ELKRISEN

Därför ratar investerare svenska energiprojekt – ”Högriskmarknad”

När investerare ska satsa i ny elproduktion väljer de bort Sverige, visar en ny rapport från ELS Analysis. Analytikern Elin Akinci förklarar varför investeringarna nu går till andra länder istället. ”Många har betydligt bättre förutsättningar”, säger hon.

Trots att efterfrågan på el förväntas öka lavinartat de kommande åren så är det tunnsått med investeringar i ny elproduktion i Sverige.

Hur kommer det sig?

På ett seminarium som Teknikföretagen nyligen anordnade konstaterades att Sverige lever kvar i en gammal förvaltningsmodell, som inte är anpassad för att klara av den stora produktionsutbyggnad som krävs för att elektrifiera industri och transporter.

Till grund för den slutsatsen ligger rapporten, En ny era för elmarknaden och energipolitiken, som författats av Elin Akinci, analytiker och ägare på energikonsultbolaget ELS Analysis.

Nya roller mellan marknaden och stat

Den gamla förvaltningsmodellen har varit rådande i Sverige ett antal decennier. Den är anpassad till att elsystemet är fullt tillräckligt där elen räcker till alla och där efterfrågan och utbud hanteras på den avreglerade marknaden.

– Den modellen har fungerat bra för den marknad som vi håller på att lämna bakom oss, enligt Elin Akinci.

Nu lever vi i en ny energiverklighet där stora investeringar ska göras i stora kapitalintensiva energiprojekt som havsbaserad vindkraft och kärnkraft. Den nya energiverkligheten drivs av omställningen och politiken.

Hade det handlat om investeringar i fossila energislag hade det här inte varit ett problem, men en avreglerad marknad klarar inte av de här stora nya investeringarna själv, menar Elin Akinci.

Sverige dåligt rustat

Det behövs en ny modell framåt där marknaden kan räkna med ett signifikant större stöd från staten där man delar på risken, anser Elin Akinci.

– Vi har under en lång tid levt i den här förvaltningsmentaliteten, men nu har vi gått in en stark tillväxtfas och behöver då en helt annan fördelning mellan marknad och stat.

I rapporten har ELS Analysis jämfört ett antal europeiska länder kring hur pass attraktiva de är för investerare och hon konstaterar att Sverige ligger efter. Investeringarna går till andra europeiska länder där staten intar en mer drivande position.

– Vår undersökning visar att det är helt avgörande att staten på något sätt delar på risken med marknadsaktörerna. Här ser vi ju att många andra länder har betydligt bättre förutsättningar än Sverige.

– Sverige är ganska extrema när det kommer till sina decentraliserade beslutsprocesser och den politiska riktningen är otydlig om man jämför med de länder som vi har tittat på, fortsätter Elin Akinci.

Just Sveriges decentraliserade förvaltningssystem är ett problem. Det resulterar i extremt långa tillståndsprocesser som skrämmer investerare.

Extrema tillståndstider

I en rapport från det brittiska konsultföretaget Ember visade det sig till exempel att Sverige är näst sämst i Europa. Den genomsnittliga tiden för tillståndsprocesser för vindkraft ligger på 110 månader, eller nio år, i Sverige, enligt rapporten. Det är 86 månader för länge om Sverige vill följa den maxgräns på 24 månader, som EU vill se i det andra förnybarhetsdirektivet (RED II) som implementerades för två år sedan.

Samtidigt stoppar det svenska kommunala vetot många vindkraftsprojekt.

– Från ett investeringsperspektiv så ses Sverige idag som en högriskmarknad. Det finns en hel del arbete som börjar göras, konstaterar Elin Akinci.

”Helt avgörande att staten tar en aktiv roll”

För att locka investeringar borde den svenska staten ta en mer aktiv roll. En väg är att sätta upp specifika mål för olika kraftslag och för elproduktionen.

– Utredningar leder ofta till det ska justeras lite här och lite där i lagstiftningen, men vi ser en väldigt stark trend mot att stater introducerar olika teknik- och sektorsspecifika målsättningar. Man säger att så här många megawatt vind ska vi ha och så här mycket kärnkraft, menar Elin Akinci.

På seminariet konstaterade Miriam Münnich Vass, näringspolitisk expert inom klimat och energi på Teknikföretagen, att det finns ett antal åtgärder som bör implementeras omedelbart. Hon påpekade att det finns ett större statligt engagemang i flera andra europeiska länder som Storbritannien, Finland och Nederländerna.

– Bland annat inom just riskdelning och tydligare politik, som är det som investerare vill se. Här bör Sverige göra likadant och sätta upp långsiktiga strategier, sa Miriam Münnich Vass.

Ett område som måste ses över är de långa tillståndsprocesserna, menade hon.

– En väg framåt här är att se över den rådande miljöbalken och införa de så kallade ”one-stop-shop-lösningar” som EU menar är nödvändigt för att snabba på tillståndsprocesserna.