DEBATTEN OM FRISKOLORNA

Forskare dömer ut nya skolförslagen – förvärrar segregationen

Regeringen hävdar att skolval som sker genom val av bostadsort ska minska segregationen i samhället. Men det skulle snarare leda till motsatt effekt, varnar ekonomiedoktor Mikael Sandström.

Närhetsprincipen, alltså skolval som sker genom val av bostadsort, är bättre än dagens kösystem för att minska segregation och utanförskap. Det är en av slutsatserna i den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” (SOU 2020:28).

Argumentet mot kösystemet är att föräldrar kan ”paxa” plats till populära skolor. Men det legitimerar inte behovet av närhetsprincipen, förklarar Mikael Sandström, ekonomie doktor och tidigare statssekreterare för Fredrik Reinfeldt. Med närhetsprincipen kan man i stället ”paxa” plats genom att köpa ett dyrt hus, nära en attraktiv skola. Så ett införande av närhetsprincipen skulle göra samhället ännu mer segregerat eftersom det skulle spä på boendesegregationen, menar han.

– Om skolvalet sker genom val av bostadsort, driver det upp bostadspriserna där skolorna är bra. Det attraherar rika och välutbildade till det området. Det motsatta gäller problemområden där skolorna blir oattraktiva och priserna sjunker. En sådan utveckling ser vi i USA vilket bland annat ekonomen Caroline Hoxby vid Harvard University har forskat i, säger Mikael Sandström till TN.

Frågan är om vi inte borde förbjuda icke vinstdrivande friskolor, om vi vill minska segregationen, resonerar Mikael Sandström. Även om det är att hårdra det.

– Det här var min slutsats efter att ha pratat med rektorn vid en av Sveriges mest attraktiva skolor, som drivs utan vinstmotiv Jag frågade rektorn varför man trots framgångarna inte expanderade. Rektorn svarade att man trivs med sina lokaler och att kollegiet är väl samkört. Det framgick att hela skolans styrelse, som består av föräldrar som har sina barn vid skolan, anser att en expansion är för besvärligt. Om det inte längre finns ett vinstmotiv finns det heller ingen motivation att expandera. Det kommer att skapa ännu längre köer och det kommer inte att lösa integrationsfrågan.

Mikael Sandström anser att utredningens argument är kännetecknande för regeringens symbolpolitik där argument skapas utifrån den irrationella slutledningsregeln ”Politicans Logic”, alltså ”Vi måste göra någonting, det här är någonting, därför måste vi göra det”.

– Det räcker inte att peka på problemen och komma med lösningar som inte hjälper. Problemet är att den sittande regeringen redan från början har siktet inställt på att inskränka friskolesystemet. Men det är samtidigt så populärt att det är svårt att avskaffa.

Hur kan man då minska segregationen?

Ett sätt kan, enligt Mikael Sandström, vara att skapa en särskild kvot för nyanlända elever, en åtgärd som faktiskt sjösattes i samband migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och de dåvarande Allianspartierna. Dock har det inte utvärderats och riskerar att upphöra innan dess positiva effekter har analyserats.

– Den här reformen gav friskolor möjlighet att vika en tjugondel av platserna vid skolan för nyanlända. Kanske vore en lösning att i stället utveckla denna möjlighet, säger Mikael Sandström.

Men det allra viktigaste sättet att minska segregationsproblemet är att inte enbart titta på skolan utan på hela samhället, anser han.

– Segregationen är ett stort samhällsproblem och egentligen är det en fråga som ligger utanför skolan. Att tro att man ska ändra på segregation genom att reformera från kösystem till närhetsprincipen är naivt. Det är viktigare att vi går till botten med problemen snarare än att ta fram fler ogenomtänkta förslag.