SVENSKA FORSKNINGEN

Så kan Sverige lära av Finland för att öka elproduktionen

Finland har drivit igenom stora satsningar på forskningspolitiken och integrerat näringslivet. Det har skapat möjligheter, inte minst för en bättre elproduktion. Nu är det dags för Sverige att göra likadant, menar flera experter.

Sverige befinner sig i ett historiskt vägskäl. Om vi ska kunna möta framtidens krav på ett fossilfritt samhälle behöver elproduktionen fördubblas till 2045.

– Det ställer jättestora krav på ny kunskap och kompetens för att klara den här utmaningen. Och det är ganska bråttom, säger Emil Görnerup, expert på forskning och innovation på Svenskt Näringsliv.

Han menar att Sverige behöver satsa på bred front på forskning och utveckling (FoU). Vi behöver dels vidga kunskapen i att driva och utveckla kärnkraft, vindkraft och vattenkraft och framtida energislag. Vi behöver också fler som forskar om hela elinfrastrukturen. Det innefattar bland annat balanseringen i elsystemet, transmissionsnätet, elöverföringen och energilagring på både produktions- och användarsidan.

– Dessutom kommer utbyggnaden antagligen att ta ganska mycket landareal i anspråk vilket kräver forskning i den lokala påverkan och hur man kan balansera olika intressen, säger han.

Idag uppgår de svenska FoU-investeringarna till tre procent av BNP varav 70 procent finansieras och bedrivs av företagen. Det är högt i internationell jämförelse. Men vad Sverige saknar idag är en tät och effektiv samverkan mellan forskning och näringsliv. Därför krävs det att politikerna vågar sätta mer ambitiösa mål i forskningspolitiken, menar Emil Görnerup.

– Vi måste våga säga att vi ska bli bäst och att vi ska leda det här området. En förebild är Finland som har satt väldigt ambitiösa och långsiktiga mål när det gäller forskningsfinansiering, säger han.

2021 drev Marin-regeringen igenom två enorma satsningar i den finska forskningspolitiken. Det ena var att skapa en långsiktigt FoU-strategi och bland annat bilda ett forsknings- och innovationsråd som länkar samman politiken med akademin och industrin. Det andra att införa ekonomiska incitament för företag som vill satsa på FoU.

Spänner bågen

Målsättningen är att Finlands offentliga och privata FoU-investeringarna ska öka till fyra procent av BNP, jämfört med 2,9 procent för 2022. Den ambitiösa strategin har även anammats av den nya Orpo-regeringen som nyligen lovade en rekordhög satsning på FoU.

Det öppnar många dörrar för Finlands gröna investeringsplaner som idag överstiger ett värde på 200 miljarder euro och är riktade mot vind- och kärnkraftsutbyggnad, vätgas, energilagring, batterier, fossilfritt stål och transmissionsnät.

– Tack vare här satsningarna kan vi sätta en tydlig och rak kurs för hela Finlands energiomvandling. Nu behöver vi hitta lösningar för hur vi kan effektivisera tillståndsprocesserna så att vi kan göra de här planerna till verklighet, säger Ulla Heinonen, chef för Green Growth på Finlands Näringsliv (EK).

Sverige står sig slätt i jämförelse

Det har krävts mycket mod och beslutsamhet av de finska politikerna att bygga framtidens energisystem, menar Tuula Teeri, vd på Kungliga Ingengörvetenskapsakademin (IVA). Sverige står sig slätt i jämförelse. Nyligen gav Riksrevisionen tidigare regeringar och Svenska kraftnät kraftig kritik för bland annat dåliga konsekvensanalyser och kortsiktighet.

– I Sverige har vi mycket att lära oss av att Finlands arbete att jobba systematiskt, att samla kompetenser från olika delar av samhället, ta fram skarpa analyser och slutligen att omsätta arbetet i praktiken, säger hon.

En svensk politisk kraftsamling på FoU-området måste också rikta in sig på rätt saker. Pär Hermerén, rådgivare i energi- och klimatfrågor på Jernkontoret, gör en tydlig avgränsning.

– Industrin gör en hel del själv i att identifiera vilka industriprocesser vi behöver forska i, som reduktion, värmebehandling, metallurgiska processer. Vad vi behöver är etablerade och utvecklade samarbetsformer där vi kan dra nytta av andras kärnkompetens på saker som vi inte klarar att göra själva, till exempel transporter, digitalisering och energieffektivisering. Här spelar staten en extremt viktig roll genom att ha en gemensam systemsyn och hålla ihop alla delar i hela samhället. På så sätt kan vi fortsätta driva vår utveckling framåt och enklare navigera vilken teknik och forskning vi behöver prioritera i, säger han.

Han får medhåll av Tuula Teeri, som anser att grundforskningen och den tillämpade forskningen ska ha två tydliga ansvarsområden.

– När det kommer till grundforskningen ska man lita på akademisk frihet och forskarens insikter om vilken forskning är viktigt och relevant. När det kommer till implementeringen och den marknadsnära forskningen behöver vi titta på företagens prioriteringar. Slutligen behöver politiker sätta ramarna med rätt regelverk och förutsättningar. Det finns ingen enkel lösning men vi måste jobba på bred front för att komma i mål, säger hon.

”Vi kan sitta och tänka väldigt mycket på ett labb”

Monica Ringvik, teknisk chef på RISE, arbetar med att koppla ihop den svenska grundforskningen med den tillämpade (marknadsnära) forskningen. På senare år har hon sett en ökad efterfrågan på nya tekniker och innovationer på energiområdet. I takt med att intresset ökar, behöver politikerna växla upp Sveriges forsknings- och innovationsinfrastruktur för att accelerera teknikernas framsteg.

– Vi kan sitta och tänka väldigt mycket på ett labb. Men vi måste ändå också försöka testa och utmana det vi tar fram, se om det flyger eller inte på ett tidigt stadium så att vi kan öka hastigheten. Vi måste se till att samhället kan ta emot de nya teknikerna och titta på hur vi kan anpassa policyutveckling och regelverk. Vi tittar också på hur vi kan jobba med beteendeförändringar för att uppnå bättre effektivitet, säger hon.

Som de tidigare talarna efterfrågar hon en gemensam teknik- och innovationsstrategi som visar vägen för Sveriges prioriteringar.

– Vi behöver göra som i Finland där man gör riktade satsningar i hela värdekedjan, från grundforskning till färdiga innovationer på marknaden.