KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Forskare: Debatten om Northvoltkrisen skev – ”Hämmar investeringar”

I debatten kan det ibland låta som att Northvolts nuvarande kris kan översättas som att gröna satsningar i stort är dömda att misslyckas, menar forskaren Pontus Braunerhjelm. ”Det vore olyckligt om man sänder signaler som hämmar investeringar”, säger han till TN.

Få kan ha missat att det stormar kring batteritillverkaren Northvolt. Den senaste tiden har medierna dagligen rapporterat om bolaget som pekades ut som ett av de allra största gröna framtidshoppen i Sverige. Nu kämpar företaget för att överleva dagen och har tvingats stänga delar av fabriken. Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH och Blekinge tekniska högskola samt forskningsledare på Entreprenörskapsforum, har hamnat mitt i hetluften. Såväl SVT som Wall Street Journal har velat höra hans syn på krisen.

Så om vi börjar där, hur orolig ska man vara för Northvolt?

– Det verkar ju helt uppenbart att Northvolt inte mår bra, det är en massa problem som hopar sig just nu och de har sannolikt en allvarlig likviditetskris. Sen vet ingen utomstående exakt hur långt detta har gått, säger han till TN och fortsätter.

– Det är i alla fall klart att de arbetar frenetiskt med att få ihop en finansiering och den bromsas av lite olika skäl. Dels har förtroendet naggats i kanten, dels är en del av de stora investerarna själva i ekonomiska bekymmer, Volkswagen till exempel. De har hamnat i en väldigt olycklig situation där deras egen finansiella likviditet är hårt ansträngd samtidigt som potentiella investerare sitter lite i samma sits.

”Olyckligt om bilden blir för negativ – kan hämma investeringar”

Samtidigt tycker Pontus Braunerhjelm att många drar för stora växlar på Northvolts kris. I debatten kan det ibland låta som att Northvolts nuvarande kris kan översättas som att gröna satsningar i stort är dömda att misslyckas, och att skattebetalarna får ta smällen. Det är inte sant, markerar han. Tvärtom, det bubblar av framgångsrika innovationer i Sverige.

– Det vore olyckligt om bilden blir för negativ för då kan det hämma investeringar inom andra områden helt i onödan, säger han.

Dessutom menar han att om det värsta skulle hända och Northvolt faktiskt går i konkurs, så är det inte dödsstöten för en batterifabrik i Skellefteå.

– Det är klart att det skulle bli en rejäl smäll för befintliga aktieägare, men det finns ju en produktionsanläggning på plats och den kommer inte att skrotas, utan då kommer någon annan sannolikt att ta över den för ett lägre ingångsvärde än vad investeringarna motsvarar. Så det behöver inte vara en katastrof för verksamheten i sig, även om det skulle vara en katastrof för många aktieägare, säger han.

”Hoppas verkligen de får ihop det.”

Bilden just nu är väldigt oklar och vi är långt ifrån där, påminner Pontus Braunerhjelm.

Volkswagen med flera har gått ut och stöttat Northvolt med ord, men än så länge inte fört in nytt kapitaltillskott.

Vad händer nu? Hur stort tålamod har investerare i ett sånt här läge?

– Varje case måste bedömas för sig. Nu handlar det om att snabbt vinna tillbaka förtroendet från de privata investerarna och lägga fram en plan och få igång en finansieringsrunda, även om den blir mindre än planerat, säger han.

Funkar inte det fördjupas krisen, konstaterar han.

– Jag hoppas verkligen att de får ihop det.

Gick inte på räls för Tesla

Man ska också komma ihåg att det är ovanligt att sådana här stora satsningar går som på räls hela tiden, det brukar vara hack i kurvan. Pontus Braunerhjelm tar Tesla som exempel.

– De hade produktionsmål som inte nåddes och investerarna var sura. Skulle det funka överhuvudtaget var frågan. De lär dessutom ha fått en rejäl dos med statliga pengar. Poängen är att det sällan är den där spikraka positiva utvecklingen för den här typen av projekt, säger han.

Än så länge är det svenska engagemanget genom statliga stöd i Northvolt tämligen begränsat, enligt Pontus Braunerhjelm som tycker att det är olyckligt att det har dribblats med siffror fram och tillbaka i debatten. Det stämmer inte att, som det ibland kan framställas, att svenska staten har gått in med enorma summor i Northvolt och att skattebetalarna snart kommer att få smällen, förklarar han.

Så hur ser verkligheten ut då när det gäller bidrag från staten?

– Jag tycker att man ska utgå från det svenska engagemanget till att börja med och då är det hittills ungefär 600 miljoner kronor ungefär som är statliga bidrag. Sen handlar det till exempel om kreditgarantier som Riksgälden ställt ut på någonstans 13 miljarder. Men mycket av de kreditgarantierna har inte effektuerats än och det vet vi inte om de kommer att göra, så bilden är lite oklar, säger han.

”Drivs av utländskt riskkapital”

Den stora bulken av finansieringen handlar om att Northvolt ensamt har tagit in över 130 miljarder från globala investerare de senaste sju åren, berättade Anders Thor, kommunikationschef på Northvolt, för TN i maj. 60 miljarder av dessa hade då investerats i verksamheten i Sverige.

– Från vår sida har till exempel Goldman Sachs, BlackRock och Baillie Gifford gjort djupgående analyser av vår affärsidé och marknadspotential under flera år, och gått in med en betydande del av vår finansiering, sa han vid tillfället.

Han påpekade också att 99 procent av de 60 miljarderna som har investerats i Sverige är riskkapital och marknadsmässiga lån, och att cirka 80 procent av riskkapitalet kom från utlandet där de största ägarna var Goldman Sachs och Volkswagen Group.

– För oss blir det absurt när projekt utpekas som statliga när de egentligen drivs av utländskt riskkapital, sa han.

Trots krisen tycker Pontus Braunerhjelm inte att staten ska gå in med driftstöd i det här läget för att rädda Northvolt.

– Det är sällan någon bra lösning, det finns det många exempel på genom historien. I grund och botten är det ingen bra väg, säger han.

Bara då kan staten stötta

Han lyfter blicken och tänker på innovationer i stort. Då kan det i vissa lägen och skeenden vara motiverat av staten att ge innovativa bolag en push. Företaget måste då ha drivit fram idén och riktningen själv men kanske behöver en knuff för att kunna ta ett kliv som hela samhället tjänar på i form av teknologisk utveckling.

– Det är relativt tydligt i nationalekonomisk forskning när det är motiverat med ett offentligt åtagande. Det kan vara bra med innovationsstöd, och även faktiskt finansiering, när befintliga finansiärer är okunniga och osäkra på nya tekniker och därför i första hand fortsätter att finansiera det man kan något om och är trygg med. Översatt till dagens situation skulle det kunna vara fossila lösningar. I ett sånt läge har vi ett marknadsmisslyckande som kan motivera ett offentligt åtagande för att skapa en effekt där fler investerare vågar komma in i matchen, säger han.

Men svenska företag ligger bra till när det gäller de gröna satsningarna, enligt Pontus Braunerhjelm. Om lagstiftningen inom den gröna given ligger fast och utsläppsrätter fasas ut enligt planen så kommer kostnaderna snart att skjuta i höjden för alla bolag i Europa som inte har anpassat sig.

– Sverige ligger generellt ganska väl till. Vi har många spännande företag, som inte bara är de stora flaggskeppen. Sen ska man komma ihåg att Sverige faktiskt är en ledande batteriforskningsnation, även utan Northvolt. Vi ligger långt framme med Ångströms-laboratoriet till exempel. Vi har en baskompetens att stå på när det gäller batterier och batteriutveckling, säger han.

”Överdriven kritik”

Pontus Braunerhjelm tycker att kritiken mot flera av de gröna satsningarna gått till överdrift, även om det kan finnas vissa orosmoln. Att Northvolt har det tufft innebär inte att allt i norr är gröna bubblor, menar han och varnar för att det i värsta fall kan bli självförverkligande.

– Det vore olyckligt om man sänder signaler som hämmar investeringar. Det är för tidigt att döma ut alla de här satsningarna. Sverige har goda förutsättningar när det gäller råvaran och vi har ett kunnande inom de här industrierna och vi har tillgång till ren energi, säger han.

Samtidigt är han tydlig med att energibehoven framåt kommer att öka kraftigt vilket gör att det kommer att kräva en kraftig utbyggnad av ny elproduktion som omfattar flera energislag för att ekvationen ska gå ihop.

”Staten ska inte försöka hitta de vinnande teknikerna”

Och även om det bubblar innovationer inom en massa områden så ser Pontus Braunerhjelm utmaningar, även om elen skulle komma på plats.

Det finns ett virrvarr av olika subventioner och stöd att söka från EU och risken är att det i vissa fall kan läggas mer tid på det än på själva verksamheterna. Han vill att marknadsekonomin ska driva fram innovationer i omställningen.

Finns det risker här menar du? Hur ser balansen ut i Sverige?

– Jag tycker att det är bra att det är en kritisk granskning och ifrågasättande här. Staten är inte den som ska försöka hitta de vinnande teknikerna och fostra nationella ”champions”. Det har funnits en sån tradition inom EU om man tittar bakåt, där stora riktade satsningar blivit väldigt kostsamma. Därför pratar man nu om man ska ha en horisontell industripolitik, det vill säga att olika tekniker ska kunna konkurrera med varandra om anslag eller få sätta upp en demoanläggning eller vad det nu kan vara, säger han.

Det är rätt mycket pengar i EU som cirkulerar och det finns mängder av olika stöd att konkurrera om. Pontus Braunerhjelm menar att det finns risker för subventionsrace, det vill säga att företag känner sig tvungna att tävla om själva bidragen istället för att lägga kraft på själva innovationerna.

– Självklart finns det svenska företag som förlorat sig i det här, säger han.

”Rörigt och panikartat”

Det finns även en uppenbar risk för subventionsrace mellan länder när det gäller gröna framtidssatsningar.

– Dels för att staterna inom EU subventionerar sina favoritprojekt och dels för att man vill matcha subventionerna i USA. Det är farligt om företag börjar jaga subventioner istället för marknadsandelar. EU måste forma en mycket tydligare politik kring det här. Det är rörigt och har blivit lite panikartat, säger han.

Det är också viktigt med transparens i statliga bolag, inte minst när du har ett bolag som är eldistributör och ett är elproducent. Här är det till exempel viktigt att Hybrit-projektet med LKAB, Vattenfall och SSAB visar öppenhet och transparens för att undvika misstänksamheter, påpekar han.

Måste lösa kompetensfrågan

En annan förutsättning för att den gröna omställningen ska kunna ske är kompetens. Tittar man på Skellefteå, eller hela Norrland, så har det funnits uppenbara problem. Företagen skriker efter kompetens, men för få vill flytta dit och bo permanent, vilket hotar storsatsningarna.

– Man har väldigt mycket ”fly in, fly out” av personal. Och får man inte den där riktiga kompetensinflyttningen så kan det medföra en massa negativa effekter. Dels att man börjar kannibalisera på andra företag för att hitta arbetskraft. Dels att man driver upp löner och priser som kan slå mot det lokala näringslivet vilket kan ge negativa arbetsmarknadseffekter. Om man istället lyckas med inflyttningen kan det poppa upp nya företag, innovationer, samtidigt som skatteintäkterna blir större och livet rikare för alla, säger han.

– Det har man inte lyckats med ännu tyvärr. Här behöver det göras mer, säger han.