KLIMATOMSTÄLLNINGEN
Professor: Så kommer Sveriges klimatpolitik förändras
Det är fantastiskt att EU har enats om en gemensam klimatstrategi, menar professor John Hassler. Nu har han fått i uppdrag av regeringen att se över hur Sveriges klimatlagstiftning måste anpassas. ”Svenska utsläppsmål minskar i betydelse”, säger han till TN.
Tidigare i somras klubbade EU igenom ett klimatpaket, Fit-for-55, för sina medlemsländer. Det ska minska EU:s utsläpp med 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivå. Enligt EU:s klimatlag ska klimatneutralitet uppnås senast 2050.
John Hassler, nationalekonom och professor vid Stockholms universitet, har fått i uppdrag av den svenska regeringen att se över vad som krävs av Sverige och hur den svenska klimatlagstiftningen ska anpassas till EU:s klimatpolitik.
Sverige har tidigare slagit fast att utsläppen år 2030 bör vara 63 procent lägre än utsläppen år 1990, och att utsläppen från inrikes transporter, förutom inrikesflyg, också ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010.
– 63 och 70 procent låter som större minskningar än 55 procent men de svenska målen beräknas på ett annorlunda sätt och är i praktiken inte mer ambitiösa än de som nu överenskommits om för hela EU, säger John Hassler.
”Den europeiska klimatpolitiken ställer tuffa krav på oss.”
När de svenska klimatmålen sattes var Sverige en föregångare inom klimatområdet men så är det inte längre. EU som helhet har kommit i kapp.
– Vi kan ändå vara stolta över att ha gått före och fått med oss EU. Men även om en gemensam klimatpolitik på EU-nivå gör att svenska utsläppsmål minskar i betydelse, så finns det inget utrymme för att sänka ribban. Den europeiska klimatpolitiken ställer tuffa krav på oss, säger John Hassler.
EU har nu fått en gemensam klimatpolitik som är tillräckligt ambitiös när det gäller koldioxidutsläpp, poängterar han. Det är inte bara mål som har satts upp utan medlemsländerna har också kommit överens om vilka verktyg som ska användas för att fasa ut koldioxiden tillräckligt snabbt.
– Att vi har kommit överens på EU-nivå om regler för utsläpp av koldioxid för hela Europa, som är i linje med Parisavtalet, är häftigt och fantastiskt!
Eftersom de utsläpp som varje nation, individ och företag gör påverkar klimatet oavsett vem som gör dem är det bättre att enas på EU-nivå än att göra det nationellt, konstaterar han.
– Det är det sammanlagda som har betydelse. Egentligen borde de här systemen verka globalt, men dit kommer vi inte att komma och då är det bra att göra det på så hög nivå som möjligt, säger John Hassler.
Så måste Sverige anpassa sig
Tre åtgärder är centrala i överenskommelsen om Fit-for-55, förklarar han:
– Att utgivningen av nya utsläppsrätter inom EU sänks kraftigt och fasas ut. Enligt de regler som överenskommits kommer den sista utsläppsrätten att släppas 2039. Då måste alla verksamheter som omfattas – bland annat flyg, produktion av stål och cement, kraftproduktion – vara fossilfria.
– Att ett nytt utsläppshandelssystem införs för i princip all annan koldioxidutsläppande verksamhet, framför allt när det gäller transporter och uppvärmning. Efter år 2042 är det slut med utsläppsrätter även här.
– Att försäljningen av fossildrivna bilar upphör från och med 2035.
För att anpassa sig till de här reglerna ställs det stora krav på Sverige.
– Ska vi ha kvar stålindustri och cementproduktion måste den bli fossilfri, men det krävs också många andra saker för att det ska fungera. Sådant som kompetensförsörjning, elförsörjning, bostadsbyggande i Norrland blir viktigt – klassisk strukturomvandlingspolitik, säger John Hassler.
Utöver utsläppshandeln ställer EU krav på att Sverige och ett antal andra rika länder ska ansvara för att minska utsläppen med 50 procent i förhållande till det landet släppte ut 2005. Det kan till exempel komma att kräva att reduktionsplikten inte avskaffas fullt ut, påpekar han.
– Reduktionsplikt, utsläppsminskningar inom jordbruket, och ökat upptag av koldioxid i skog och mark är saker som EU kräver av oss. Det är inte enkelt och inte mindre ambitiöst än den nuvarande svenska klimatpolitiken, men det måste vi helt enkelt göra. Annars blir det dryga böter.
Företagen måste få rätt förutsättningar
Även om det främst är näringslivet som måste ta fram fossilfria alternativ som ersätter det som med tvingande kraft fasas ut, så behöver industripolitik och strukturomvandlingspolitik hjälpa till och ge rätt förutsättningar, menar John Hassler.
”Nu är det viktigt att svenska politiker tar till sig att det är EU:s regler som är relevanta på det här området. Vi behöver inte fundera så mycket på utsläppen inom Sveriges gränser.”
Det är ett antal saker som krävs för att företagen ska klara den här omställningen, menar han. Mycket handlar om att se till att offentlig infrastruktur som el och vägar fungerar tillfredsställande, men också om kompetensförsörjning och snabbare tillståndsprocesser.
– Vi behöver fasa ut det fossila och då är det ju bättre att hela EU gör det i stället för att bara Sverige gör det. Men nu är det viktigt att svenska politiker tar till sig att det är EU:s regler som är relevanta på det här området. Vi behöver inte fundera så mycket på utsläppen inom Sveriges gränser, säger John Hassler.
Vissa regler saknas både i svensk och europeisk lagstiftning. Till exempel finns det inget EU-system för att hantera utsläppen i jordbruket, eller upptaget av kol i skog och mark. Varken EU eller Sverige har heller uppmärksammat att det läcks mycket växthusgaser, framför allt metan, från sjöar och hav.
– Vi bör titta på hur det ska hanteras. EU har inte börjat göra något åt det och det finns inget om det i svensk klimatlagstiftning heller. Fortfarande finns det områden där Sverige borde kunna bli föregångare.
Den 16 oktober ska John Hassler vara klar med sin utredning.
– Jag tror inte att jag kommer att föreslå något som upplevs som särskilt dramatiskt eller radikalt, utom möjligen för de som är väldigt bokstavstroende till de tidigare klimatpolitiska målen.
