DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Wetterstrand: ”Sverige fokuserar för mycket på lokala miljöeffekter”

Sverige har för stort fokus på lokala miljöeffekter, menar före detta MP-ledaren Maria Wetterstrand. Det gäller gruvor, vindkraftverk och tillverkningsindustri. ”I värsta fall blir konsekvensen att en liten lokal effekt på en plats förhindrar etableringar som kan ha enormt positiva effekter, inte minst på samhällsnivå och global nivå”, säger hon till TN.

Hur material, komponenter och produkter som behövs för den gröna omställningen ska tas fram är idag en stor fråga. Hittills har vi löst den genom att skjuta problemet ifrån oss – mycket av produktionen sker i Kina och gruvorna finns till största delen i andra delar av världen.

Det konstaterar Maria Wetterstrand, Miljöpartiets tidigare språkrör som idag är vd på kommunikationsbyrån Milttons Brysselkontor.

– Även om vi skulle bli mycket smartare med hur vi använder resurser så har vi en riskabel försörjningskedja. På grund av utnyttjande av människor och miljö på andra platser på planeten, men också på grund av att Europa är så beroende av att de här handelsströmmarna fungerar.

När de störs på något sätt, som de gjorde under pandemin, efter Rysslands invasion av Ukraina, och på grund av handelskrig mellan Kina och USA, påverkar det industri, jobb och samhällsfunktioner i Europa.

För att göra Europa mer motståndskraftigt mot störningar i det globala handelssystemet genom att understödja att alltmer produktion sker i Europa, kom EU nyligen med två nya förslag, kritiska råmaterial-akten och net-zero-industry act.

Båda förslagen går ut på att EU ska bli mer resilient, motståndskraftigt, och mer självförsörjande av råmaterial, teknologiska komponenter och teknologi som behövs för den gröna omställningen.

”Det är i längden farligt eftersom det innebär att Kina i princip kan göra vad de vill med oss.”

De handlar bland annat om att förenkla tillståndsprocesser genom att peka ut så kallade ”goto-areas”, och genom att kartlägga tillgångar på kritiska och strategiska råvaror både i mark och i avfallsströmmar och deponier.

– Jag är en grön frihandelsanhängare – mer än vad de flesta gröna är – och tror att handel i grunden skapar både välstånd och fred. Men jag inser också att vi just nu är extremt beroende av Kina som enda leverantör av mycket som behövs för vår industri och för vår gröna omställning.

– Det är i längden farligt eftersom det innebär att Kina i princip kan göra vad de vill med oss, och i en sådan relation bör vi inte befinna oss.

EU-förslagen kräver samtidigt att medlemsstaterna engagerar sig i att kartlägga och skapa förutsättningar för etableringar av utvinning och processförädling av material, men även för tillverkningsindustri av komponenter till grön teknologi.

– Jag tror att Europa kan bli bäst i världen på hållbar gruvbrytning, cirkulära flöden och att utvinna material ur avfallsströmmar.

Här har Sverige många företag som kan bidra, både när det gäller möjligheterna att utvinna jungfruligt material på ett så hållbart sätt som möjligt, och när det gäller cirkularitet.

”Komplicerade tillståndsprocesser ett stort problem”

Det finns stora möjligheter för svenska företag att bli leverantörer av cirkulära material, att jobba med utvinning på ett hållbart sätt, och att utveckla teknologier som skyndar på den gröna omställningen, till exempel batterier, elektrolysörer som delar upp vatten i vätgas och syre, delar till solpaneler, eller blad till vindkraftverk.

Att bygga upp produktionskapacitet i Europa har dessutom ett egenvärde ur miljö- och hållbarhetssynpunkt globalt eftersom det sannolikt leder till en hållbarare produktion här än på andra ställen, men också för den gröna omställningen.

Men här är komplicerade tillståndsprocesser ett stort problem, inte bara i Sverige utan i hela Europa, påpekar hon.

– Det är ett av de hinder som gör att industrin drar sig för att investera och bygga upp ny produktionskapacitet i Europa. Jag tror att det finns mycket som går att göra för att förbättra tillståndsprocesserna, med fortsatt lokal miljöhänsyn och demokratiskt inflytande över vad som ska etableras.

”I värsta fall blir konsekvensen att en liten lokal effekt på en plats förhindrar etableringar som kan ha enormt positiva effekter, inte minst på samhällsnivå och global nivå.”

Sedan miljöbalken trädde i kraft 1999 har människor ändrat sina prioriteringar kring vilka miljöaspekter som anses vara de viktigaste, enligt Maria Wetterstrand.

– Utifrån hur vi ser på miljöfrågorna idag skulle jag säga att miljölagen har för mycket fokus på lokala miljöeffekter och för lite fokus på globala miljöeffekter. I värsta fall blir konsekvensen att en liten lokal effekt på en plats förhindrar etableringar som kan ha enormt positiva effekter, inte minst på samhällsnivå och global nivå.

Det förekommer till och med att lagstiftningen stoppar etableringar på grund av en lokal effekt som lokalbefolkningen inte ens bryr sig om, tillägger hon.

En del handlar om att det är lättare att mäta och verifiera lokal miljöpåverkan. Där finns gränsvärden, regelverk kring vattenkvalitet och annat som är enkla att mäta emot. Det är betydligt svårare att verifiera en påverkan som är global.

– Det blir alltid en avvägning och den är inte helt enkel att göra samtidigt som man ska följa lagstiftningen. Så som lagen är formulerad finns det egentligen utrymme för att ta mer hänsyn till positiva globala effekter, men hur ska man räkna på dem?

Om Europa tar hem produktion från bland annat Kina är det ett problem som kommer att återkomma många gånger framöver. Kina har stor klimatpåverkan relaterad till produktionen av varor och komponenter som europeiska länder köper. Sker den produktionen i stället i Europa blir klimatavtrycket totalt sett lägre, även om Europa får en större miljöpåverkan.

– Samma sak kan gälla inom ett land. Vill vi öka självförsörjningsgraden av vissa produkter, komponenter och råmaterial till industrin, innebär det en ökad energianvändning och en större miljöpåverkan här, men det blir ändå avsevärt mindre än om produktionen sker någon annanstans.

Maria Wetterstrand efterfrågar en mer nyanserad diskussion om hur det ska hanteras. Hon tror varken på att ignorera när sällsynta djurarter hotas av etableringar, eller att det enbart räcker att öka cirkulariteten och dra ner på vår materiella konsumtion.

Nu är det som att det målas upp nidbilder av båda sidorna i debatten, konstaterar hon. Å ena sidan ”den onda kapitalisten som vill öppna gruvor överallt utan någon som helst hänsyn” mot ”de där miljöaktivisterna som bara protesterar mot allting som ger någon som helst påverkan”.

– I stället för att fastna i konflikten måste beslutsfattare lyfta diskussionen till en högre nivå – ”det kanske är en dålig plats för en gruva, men hur ska vi då fixa vår materialförsörjning?”. Jag är övertygad om att båda ”sidor” är mer nyanserade än det framstår som i media.

Hittills har problemet lösts genom att köpa produkter och råmaterial någon annanstans ifrån, men det är betydligt mer hälsosamt om vi i högre grad tar tag i det själva, anser hon.

– Det ger en ökad insikt om att resursförbrukningen som vi har i samhället idag inte är hållbar. När vi ser effekterna av vår egen konsumtion kan vi kanske acceptera negativa konsekvenser på några ställen som vi har enats om är de minst dåliga ställena, samtidigt som vi börjar diskutera problemen kring den stora konsumtionen av material som vår livsstil ger upphov till.

”Vi behöver bli otroligt mycket smartare med hur vi använder begränsade resurser.”

Bästa tillvägagångssättet när det gäller etablering av vindkraftverk vore att göra en övergripande planering och komma överens om vilka områden som är lämpliga för att etablera vindkraftverk, anser hon.

– Får lokalbefolkningen dessutom en del av vinstkakan blir attityden en helt annan. I vissa fall har också de som protesterar rätt.

Protester kan spela viktig roll

I backspegeln kan hon inte se varför hon var emot byggandet av Öresundsbron en gång i tiden, men samtidigt är hon inte säker på att samma miljöhänsyn hade tagits utan protesterna.

– Protester har en roll att spela för att peka ut svagheter, brister och behov av hänsyn. Det här med att snabba upp tillståndsprocesser får inte ses som ett carte blanche för att köra över allt motstånd – det vore bara korkat. Det vore dumt även för industrin eftersom det kan komma fram viktiga invändningar i protesterna.

Över lag är resursförbrukningen i samhället ohållbar, enligt Maria Wetterstrand.

– Vi behöver bli otroligt mycket smartare med hur vi använder begränsade resurser, oavsett om de är jungfruliga råmaterial, cirkulerade råmaterial eller förnybara råvaror.

Det handlar om att studera resursflöden och göra dem mer resurssnåla genom att till exempel förlänga livslängden på produkter, ställa krav på reparation i stället för att saker ska skrotas, eller genom att gå över från materiell konsumtion till mer av tjänstekonsumtion.

Även om det är något som diskuteras mycket så är det på ett ytligt plan. Det förs det sällan seriösa diskussioner om hur det faktiskt ska ske, påpekar Maria Wetterstrand.

– Vi måste ta tag i grundproblemet – att vi använder extremt mycket resurser för att snurra runt våra samhällen och att vi är dåliga på att återanvända och återvinna det vi en gång har stoppat in i systemet. I andra änden ger det ett avfallsproblem.