pengarna på exempelvis läroböcker till skolan.