REGELKRÅNGLET
Här är Sveriges nya Klondike – men därför kan jobben stoppas
Svenska och utländska företag planerar investeringar på över 1 000 miljarder. Norra Sverige håller på att bli ett nytt Klondike. Men guldet kan snabbt förvandlas till sand om inte uppsjön av myndighetskrav försvinner och flyttströmmen vänds, varnar flera experter. ”Systemet kortsluter sig självt när ingen tar ansvar för helheten”, säger Klas Nilsson på metallföretaget Boliden.
Svenska och utländska företag planerar investeringar på över 1 000 miljarder kronor i norra Sverige de kommande 20 åren. Det som ligger bakom är världens ökande miljöfokus som gör det norrländska guldet, fossilfri energi, attraktivare än någonsin.
Bland etableringarna som har gjorts på senare år baserade på tillgången till grön el är Facebooks datacenter i Luleå, Microsofts datacenter i Gävle-Sandviken, Google som prospekterar ett datacenter i Dalarna och Hybrit-samarbetet mellan Vattenfall, LKAB och SSAB om att tillverka grönt stål. Ett annat uppmärksammat exempel är Northvolts batterifabrik i Skellefteå som väntas sysselsätta 3 000 personer när den är klar.
Enligt Christoffer Svanberg, marknadschef på Node Pole, som verkar för att stimulera investeringar i elintensiv industri, är norra Sverige en av de fem mest spännande utvecklingsregionerna i Europa.
– Intresset för att investera i Västerbotten och Norrbotten är just nu på all time-high. Norra Sverige står inför den största nyindustrialiseringen på 100 år.
Och merparten av etableringarna sker utifrån att det går att driva grön industri i regionen.
– Här har Sverige möjlighet att spela en viktig roll och på allvar påverka det globala klimatet i en internationell kontext, säger Christoffer Svanberg.
Grön el ger konkurrensfördelar
Att näringslivsboomen i norr har en koppling till klimatomställningen ger Sverige chansen att ta ledningen inom området, konstaterar även Niklas Johansson, direktör för kommunikation och klimat på gruvjätten LKAB.
– Många företag är beredda att satsa stort i norra Sverige. Inte minst ger tillgången på grön el konkurrensfördelar. Där har vi ett försprång gentemot andra regioner på kontinenten. Vi har förutsättningar för en enorm utveckling – en ny guldålder för svensk industri utan tvekan, säger han.
Västerbotten och Norrbotten, som tidigare hade hög arbetslöshet, är nu bland de områden som har lägst arbetslöshet i Sverige, konstaterar Peter Larsson, seniorrådgivare vid Sveriges Ingenjörer och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin. Regeringen utsåg nyligen honom till samordnare för den omställning och expansion som nu sker i norra Sverige.
– Det är omvända världen. Norrland har tidigare setts som en region som ”bara” har råvarutillgångar och som man flyttar ifrån. Nu är fokus på förädling och hållbarhet och det kommer en massa intressanta investeringar framöver. Norra Sverige är lite av ett Klondike, säger Peter Larsson.
Investerar 10-20 miljarder
LKAB presenterade nyligen sin nya strategi och expansionsplan för 25 år framåt. Den handlar om att kliva fram i värdekedjan och producera koldioxidfri järnsvamp. Det är klimatsmart både för LKAB och kunderna.
Planen innebär investeringar på 10–20 miljarder per år och sysselsättning för 2 000–3 000 personer i runt 20 år enbart för att bygga ut LKAB:s anläggningar.
– Samtidigt skapar det jobb på andra håll, hos underleverantörer och inom kommunen när nya familjer flyttar hit. Räknar man nationalekonomiskt på det kan det handla om 10 000–20 000 nya jobb under en 20-årsperiod, säger Niklas Johansson.
En viktig faktor i LKAB:s framtida strategi är tillgången till konkurrenskraftig el. Fullt utbyggd kommer verksamheten nämligen att behöva motsvarande en tredjedel av Sveriges nuvarande elproduktion.
– Vi vill ha konkurrenskraftig koldioxidfri el. För tillfället finns det gott om grön el men om tio år måste både tillgång och överföringskapacitet vara större, säger Niklas Johansson.
Samtidigt finns det en rad faktorer som gör att både befintliga och nya aktörer tvekar inför investeringar i norra Sverige:
Långa och krångliga tillståndsprocesser
En hämmande faktor är byråkrati och regelkrångel som ofta leder till att tillståndsprocesser blir långdragna.
För LKAB kan det ta uppåt fem år att få tillstånd för utbyggnad av gruvor, och för nya stamnätselledningar kan det ta tio år, konstaterar Niklas Johansson.
– Det är många undersökningar som ska göras och ofta krockar olika regelverk med varandra vilket gör kraven nästan omöjliga att tillgodose. Därmed stoppas innovation och utveckling upp och stora klimatinvesteringar försenas – det har vi inte tid med.
Är inte tillstånden klara när LKAB påbörjar sin omställning finns risken att den inte blir av alls.
– Med tanke på att projektet är så stort och komplext måste vi kunna planera för att klara av det både logistiskt och ekonomiskt.
Klas Nilsson, kommunikationsdirektör på metallföretaget Boliden, som har gruvor och smältverk, håller med om att oförutsägbara och långdragna tillståndsprocesser hindrar mycket av utvecklingen för gruvnäringen. I andra länder är kraven på vad som ska uppfyllas för att få ett tillstånd tydligare.
– I Sverige kommer det hela tiden nya frågor och nya krav förs in från olika håll efter hand. Till slut går de inte att uppfylla. Det blir en myrstack av olika myndighetskrav som inte är vägda mot varandra. Systemet kortsluter sig självt när ingen tar ansvar för helheten, säger han.
Expansion kan ske i andra länder
Konsekvensen blir att Boliden inte är främmande för att i stället expandera i andra länder där systemet fungerar bättre.
– Gruvnäringen bygger på investeringar av enorma belopp i befintlig eller ny verksamhet för att hitta och utvinna mineraler. Stannar det av i Sverige kan vi inte sitta med armarna i kors och hoppas på att det löser sig. Då måste vi titta i andra länder, säger Klas Nilsson.
Linda Nilsson, vd på Norrbottens Handelskammare, tycker att det är oroväckande att myndigheter tar så lång tid på sig för olika tillstånd.
– Vi ska förstås ha en prövning men det är bättre både miljö- och arbetsmiljömässigt att en gruva finns här i stället för i länder som exempelvis Kongo som inte lever upp till våra krav på hållbarhet, miljö och arbetsrätt, säger hon.
Pandemin gör dessutom hållbarhetsfrågan än mer central framöver när många bolag ser över värdekedjor och logistik – och överväger att ta hem delar av sin produktion till Europa.
– I norra Sverige sitter vi på Europas skattkista med mineraler, jordartsmetaller, skog och grön energi. Vi har på svaret på hållbarhetsfrågan och då måste vi snabba på processerna, säger Linda Nilsson.
Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Umeå, betonar även byråkratin kring bostadsbyggande som ett problem. För att klara av den väntade inflyttningen till regionen behöver byggtakten öka men segdragna överklagandeprocesser sätter käppar i hjulet, menar han.
– I Umeå har vi just nu 1 600 planerade bostäder som ligger i överklagande och det är extremt tillväxthämmande att inte få komma igång och bygga.
Eftersatt infrastruktur
En annan viktig fråga är infrastrukturen. Till exempel har byggandet av Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå börjat men det går för långsamt, anser Linda Nilsson.
– Regeringen har ännu inte gett Trafikverket i uppdrag att projektera sträckan mellan Skellefteå och Luleå. Det måste göras för annars tar det alldeles för lång tid att få järnvägen längs norra Östersjökusten klar. Avsluta det ni har börjat!
Fortfarande saknas det 27 mil kustjärnväg och den måste bli klar för att de investeringarna som nu görs i Västerbotten och Norrbotten ska nå sin fulla potential, betonar Linda Nilsson.
– Vi är helt beroende av hållbara konkurrenskraftiga infrastrukturinvesteringar. Infrastruktur är också produktivitet. För att våra företag ska vara konkurrenskraftiga idag och om 20 år måste de vara mer produktiva.
Christoffer Svanberg på Node Pole håller med om att eftersatt infrastruktur är ett hinder. En utbyggnad av vägar och järnväg i norr skulle ge en mer dynamisk arbetsmarknad och bättre transporter söderut.
– Om Norbotniabanan blir färdig någon gång kommer det gå att arbetspendla på 45 minuter mellan Umeå och Skellefteå eller mellan Skellefteå och Luleå. Det skulle betyda jättemycket – varför är den inte byggd? Vad är problemet? De började för åtta år sedan men har inte kommit någonstans, säger han.
Även Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Umeå, betonar att mer resurser behövs för att bygga ut och stärka vägar och järnvägar för att möta behoven av bra logistiklösningar hos det nya näringsliv som växer fram, betonar han.
– Det skjuts till för lite medel och byggandet går för långsamt. Staten måste vara mer på bollen. Företagen behöver få förutsättningar för att utvecklas nu när viljan finns, och då är infrastrukturen helt avgörande. Tillväxten i Norrland är beroende av att Trafikverket musklar upp, säger Hans Lindberg.
Brist på kompetens
Som samordnare har Peter Larsson uppdraget att snabba på processer och se till att förutsättningarna för etablering av nya aktörer och projekt är goda. I dagsläget ser han kompetensbristen som det största hindret för att utnyttja potentialen i norra Sverige.
– Till de nya etableringar som har gjorts de senaste åren och till de som nu är på väg krävs det högspecialiserad kompetens. Frågan är bara hur flyttströmmen från Norrland ska vändas.
Arbetsmarknaden behöver inte bara attrahera industrikompetens inom de specifika näringarna, utan också erbjuda jobb och skolor för medföljande familjemedlemmar, påpekar Peter Larsson.
– Det räcker inte med att en person får ett intressant jobb för att familjen ska flytta – det behövs bra lösningar för alla.
