DEN SVENSKA SJUKVÅRDEN

Larmet: Mindre sjukvård trots mer resurser – administratörer ökar

Svensk sjukvård ropar efter fler sjuksköterskor och läkare. Istället anställs allt fler administratörer och chefer som inte jobbar direkt med patienterna. Trots stora resurser ökar antalet patientkontakter bara marginellt samtidigt som patientköerna växer, enligt en rapport från Kunskapsverket.

Den regionala sjukvården i Sverige kostar idag närmare 500 miljarder årligen och står för cirka 8 procent av BNP. Varje år ökar kostnaderna, åren 2010 och fram till 2022 steg de med 32 procent i fasta priser. Det motsvarar 7 000 kronor per invånare i landet, visar rapporten ”Hur mår vården” som Kunskapsverket publicerade nyligen.

– Det är till del en annan bild än den vi får i media där det ofta talas om brist på resurser, besparingar och nedskärningar, säger Johanna Jeansson, nationalekonom och en av de ansvariga för rapporten.

Trots att stora resurser alltså tillförs har de så kallade vårdkontakterna, mötet mellan patienterna och läkare och sjuksköterskor, knappt ökat: Räknat per invånare har antalet vårdkontakter i den regionala vården bara ökat med 2 procent under 2010 – 2022, de år som rapporten täcker. Detta trots att de ekonomiska resurserna ökat med 18 procent och regionernas personalstyrka växt med sju procent.

Parallellt har antalet vårdplatser, när patienterna ligger inlagda på sjukhus blivit färre. Det beror dels på att medicinsk teknik har tillåtit ett skifte från en mer kostsam slutenvård, till en mindre kostsam specialiserad öppenvård. Men det hänger också ihop med en brist på sjuksköterskor.

– Mellan 2010 och 2022 minskade antalet disponibla vårdplatser per invånare med 30 procent i slutenvården. Sverige har färre vårdplatser per invånare än något jämförbart land, fortsätter Johanna Jeansson.

Allt fler administratörer

Det finns ett antal förklaringar till att den allmänna bilden av en sjukvård plågad av resursbrister. Den överlägset största utgiftsposten i den regionala sjukvården är personalkostnaderna som står för 45 procent av kostnaderna. Största personalgrupperna är sjuksköterskor, läkare och undersköterskor, alltså de som arbetar i vårdproduktionen och dagligen möter patienterna.

Men de senaste åren har en förändring av regionernas personalsammansättning skett. Den största ökningen har skett i gruppen ”central administration” som ökat med 50 procent per invånare sedan 2010. Likaså växer gruppen ”chefer” som inte heller som huvudsaklig uppgift att arbeta med patientkontakter: 38 procent upp under samma tidsperiod.

Det ska jämföras med att antalet läkare inom regionerna bara ökat med 20 procent och än allvarligare, antalet sjuksköterskor har minskat med cirka 6 procent per invånare sedan 2010. Även yrkesgruppen vårdadministratörer, framför allt medicinska sekreterare som exempelvis hjälper läkare med journalanteckningar, är 8 procent färre per invånare.

”Varje läkare har alltså fler administrativa kollegor, men färre kollegor i vårdfunktioner i dag än 2010.”

Sammantaget innebär den förändrade personalstrukturen inom regionerna, där nio av tio anställda jobbar inom sjukvården, att närmare var femte person, 18 procent, arbetar med annat än patientkontakter. Samtidigt har andelen vårdpersonal förutom läkare; bland annat sjuksköterskor, undersköterskor och vårdadministratörer, minskat från 73 procent till 68 procent. Det kan i sin tur ha fört med sig att, trots betydligt fler administratörer, minskar inte läkarnas administrativa börda. Tvärtom lägger de motsvarande 19 procent av arbetstiden på administration något som läkarna säger sig vilja göra mindre av.

– Siffrorna visar att allt fler arbetar med annat än direkta patientkontakter. Varje läkare har alltså fler administrativa kollegor, men färre kollegor i vårdfunktioner i dag än 2010, säger Johanna Jeansson.

Långa köer trots mer resurser

Det faktum att ökade resurser inte medfört tillräckligt hög vårdproduktion syns även när det gäller vårdköerna. Idag står 29 procent fler i kö för nybesök i den specialiserade vården jämfört med 2012. Det märks bland annat på akutmottagningarna runt om i landet där väntetiden ökat med 25 procent, bara under åren 2016 – 2022. Även i övrigt växer köerna och allt fler människor får inte vård inom den gräns på 90 dagar som vårdgarantin säger ska gälla. Om de ständigt ökande resurserna å andra sidan hade ökat antalet vårdkontakter med ytterligare 5 procent, skulle det ta mindre än ett år att hantera alla de patienter som idag tvingas vänta längre än vårdgarantin.

Rapporten listar dessa och en rad andra fakta som visar att mer pengar inte gett mer vård, räknat som antalet patientbesök. Är du förvånad över resultatet?

– Ja, framför allt tydligheten i att 18 procent mer resurser och sju procent mer personal bara gett två procent fler vårdkontakter. Det visar att utmaningen inom sjukvården inte handlar om resursbrist. I stället är det fördelningen av resurserna som inte verkar fungera optimalt.

Hur ska den här situationen brytas, hur ska vi få mer, inte mindre vård för pengarna?

– Kunskapsverkets syfte är inte att presentera lösningar, vi vill visa på konkreta fakta, sätta ljuset på vad som är problemet. Det vi hoppas kunna göra med den här rapporten är att bidra till en saklig diskussion om sjukvården givet dess betydelse som en viktig väljarfråga och en stor gemensam utgift. Det vi hoppas är att kunna bidra till att vi börjar tala om rätt saker: hur används resurserna, har vi en optimal organisation i vården, hur väl rustat är vårt system för att hantera en åldrande befolkning? Hur ser personaltillgången och tillgänglighet ut? De frågorna och den fakta vi presenterat pockar på en förklaring och borde genomsyra varje diskussion av sjukvårdens utmaningar.

Frågan får alltmer uppmärksamhet

Rapporten är bara någon vecka gammal men har väckt uppmärksamhet genom att visa att, ökade resurser till trots, ökar antalet patientbesök marginellt samtidigt som vårdköerna växer. Det gör den också till en del av den politiska verkligheten: För fyrtiofem år sedan, valåret 1979, uppgav 4 procent av svenska väljare att sjukvården var viktig för hur de skulle rösta. I valet 2022 var motsvarande andel 49 procent.

Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) tillhör dem som reagerat på innehållet och menar att ansvaret finns på alla plan.

– Det krävs mycket rannsakan tror jag på alla tre nivåer men också från myndigheter och i verksamheterna själva. Att våga plocka bort det som inte är ändamålsenligt och satsa på vårdpersonalen och deras möte med patienterna, säger hon i en intervju med Svenska Dagbladet.