KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Öppet brev till regeringen: Miljöförslag kan halvera svenska städer

I ett brev till regeringen varnar näringslivet för att ett EU-förslag slår extra hårt mot Sverige. Inte minst drabbas bostadsbyggandet. ”Som förslaget är utformat skulle den bebyggda ytan i städer behöva halveras”, säger Carina Utterström Mace på Byggföretagen till TN.

Idag inlämnar näringslivsföreträdare, bland annat Svenskt Näringsliv, Skogsindustrierna Byggföretagen och Svemin, ett brev där de uppmanar regeringen att verka för ändringar i EU-kommissionens lagförslag ”the nature restoration law”.

Förslaget är under pågående förhandling mellan medlemsländer och i EU-parlamentet. Skulle det vinna laga kraft kan EU ställa bindande krav på medlemsländer att återställa olika art- och naturtyper för att säkerställa deras bevarandestatus.

Även om förslaget har en god avsikt, riskerar den nuvarande utformningen av den att få stora konsekvenser för Sverige. TN har tidigare uppmärksammat att om lagen blir verklighet kan 2,5 miljoner hektar svensk skog behöva tas ur produktion eller sättas i träda. Detta skulle leda till samhälleliga kostnader på uppemot hundratals miljarder kronor fram till 2050 och hota tiotusentals arbetstillfällen på den svenska landsbygden.

– Det är positivt och viktigt att EU-kommissionen tar fram mål för restaurering av ekosystem då det är centralt för att säkra långsiktig livsmedelsproduktion, råvaruförsörjning och klimatanpassning av våra samhällen och upprätthålla många andra viktiga ekosystemtjänster som samhället är beroende av. Men det är viktigt att förordningen är i balans med samhällsintressen, ekonomisk tillväxt och möjligheterna att driva den gröna omställningen, säger Karin Nilsson, expert miljöpolicy på Svenskt Näringsliv.

Sverige avviker kraftigt jämfört med de andra medlemsstaterna i metoden för att fastställa tidpunkten för när dessa olika referensvärden, som de kallas, för bevarandestatusen ska jämföras.

Den mer strikta implementeringen bottnar i Naturvårdsverkets tolkning av artikel 17 i det befintliga art- och habitatdirektivet. Eftersom rapporteringen bygger på referensvärden som baseras på förhållanden under ”förindustriell tid” ser tillståndet för naturtyper i Sverige sämre ut än i de övriga EU-länderna trots att Sverige har en lång tradition av naturvård och miljöhänsyn. Med den nya EU-förordningen riskerar skogs-, råvarutillförsel, stads- och energiutbyggnad att stoppas.

Absurda effekter

Effekterna på bostadsbyggandet är närmast absurda när man studerar konsekvenserna för enskilda kommuner, menar Carina Utterström Mace, EU-sakkunnig på Byggföretagen.

– Så som förslaget är utformat skulle den bebyggda ytan i städer behöva halveras medan vissa mindre städer och förorter helt skulle försvinna. För exempelvis, en kommun som består av 97 procent grönyta ska öka sin grönyta med 5 procent. Då finns det inte någon bebyggd yta kvar, vilket är helt bisarrt och en teoretisk omöjlighet. Det beror bland annat på att man i förordningen tittar på procentuella ökningar, det vill säga man har ett kvantitativt fokus i stället för att tala om kvalitén i de olika ekosystemen, säger hon.

Tobias Kluge, branschjurist på Svemin ser en direkt påverkan på gruv- och täktverksamheter som redan i dag möter stora svårigheter i skyddade områden.

– Förslaget skulle kraftigt utöka mängden skyddade områden, vilket skulle göra det ännu svårare för företagen att bedriva verksamhet eller ens hitta nya fyndigheter. I vår bransch kan vi inte välja platsen för vår verksamhet. Gruvan eller täkten måste vara där fyndigheten finns, säger han.

Tobias Kluge menar också att lagförslaget motarbetar EU:s eget gruvinitiativ ”Critical Raw Materials Act” som syftar till att stärka unionens råvaruförsörjning.

– Så sent som för två veckor sen lyfte EU uttryckligen behovet att öka brytningen av strategiska råmaterial i unionen. Det här är två akter som går i helt motsatt riktning. Vi är absolut inte emot restaurering och biologisk mångfald, det är frågor vi arbetar med dagligen. Problemet med förslaget är att det fokuserar på strikta skydd och förutsätter att affärsverksamheter och höga naturvärden inte kan samexistera.

Förordningen skulle också innebära att EU inskränker på Sveriges självbestämmande, menar Mårten O Larsson, ansvarig för EU-skogsfrågor och bioenergifrågor på Skogsindustrierna.

– Konsekvensen blir att Sverige förlorar möjligheten att själv välja de viktigaste åtgärderna för naturskydd och naturvård, men också att balansera det med andra samhällsmål som klimatomställningen. Det är kombinationen av Sveriges sätt att bedöma utbredning och kvalitet av naturtyperna och de bindande skrivningarna i förordningen som gör att Sveriges möjlighet att bestämma över markanvändning och samhällsområden begränsas, säger han.

Konsekvenserna av de bindande målen varierar kraftigt mellan medlemsländerna på grund av stora skillnader i ländernas respektive rapportering om naturtyper, naturlig geografi och historisk utveckling. Kroatien och Bulgarien använder till exempel betydligt senare referensår och andra kvalitetsbedömningar i sin rapportering. Det gör att all deras skog redan anses ha 100 procent god kvalitet och att de redan lever upp till EU:s obligatoriska procentvärden, enligt EU-kommissionen konsekvensbedömning.

Efter att EU-kommissionen presenterade lagförslaget i fjol, tillstod den förra regeringen i ett fakta-PM att det behövs rimligare restaureringsmål.

– Som ordförandeland kan inte Sverige i någon högre grad driva en egen linje, men däremot verka för att utifrån andra medlemsstaters synpunkter ta fram kompromisser som kan öka genomförbarheten och minska orimliga konsekvenser. Det är därför bekymmersamt att många andra medlemsländer inte är medvetna om de konsekvenser som förslaget kan ha för EU som helhet, säger Karin Nilsson.

Lyfter tre frågor

I brevet vill näringslivsföreträdarna påminna om vad som står på spel genom att lyfta tre frågor. Den första är en tydligare avsikt att medlemsstaterna ska bedöma och rapportera naturtyper på ett jämförbart sätt. En del i det är att indikera ett gemensamt referensår.

– Sverige måste så fort som möjligt ta fram en ny metod för rapporteringen som är funktionell i ett bindande regelverk och jämförbar med övriga länders rapportering. En harmonisering innebär också att många länder måste höja sina ambitioner, inte bara de länder som länge har arbetat för att bevara och återställa natur, säger Karin Nilsson.

Ytterligare en aspekt i denna fråga är att verka för att medlemsstaterna ska kunna prioritera kvalitativa restaureringsåtgärder som gör stor nytta för biologisk mångfald framför kostsamma kvantitativa insatser på stora areal av en naturtyp som inte är hotad, och förlägga kvalitativ restaurering av områden som redan har ett formellt skydd. Det skulle ge mer biologisk mångfald till en lägre kostnad och med färre negativa konsekvenser.

– Sverige har redan mycket skyddad natur jämfört med andra medlemsländer vilket inte riktigt framgår eftersom rapporteringen även här skiljer sig mellan länder. Fokus bör i första hand ligga på restaureringsåtgärder i naturtyper i skyddade områden där kvaliteten varierar, säger Karin Nilsson.

Värna om självbestämmande

En annan käpphäst för att skapa en lagstiftning som fungerar i verkligheten är att vårda varje medlemslands möjlighet att bestämma prioriteringar, tillvägagångssätt och avvägningar mot andra samhällsintressen och mål.

– För att mildra effekterna av det behövs ett tydligare självbestämmande i förordningen och en ny metod för att bedöma kvalitet och utbredning av naturtyper, säger Mårten O Larsson på Skogsindustrierna.

Slutligen måste lokala aktörer i varje medlemsland få mer flexibilitet och frivillighet att ta sin egen mark i anspråk för att bidra med samhällsnyttor samt bevara och utveckla den bredd av ekosystemtjänster som är viktiga att uppnå.