DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

Larmet: Nya nationalparken kan hota dricksvattnet

Ståltillverkning, livsmedelsförsörjning och försvarsövningar hotas om Naturvårdsverkets förslag om en ny nationalpark går igenom i sin nuvarande form, varnar experter. ”Vi får inte tillgång till rent dricksvatten utan den här typen av kalk”, säger Katarina Nilsson, ansvarig för forskning och försörjningsberedskap på Svemin, till TN.

Nyligen presenterade Naturvårdsverket var gränserna ska gå för den nya nationalparken i området Bästeträsk på Gotland. Men nu larmar branschorganisationen Svemin för att några av Sveriges främsta kalkstensfyndigheter finns inom den föreslagna nationalparken.

– En nationalpark är det starkaste skydd ett område kan få. Skulle detta förslag bli verklighet blir det helt omöjligt att bryta kalk överhuvudtaget i det här området. Detta trots att det här finns områden som är utpekade som riksintresse för värdefulla ämnen och material, säger Katarina Nilsson, disputerad berggrundsgeolog och ansvarig för forskning och försörjningsberedskap på Svemin.

Hon betonar att det inte är den typ av kalk som cementindustrin använder, utan kalk som är mycket renare och därför ibland benämns som ”ultraren kalk”.

– Den ultrarena kalken används bland annat i ståltillverkning, för att rena dricksvatten, för att kalka sjöar och som jordförbättring av lantbruket. Den här kalken är alltså otroligt viktig ur ett försörjningsberedskapsperspektiv. Vi klarar inte livsmedelsförsörjningen eller får tillgång till rent dricksvatten utan den här typen av kalk.

”Avgörande för att vår livsmedelsförsörjning ska kunna fungera.”

Står Sverige utan egen försörjning så blir vi beroende av import, konstaterar hon.

– Tidigare har stålindustrin skeppat den här typen av kalk från Kanada. Den här typen av ren kalk finns på andra ställen men det blir oftast väldigt långa transporter.

– Den ultrarena kalken är avgörande för både att den industriella värdekedjan och för vår livsmedelsförsörjning ska kunna fungera. Inte minst i kris och krig när vi inte kan förlita oss på sjötransporter eller på att internationell handel fungerar.

Nationalparken har även tidigare kritiserats av bland andra Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad som kallat Bästeträsk för en ”usel och farlig idé”.

I en ledartext lyfter han fram att Försvarsmakten måste söka tillstånd för att kunna genomföra övningar på Naturvårdsverkets mark.

”Och då talar vi inte om sådant som att köra stridsfordon i terrängen (vilket man undantagslöst inte får), eller flyga med drönare (det är förbjudet att störa häckande fåglar). Utan så obetydliga saker som att bryta en (1!) kvist”, skriver han.

”Sverige är ett kalkstensfattigt land.”

Katarina Nilsson lyfter hon upp det faktum att Sveriges geologiska undersökning (SGU) redan 2005 pekade ut de tre berörda områdena Fleringe, Rute och Stucks som riksintresse för värdefulla ämnen och material med motiveringen att "...kalkstensfyndigheten Stucks är väl känd genom geologiska och geofysiska undersökningar och mycket viktig från försörjningssynpunkt."

– Samtidigt konstaterar SGU att dessa fyndigheter utgör värden i miljardklassen.

Hon menar att det inte finns några liknande kända fyndigheter i Sverige och att den här typen av kalk inte går att ersätta med andra material.

– Sverige är egentligen ett kalkstensfattigt land och det är därför det är så viktigt att vi får fortsätta bryta kalk där det finns. I synnerhet eftersom den är så pass viktig för våra industrier och för hela vår överlevnad, säger Katarina Nilsson.

Hon menar att Svemin inte motsätter sig en ny nationalpark på Gotland, men att det förslag som Naturvårdsverket har lagt fram måste revideras.

– Det måste ändras. Vi anser att Naturvårdsverket måste ta tillbaka det här förslaget och rita om gränserna så att de här kalkfyndigheterna värnas. Dessutom har man lagt nationalparken runt den befintliga hamnen och även om hamnen inte omfattas så blir det helt omöjligt att bedriva verksamhet där.

”Det börjar bli bråttom.”

Utöver det är föreskrifterna i dagsläget utformade med skrivningar om förbud mot hydrologisk påverkan vilket innebär att en nationalpark skulle hindra all kalkbrytning även i närheten av nationalparken, menar Katarina Nilsson.

– Föreskrifterna omöjliggör därmed all kalkbrytning inom de tre utpekade riksintresseområdena för kalk. Det måste alltså skapas någon form av buffertzoner så att de samhällsviktiga fyndigheterna av ultraren kalk kan fortsätta säkra Sveriges försörjningstrygghet.

Och det börjar bli bråttom. Om tre år kommer Sverige inte ha någon tillståndsgiven ultraren kalk att bryta överhuvudtaget, enligt Katarina Nilsson.

– Då måste vi importera allt. Så det börjar bli bråttom. Vi måste verkligen reda ut vad som är samhällsviktig verksamhet och inte och detta behöver också beaktas i högre grad i tillståndsprocesser. Kalk är en viktig insatsvara och de få kända fyndigheter av denna kvalitet som vi känner till behöver vi också kunna bryta.

Naturvårdsverket: Inte ett riksintresse

Ola Larsson är Naturvårdsverkets projektledare i det aktuella arbetet. Han säger till TN att det föreslagna området för den nya nationalparken inte inkluderar de områden som är utpekade som riksintressen på grund av förekomsten av kalksten. De områdena ägs för övrigt av företag, medan områden som är eller ska bli nationalparker måste ägas av staten.

– Inom gränserna för det område som vi har remitterat finns många höga värden ur ett nationellt perspektiv. Det handlar bland annat om områden av riksintresse för friluftsliv, naturvård, kulturmiljövård, totalförsvar och kommunikation. De områden av riksintresse som lite slarvigt uttryckt rör kalkbrytning gäller platser som ligger utanför men i närheten av den föreslagna nationalparken, säger Ola Larsson.

”Precis som i all samhällsplanering är det en utmaning att det finns många olika och delvis motstående intressen att ta hänsyn till.”

Om ett område klassas som riksintresse ska det skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värde eller möjligheterna att använda det för ett utpekat syfte. Men enligt Naturvårdsverket ligger alltså de områden som är utpekade som riksintresse för värdefulla ämnen och material endast i angränsande områden.

Stora delar av dessa områden utanför den föreslagna nationalparken har även höga naturvärden. De är, enligt Ola Larsson, i dag Natura 2000-områden och områden som är klassade som riksintresse för naturvård och friluftsliv, vilket påverkar möjligheten till kalkbrytning. I Naturvårdsverkets remiss av nationalparksförslaget bedömer myndigheten att det förslag som nu ligger på bordet är förenligt med intresseutpekandet för värdefulla ämnen eller material i angränsande områden.

Ola Larsson påpekar att det under en längre tid har pågått diskussioner om att bryta mer kalk på norra Gotland.

– Precis som i all samhällsplanering är det en utmaning att det finns många olika och delvis motstående intressen att ta hänsyn till. Men just områdena i den här föreslagna nationalparken är som sagt inte utpekade som riksintressen för brytning och Naturvårdsverket föreslår att det skyddas som nationalpark för att bevara områdets värden för naturvård och friluftsliv, säger han.

Kan justeras

Naturvårdsverkets förslag har nu varit ute på remiss och en rad aktörer har fått möjlighet att tycka till angående bland annat de föreslagna gränserna.

– Nu kommer vi att gå igenom alla svar och titta på om vi behöver göra eventuella justeringar och i så fall i vilka delar, säger Ola Larsson.

Så förslaget kan komma att revideras?

– Ja, det är tänkbart. Det kan bli justeringar inom allt från de geografiska gränserna till att vi gör ändringar i faktauppgifterna i beskrivningen av parken. Det är viktigt att vi gör en ordentlig genomlysning så att vi kan ge regeringen ett bra beslutsunderlag, så att de i sin tur kan ta ett välinformerat beslut om nationalparksförslaget.