DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Nu avgörs gruvornas framtid – ”Sverige osäkert för investeringar”

Sverige är näst sämst i världen när det gäller miljötillstånd, enligt en ny kartläggning av Mining Journal. Projekt efter projekt går i stå. Vi måste agera innan det är försent, menar Maria Sunér, vd på Svemin. ”Sverige upplevs som nästintill rättsosäkert”, säger hon till TN.

Den svenska gruvnäringen står inför ett vägskäl. Antingen tar Sverige ledningen i klimatomställningen eller så lämnar gruvföretag och investeringar successivt Sverige. Maria Sunér, vd för Svemin, branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige, pekar ut landets miljötillståndsprocesser som den stora knäckfrågan.

Efter att Cementas tillståndskaos satte fokus på frågan har en rad gruv- och industriprojekt fått nej på sina miljötillstånd. Bortsett från Kaunis Irons besked om fortsatt drift har en rad projekt stött på patrull den senaste tiden. Tidningen Näringslivet har rapporterat om bland annat SMA Mineral som fick nej på att utöka kalkbrytning på Gotland, om Ragn-Sells klimatinnovation som stoppas trots stora miljövinster, Bolidens kamp för en koppargruva i Laver och avvisningen av LKAB:s tillståndsansökan som hade kunnat utlösa en nationell järnmalmskris.

Näst sämst i världen

Maria Sunér ser dock möjligheter framåt, även om hon konstaterar att verkligheten inte är så ljus just nu. Läget är ”illa” när det gäller tillståndsprocesserna. Tidningen Mining Journal rankade nyligen världens gruvländer och när det gäller miljötillstånd hamnar Sverige långt ned på listan.

– Vi ligger näst sist av alla länder. Och när det gäller hur pålitlig politiken är ligger vi också väldigt dåligt till. Ur ett internationellt perspektiv upplevs Sverige vara ett väldigt osäkert land för gruvrelaterade investeringar. I och med att tillståndsprocesserna tar så lång tid och att utgången i gruvärenden är väldigt osäker så upplevs Sverige som nästintill rättsosäkert, säger hon.

– Mycket beror på hur politiker ställer sig till investeringarna, hur enskilda handläggare agerar och vem man ”råkar ut för”. Det kan inte anses vara rättssäkert i ett land som ändå har ganska hög svansföring i dessa frågor. Så vi har ett problem som måste åtgärdas, fortsätter hon.

Besked om Kallakgruvan

Snart väntas dessutom besked från regeringen om en eventuell järnmalmsgruva i Kallak utanför Jokkmokk. Företaget Beowolf Minings tillståndsärende har dragits i rejäl långbänk och processen har redan kostat stora belopp. Frågan är känslig och berör förutom själva tillståndet bland annat hur rennäringen påverkas. Tonläget har skruvats upp den senaste tiden samtidigt som utredningen Renmarkskommittén ska se över Rennäringslagen. Kort sammanfattat är ärendet en krutdurk där intressen kan uppfattas stå emot varandra och där nya näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) har fått frågan på sitt bord.

– Det här är ytterst komplexa processer, säger Maria Sunér.

Faktum är att omkring 50 procent av Sveriges yta är klassad som Riksintresse rennäring vilket innebär att det inte är bara gruvnäringen som kan stöta på problem för etableringar, förklarar Maria Sunér. Det kan handla om infrastruktur för elnät, vindkraftsetableringar och även industriella etableringar i norr som kan bli aktuella i områden som inte ligger jättenära tätorter, påpekar hon och efterlyser en sansad dialog i frågan.

– Vår hållning är att det absolut är möjligt att samexistera, det handlar om att hitta lösningar för att utveckla både gruvnäring, annan näring och rennäringsintressena. De ska kunna utvecklas sida vid sida, vilket är vår självklara ingång. Så det är inte särskilt konstruktivt att det blir så hård retorik, säger hon.

Regeringen väntas ge besked om Kallakgruvan i mars.

Går att förändra

Under tiden tuggar miljötillståndsprocesser på inom en rad olika områden. Det handlar om stora värden som kan gå förlorade. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv uppgår snittkostnaden för att ansöka om miljötillstånd i Sverige till 10 procent av bolagens omsättning, till följd av förseningar och kostnadsökningar. Den totala samhällsekonomiska effekten av dagens miljöregelverk uppgår till 50 miljarder kronor, utspritt över cirka tre år, enligt rapporten.

Men man måste fortsätta att vara positiv, menar Maria Sunér.

– Givet alla uppmärksammade fall som Cementa och LKAB har politiken någonstans tagit till sig och förstått att det är ett problem med miljötillståndsprocesserna. Det är inte bara näringslivet som i största allmänhet klagar utan det har framgått att detta faktiskt hindrar viktig utveckling och samhällsviktiga funktioner. Jag upplever faktiskt att politikerna nu har en större mottaglighet för reformer som radikalt skulle kunna förbättra tillståndsprocesserna, säger hon.

Samtidigt tar saker och ting för lång tid, menar Maria Sunér. Nu sitter vi med ett antal utredningar som ska slutrapportera under 2022, två stycken i maj och en gruvspecifik utredning som kommer i oktober som rör tillstånden, förklarar hon.

– Förslagen i de här aktuella utredningarna blir därför väldigt viktiga. Är de bra och väl underbyggda så bedömer vi att man kan fatta beslut från politiken ganska snabbt om olika typer av förändringar. Men det är klart att regeringen kan göra saker redan nu, till exempel ge tydligare instruktioner till myndigheter om hur de ska delta i processerna, hur de kan samverka och tillämpa en helhetssyn i dessa frågor, säger hon.

Inget händer

Men inte mycket händer, och så är valet nära förestående. Fönstret för kortsiktig förändring håller på att stängas, menar Maria Sunér.

– Det mesta ligger på något sätt och avvaktar de här utredningarna och nästa regering, säger hon.

Svemin har därför tagit fram 27 reformer uppdelade på fyra områden. Det finns ingen quick fix, utan det är många olika bitar som påverkar miljötillståndsprocesserna, handläggningstiderna och utgången av dem. Det är en komplex fråga som kräver ett helhetstänk, menar Maria Sunér.

– Förutom att olika miljöfaktorer och intressen vägs emot varandra, så tar man i miljöprövningen inte någon hänsyn till andra samhällsnyttor som näringslivet skapar, som arbetstillfällen och bidrag till ekonomin. Som exempel; Kaunis Iron sysselsätter nästan 20 procent av den arbetsföra befolkningen i Pajala kommun. Det är en extremt stor positiv inverkan i en kommun som inte har så mycket andra stora industrier eller arbetsplatser, säger hon.

Stort avtryck – enorm potential

Gruvnäringens ekonomiska betydelse för Sverige, klimatet och framtiden borde uppmärksammas mer, anser hon. Räknar man in den samverkan som gruvnäringen har med stora teknikleverantörer som Epiroc, Sandvik och ABB, så är avtrycket stort. Epiroc och Sandvik har mer än 60 procent av världsmarknaden för gruvutrustning under jord och har mycket av utvecklingen i Sverige, förklarar Maria Sunér.

– Det utvidgade gruvklustret står sammantaget för åtta procent av Sveriges export och tre procent av BNP. Det är ganska höga siffror, säger hon.

Tillståndsfrågan är helt avgörande för om gruvnäringen kommer att bära Sverige i klimatomställningen eller om värdena hamnar i andra länder med större utsläpp som konsekvens, menar Maria Sunér. Just nu står frågan och väger.

Hotar klimatomställningen

Framtidspotentialen är enorm. I Norrbotten och Västerbotten så är majoriteten av alla industriella investeringar som planeras där uppe relaterade till råvaran i vår berggrund. Även om man räknar in Hybrit, H2 Green Steel och Northvolt så är dessa investeringar beroende av metallråvara och malm, framhåller Maria Sunér.

Enligt en rapport från Internationella Energimyndigheten, IEA, så behöver vi ungefär sex gånger mer metaller och mineraler för att klara energiomställningen och ett nettonollsamhälle. När det gäller batterimineraler behövs ungefär 40 gånger mer än i dag.

– Vi vet att Sverige har en fantastisk potential att leverera mer råvara. Vår berggrund anses vara väldigt intressant, i paritet med Kanada och Australien. Även en ny rapport från Nordic Innovation konstaterar att vi har många av de råvaror i vår berggrund som behövs för klimatomställningen, säger Maria Sunér.

Står inför ett vägskäl

Men för att det ska vara värt något måste det också gå att få tillstånd. Hela processen måste fungera och investerare måste se att det går att ta sig hela vägen från att prospektera och leta efter malm i Sverige till att faktiskt öppna en gruva, påpekar hon.

– Det är ju tyvärr inte riktigt bevisat än, vi har många exempel där ärenden har gått i stå, säger Maria Sunér.

– Naturligtvis ska branschen ta på sig en del av ansvaret, men vi måste också se till att myndigheterna kan möta upp i de här processerna.

Företagen tar kliv framåt i klimattänket. Boliden har till exempel norra Europas största återvinningsanläggning för elektronikskrot, och LKAB planerar utvinning av fler mineraler ur sina restprodukter.

– Vi ser att det finns stora synergier mellan primära och sekundära råvaruströmmar och kunskapen i branschen kan utvecklas ännu mer i framtiden.