HOTEN MOT SKOGSBRUKET

Så mobiliserar miljöaktivister mot företagen – ”Har fått kraftfulla redskap”

Skogsföretag vittnar om att aktivister hotar deras verksamheter. ”Det är tydligt att grupper som inte vill att skogen brukas har fått kraftfulla redskap de senaste åren”, säger Ola Kårén på SCA Skog. Nu ska ett nytt forskningsprojekt kartlägga hur skogsnäringen påverkas av aktivistiska tjänstemän.

De senaste åren har det rapporterats om flera fall av myndighetsaktivism där tjänstemän verkat utanför ramarna för sina uppdrag och utnyttjat sin position för att driva en egen agenda.

Främst har så kallade gröna aktivister uppmärksammats.

”Gott om miljöaktivister i skogen”

Forskarna Jan Olsson och Erik Hysing vid Örebro Universitet har skrivit boken Green Inside Activism for Sustainable Development: Political Agency and Institutional Change där den gröna aktivismen beskrivs närmare.

”Vi använder begreppet insideraktivism om den som är anställd i offentlig verksamhet och i den rollen vill påverka från insidan i aktivistisk riktning. Då ingår det att man har kontakter med och sympatier för något slags social rörelse”, säger Jan Olsson, i en intervju i Tidningen Fokus.

Enligt Jan Olsson är aktivism särskilt vanlig inom skogsnäringen.

”Det finns gott om miljöaktivister som är förbannade på svensk skogspolitik”, svarar han när Tidningen Fokus frågar honom vad han ser för aktuella exempel på myndighetsaktivism.

När TN frågar Jan Olsson vad han baserar det svaret på uppger han i ett mejl att han inte har någon ny forskning men att:

”Jag gör bedömningen utifrån hur debatten har sett ut under senare år, rapporter om intern kritik inom Skogsstyrelsen samt de ökade spänningarna mellan skogspolitiken i Sverige och EU”.

Den interna kritiken inom Skogsstyrelsen handlar om när myndighetens tjänstemän för några år sedan protesterade mot generaldirektören Herman Sundqvists beslut att pausa nyckelbiotopsinventeringen i norra Sverige.

Samtidigt menar Jan Olsson och Erik Hysing att de gröna tjänstemännen har en roll att spela.

”Vi tror att det är viktigt att tjänstemän som arbetar med miljöfrågor har ett engagemang och att de är villiga att ta ansvar om vi ska nå en hållbar framtid”, uppger Erik Hysing.

Väldefinierad äganderätt viktig

Nu har Forskningsinstitutet Ratio startat ett projekt som närmare ska undersöka om och hur skogsnäringen påverkas av aktivistiska tjänstemän. Ratios fokus är rättssäkerheten för skogsägare eftersom den är central för äganderätten, konstaterade rapportförfattarna Nils Karlson, Jonas Grafström och Nelly Åkesson nyligen på ett seminarium.

– Att äganderätten är väldefinierad och förutsägbar är otroligt viktigt. Det förutsätter också att regler och förordningar är transparenta och förutsägbara, uppgav Nils Karlson.

En orsak till att Ratio valt att koncentrera sig på just skogen är att det har rapporterats flera fall av myndighetsaktivism i skogsnäringen. Ett exempel är fallet med Sebastian Kirppu som var anställd på Länsstyrelsen i Dalarna där han arbetade med skogsfrågor samtidigt som han inventerade skog på fritiden.

Det resulterade i att hans arbetsgivare förbjöd honom att inventera skyddsvärd skog just för att det kunde påverka trovärdigheten i hans roll som opartisk tjänsteman och skada förtroendet för myndigheten. Kirppu överklagade dock beslutet till Arbetsdomstolen och vann.

Tjänstemannaansvaret avskaffas

Forskarna på Ratio har utgått från en teoretisk modell för att kunna ringa in om det finns förutsättningar som är särskilt gynnsamma för myndighetsaktivism.

Man har dels tittat på hur mycket resurser och därmed makt som en myndighet har till sitt förfogande. En viktig ingrediens i sammanhanget är om det finns lagar och regler som är oklara och som kan tolkas olika.

– I kombination med att en myndighet har mycket resurser och att lagstiftningen eller regelverket är oklart och tolkningsbart, desto större utrymme finns det för en aktivist att verka inom en myndighet, menar Nils Karlson.

Ytterligare en anledning till att utrymmet för aktivism kan ha ökat är avskaffandet av tjänstemannaansvaret 1975.

– I stället övergick lagstiftningen till ett mer arbetsrättsligt perspektiv, vilket begränsar möjligheten till insyn och ansvarsutkrävande från politikens och allmänhetens sida, fortsätter Nils Karlson.

Här var tanken att Förvaltningslagen skulle garantera en god tjänstemannaetik. I den finns det krav på god förvaltning, objektivitet och proportionalitet.

Men, menar Nils Karlson, det förutsätter att lagstiftningen i sig är tydlig och utformad på ett sådant sätt att dess krav kan uppfyllas.

– Problemet är att lagarna och reglerna inom skogsbruket är oklara och kan tolkas på olika sätt. Det finns också ofta flera olika myndigheter som kan göra olika tolkningar och avvägningar. Då uppstår det utrymme som tjänstemän med en egen agenda kan utnyttja.

”Vad är tillräcklig hänsyn”

Även Ola Kårén, skogsskötselchef på SCA Skog, anser att förutsättningarna för myndighetsaktivism är goda inom skogsbrukets juridiska ramverk.

Särskilt med tanke på de senaste årens EU-direktiv inom skogsområdet som har implementerats i Sverige. Det har resulterat i ett komplext regelverk och det finns flera olika myndigheter som har till uppgift att tolka och tillämpa flera olika svenska och EU-rättsliga lagkomplex.

Lagstiftningen har också i hög grad karaktären av att vara övergripande och tolkningsbar.

– Det här betyder att det finns ett stort utrymme för myndigheter och tjänstemän att tolka de här direktiven, säger Ola Kårén.

Ett exempel är Artskyddsförordningen, menar han. I den finns det fridlysnings- och andra bestämmelser som dels grundar sig på EU-lagstiftning och internationella överenskommelser och dels på svenska regler.

– Det är inte lätt att veta vad som gäller för skogsägaren. Det handlar mycket om bedömningar. Vissa arter är relativt vanligt förekommande. Och exempelvis fåglar har landskapskrav som sträcker sig utanför de avverkningsytor som anmälts.

– Här måste hela landskapet ställas i relation till betydelsen av en enskild avverkningsyta och den hänsyn som planeras där. Det finns mycket i artskyddsförordningen som är öppet för tolkning, konstaterar Ola Kårén.

Anordnar inventeringskurser

Som en följd av den här oklarheten och möjligheten till tolkningar har antalet domstolsärenden kopplade till artskyddsförordningen exploderat de senaste åren.

– Spelplanen har helt förändrats. Idag har de juridiska frågorna helt tagit över i skogen, konstaterar Ola Kårén.

Ett annat EU-direktiv som har försämrat rättssäkerheten för skogsägarna är den så kallade Århuskonventionen. Den ger allmänheten och olika föreningar möjligheten att överklaga tagna beslut. De senaste åren har Århuskonventionens ramar vidgats på ett sätt som gör det lättare för allmänheten och små föreningar att överklaga olika beslut.

I kombination med att det anordnas olika inventeringskurser av organisationer som Naturskyddsföreningen där man lär ut hur till exempel rödlistade arter kan hittas ökar det rättsosäkerheten för skogsägare, enligt Ola Kårén.

– Genom att inventera avverkningsanmäld mark och leta efter arter som upptas i artskyddsförordningen kan de på ett enkelt sätt se till att en ansenlig del av skogsbruket stoppas, säger han.

Ett färskt exempel är skogsägarna Peter och Anders Bäckström.

De skulle avverka ett område och hade kommit överens med Skogsstyrelsen att man skulle ta särskild hänsyn till 30 procent av det aktuella området.

Sedan genomförde en lokal skogsgrupp en egen inventering och hittade ett bohål som kan komma från en tretåig hackspett. Det stoppade brödernas avverkning.

– Vi fick besked från Skogsstyrelsen om avverkningsförbud för båda områdena med ett hot om vite på 1,6 miljoner kronor om någon avverkning sker. Man blir helt ställd inför ett sådant beslut, uppger Peter Bäckström för Svenskt Näringsliv.

Ola Kårén igen.

– Det är tydligt att privatpersoner och grupper som inte vill se att skogen brukas över huvud taget har fått kraftfulla redskap att stoppa skogsbruk de senaste åren.

– Det skapar så klart en stor osäkerhet och får negativa konsekvenser. Rättsosäkerheten hindrar skogsägaren, är ineffektivt för samhället och minskar viljan till frivillig hänsynstagning i skogen, konstaterar Ola Kårén.