KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Hackspett kan ödelägga familjeföretaget – hotas med mångmiljonböter

Spår av hackspett riskerar att stoppa generationsskiftet i familjen Hyttsten-Westholms lantbruk. Nu tar de strid mot Skogsstyrelsens beslut om avverkningsförbud. "Äganderätten kan ju snart inte vara värd någonting", säger Kurt Hyttsten till TN.

Lantbrukarna Kurt Hyttsten och hustrun Halldis Westholm var redo att lämna över gården till sin yngsta dotter Kristin Hyttsten.

Då kom besked från Skogsstyrelsen. Så länge den fridlysta arten tretåig hackspett har förutsättningar för att häcka i lantbrukarparets skogsmark, råder avverkningsförbud.

– Då jävlar sa det tvärstopp, säger Kurt Hyttsten till TN.

I 42 år har lantbrukarparet byggt en stabil ekonomisk grund av sin mjölk- och köttproduktion i kombination med skogsbruk. 1999 beslutade de till och med att utöka sin produktiva skogsmark till totalt 240 hektar. Skogstillgångarna fungerade då som säkerhet för att finansiera utbyggnaden av lantbruket. Skogen blev också en trygg investering för framtiden.

När paret började gå i pensionstankar för några år sedan upprättades en skogsbruksplan. Det fastslogs att lantbrukarparet kan avverka 88 hektar gammal skog för att finansiera generationsskiftet och att modernisera och effektivisera lantbruket. De tog hjälp av en skogsinspektor för att sondera terrängen. Då upptäcktes det att en massa röda markeringar hade ploppat upp på flera håll. Det hittades i den så kallade Artportalen, en digital databas som ger medborgare möjligheten att rapportera artfynd i Sverige.

– Tydligen hade några aktivister varit ute i förväg och gjort en massa iakttagelser om märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i några träd. Det går heller inte att säga när hackspetten ska ha varit där, eller ens om det är märken från en tretåig hackspett, säger Kurt Hyttsten.

Blev ett artskyddsärende

Sen kom ett brev från Skogsstyrelsen. Fallet skulle prövas i artskyddsförordningen vilken kunde innebära beslut om avverkningsförbud på vissa delar av skogsmarken.

– Vi hade möjlighet att yttra oss i ärendet och bokade träff med en handläggare och chefen för Skogsstyrelsens norra distrikt på deras kontor i Järpen. Vi förklarade hur allt låg till, utan någon som helst framgång. I stället låg allt fokus på de märken som hackspetten ska ha lämnat. Sen beslutade myndigheten om avverkningsförbud, säger Kurt Hyttsten.

Skogsstyrelsen grundar sitt beslut i artskyddsförordningen som dels innehåller svenska fridlysningsregler, dels två EU-direktiv: art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.

Totalt handlar det om 38 hektar mark som inte får röras. Mer kan det bli eftersom intresseorganisationen Birdlife Sverige har överklagat om att en större andel mark bör tas i anspråk för hackspetten.

– Det kan handla totalt 50–60 hektar. Sen hör det till saken att vi redan frivilligt har avsatt 15 hektar av den produktiva skogsmarken till naturvård. Det är i slutändan ett väldigt stort område för hackspetten. Vi är heller inte de första som har drabbats av fall med en tretåig hackspett. Det ställer till stora problem för skogsbruket. Man kan ju undra om det verkligen är utrotningshotat om det dyker upp precis överallt, säger Kurt Hyttsten.

Risk för mångmiljonböter

Tills vidare står alla planer still. Om paret gör någonting med skogen hotar Skogsstyrelsen med vite på sju miljoner kronor.

– Myndigheten har mer andra ord belagt oss med ett näringsförbud. Man vill ju frånta enskilda familjer den skogsmark som man rättmätigt äger. Var finns förutsägbarheten i det? Äganderätten kan ju snart inte vara värd någonting, säger Kurt Hyttsten och fortsätter:

– Vi har hela tiden haft en plan med vår skogsmark och så helt plötsligt rycker man undan mattan på oss. Och så hotar de med vite på sju miljoner för att bruka vår skog. Den skog som vi betalar lagfart, stämpelskatt och annat för. Det utarmar ju fastigheten.

Ersättningsfrågan enligt Artskyddsförordningen är en annan huvudvärk och beskrevs nyligen som ett ”juridiskt lotteri” i en ledartext i Land Lantbruk. I våras fastslog Högsta Domstolen att en skogsägare som nekats avverkning på grund av tjäderspel har rätt till ersättning, men bara ”under speciella omständigheter”. För att veta vad som gäller för respektive skogsägare krävs en kostsam och utdragen rättsprocess med osäker utgång. Först måste de få avslag på sin dispensansökan hos länsstyrelsen, sen måste skogsägaren gå vidare med att stämma staten.

”Man lägger en död hand över stora delar av svenskt skogsbruk.”

Kurt Hyttsten vill inte ens tänka på en sån process just nu. Dessutom ser han inte hur det rimligen kan kompensera den här typ av verksamhet.

– Vi pratar om att få engångssumma för all evig framtid. Vad blir det för nästa generationer? Man lägger en död hand över stora delar av svenskt skogsbruk. Det är inte klokt, säger han.

Hur ser du på balansen mellan miljöskydd och ekonomiska intressen i skogsbruket?

– Självklart är vi beredda att ta miljöansvar. Det har vi aldrig sagt nej till, men det måste ju vara till några rimliga proportioner. Det kan ju inte liksom att jag ska donera hur mycket som helst, säger han och fortsätter:

– Vi kan inte ha ett system där en myndighet fattar godtyckliga beslut som drabbar en enskild så fruktansvärt hårt. Samtidigt pratar man om att livsmedelsproduktionen måste öka i Sverige och att åldersstrukturen bland landbrukarkåren är alldeles för hög. Det här förbudet gör det i princip omöjligt för nästa generation att ta över.

Linda Eriksson är ansvarig för nationella skogsfrågor på Skogsindustrierna. På senare år har hon sett en kraftig ökning av den här typen av artskyddsärenden.

– Det görs 60 000 avverkningsanmälningar per år i Sverige. Vi kan inte ha en situation där allt fler ska tillståndsprövas mot miljöbalken i stället för skogsvårdslagen. Det är olyckligt när enskilda skogsägare drabbas på det här sättet. Skogsbruket prövas som om det handlade om att bygga en industri. Det var aldrig lagstiftarens avsikt, säger hon.

Naturvård får inte vara en risk

Som Kurt Hyttsten var inne på ställer det frågan om den svenska äganderätten på sin spets.

– För många markägare är skogen den enda säkerhet man har om man ska ta lån eller göra investeringar i sitt jordbruk. Och sen helt plötsligt så har den tappat sitt värde. Det skapar också en felaktig incitamentsstruktur för skogsbruket. Det ska ju löna sig att skapa förutsättningar för biologisk mångfald. Det ska inte vara en risk, säger Linda Eriksson.

På sikt kan det få förödande effekter på skogsnäringen och även för miljön.

– Skogsbruket är en otroligt långsiktig investering. Om du planterar din skog idag räknar du med att dina barn eller barnbarn någon dag kan avverka den för att kunna göra nya investeringar. Men då måste spelreglerna vara klara och tydliga. Annars slutar det med att ingen vågar investera. Det skulle vara katastrofalt för tillväxten i skogen och klimatarbetet, säger hon.

Då två av de tre reglerna i artskyddsförordningen kommer direkt från EU är de svåra att påverka på kort sikt. Men det går att tillämpa dem på olika sätt, menar Linda Eriksson.

– Min bild är att exempelvis Finland har liknande förutsättningar i sitt skogsbruk men stöter inte på lika många problem som vi gör, säger hon.

Vad är Skogsindustriernas syn på möjliga förbättringar av tillämpningen av artskyddslagstiftningen?

– Vi behöver dels göra en översyn av de nationellt fridlysta arterna. Vilka är i behov av fridlysning och i vilken utsträckning ska fridlysningen påverka pågående markanvändningar som jord- och skogsbruk? Sen behöver regeringen också tydliggöra ersättningsrätten. Kostnaden för dessa gemensamma intressen kan inte enbart bäras av enskilda skogsägare utan bör delas av hela samhället.

Familjens fokus ligger nu på att överklaga beslutet till Mark- och Miljödomstolen.

– Vi har till den 3 november att skicka in en överklagan så vi jobbar för fullt med det. Sen är det en handläggningstid på det, säger Kurt Hyttsten.

”Vi blir tvungna att jobba vidare varje dag. Det börjar bli slitsamt.”

Till dess är det fullkomligt stopp på alla pensionsplaner.

– Vi blir tvungna att jobba vidare varje dag. Det börjar bli slitsamt. Jag fyller ju 70 år nu i april och min fru är fyra år yngre. Frågan är hur länge vi klarar av det. Jag törs inte heller göra några investeringar på nya maskiner utan att veta hur mycket man kan hämta av skogen, säger han.

Stor uppmärksamhet

Fallet i Jämtland har uppmärksammats i media och familjen har till och med fått möjlighet att lyfta sitt ärende i riksdagen. Kurts dotter Lia Hyttsten har varit aktiv i att driva frågan i medierna.

– Vi har fått otroligt stort stöd. Men det finns också många människor som skriver elaka kommentarer om att min pappa är girig. Han är världens minst giriga människa och har alltid brytt sig om miljön och om djuren, säger hon.

Thomas Mårtensson, enhetschef på Skogsstyrelsen svarar att myndigheten full respekt för att det strikta skydd som vissa arter har enligt art- och habitatdirektivet kan få stora ekonomiska konsekvenser för enskilda människor eller verksamhetsutövare.

Men balansen mellan miljöskydd och ekonomiska intressen ligger inte på Skogsstyrelsen att att hantera utan kräver politiska ställningstaganden.

Vad gäller art- och habitatdirektivet går han inte in på hur medlemsstaterna tillämpar den olika, utan svarar helt enkelt att Sverige som medlemsstat inom EU har ett ansvar att följa detta direktiv. Vidare skriver han att ekonomiska konsekvenser inte vägs in i Skogsstyrelsens beslut, däremot görs en så kallad rimlighetsavvägning.

”Men denna avvägning får aldrig sätta något av förbuden i artskyddsförordningen ur spel”, skriver han.

Många kommer i kläm

Nyligen höll skogsbolaget Norra Skog ett lokalt möte för att belysa problematiken i Artskyddsförordningens lagar och hur de sätter många skogsägare i kläm.

– Jag och pappa höll ett anförande och vi fick träffa många skogsägare som befann sig i liknande situationer och som fick chansen att prata ut. Det är tydligt att det är väldigt många som far illa av det här, som blir trampade på och bestulna på sin egendom på mångmiljonbelopp. Det kan inte vara rätt, säger Lia Hyttsten

Hon beskriver det hela som ett systemfel och en djup orättvisa på politisk nivå.

– Vi lägger ingen last på Skogsstyrelsen. Vi vet att de sköter sitt jobb utifrån de direktiv de har fått. Det är politikerna som måste ändra det här.

TN har sökt både landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) för en kommentar.