KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Konjunkturinstitutet: Gröna industrier riskerar stigande elpriser

Elpriserna i norr kan stiga snabbare än elproduktionen när industrin ställer om i regionen. Och trots rådande debatt spelar staten fortfarande en roll i att stödja de gröna näringarna. Det är några frågor som lyftes i Konjunkturinstitutets årliga miljöekonomiska rapport.

I takt med att de gröna industrisatsningarna (SSAB, LKAB, Stegra, Boliden, Northvolt etc.) går upp i produktion och elektrifieringen växer rent allmänt, väntas priserna i elområde 1 i norra Sverige att stiga och utjämnas med priserna i södra Sverige och övriga Europa. Detta på grund av att efterfrågan på el kan överstiga den planerade utbyggnaden av elproduktion. Även den uppmärksammade övergången till en flödesbaserad beräkningsmodell påverkar.

– På så sätt kan norra Sverige förlora sin komparativa fördel i form av relativt låga elpriser, säger KI:s miljöekonom Anna Dahlqvist under sin presentation av rapporten, som i år lägger särskilt fokus på de omdebatterade investeringarna inom järn- och stålindustrin i norr.

Med hjälp av simuleringar, (i fallet ovan, från Svenska kraftnät), har KI analyserat framtida scenarier kring elprisutvecklingen och dess konsekvenser för den gröna omställningen i regionen.

Simuleringarna ska dock inte misstas för prognoser utan beror på utvecklingen av tillståndsprocesser, markanvändningsregler och den allmänna opinionen för utbyggnad av nya kraftslag. Även vätgasproduktionens kan utgöra en balanserande faktor på elmarknaden.

– Frågan är hur de svenska satsningarna står sig gentemot andra medlemsländer och internationellt, säger Dahlqvist.

Tuffa scenarier

I en annan simulering från Konjunkturinstitutets allmänjämviktsmodell EMEC, tittar man på ett scenario där vi ser till ökad internationell konkurrens om grönt stål och där EU:s nya klimattull CBAM (som syftar till att skydda EU:s industri) inte har önskad effekt, vilket även detta kan slå hårt mot svenskt grönt stål i framtiden.

– Då ser man att det påverkar produktionsvolymerna kraftigt, säger Anna Dahlqvist.

Dessa scenarier visar vilka utmaningar och möjligheter industrin kan stå inför innan 2039, en avgörande deadline eftersom det är då EU:s tilldelning av utsläppsrätter för fossila bränslen och fossilbaserade processutsläpp upphör helt.

– Det ställer medlemsländerna inför två alternativ. Antingen ställa om till fossilfri eller klimatneutral produktion – eller lägga ner den befintliga verksamheten, eftersom utsläpp inte längre kommer att vara tillåtet. Det gör den här frågan särskilt intressant, säger Anna Dahlqvist.

”Polarisering”

Konjunkturinstitutets rapport svarar också på den pågående debatten, där kritiker menar att statliga ingrepp riskerar att skapa en ohållbar "grön bubbla" som kommer att slå mot svensk konkurrenskraft.

– Vi ser en polarisering i den här debatten. Egentligen handlar det inte så mycket om staten ska ha en aktiv roll för att underlätta omställningen, det sker ju redan och det bygger på den klimatpolitik som förs idag. Vi ser även att många andra länder som går in och stöttar sina inhemska industrier. Den viktiga frågan är i vilken utsträckning staten ska gå in och stötta, säger hon.

Med aktiv roll menas bredare och mer ingripande statligt engagemang som kombinerar två förhållningssätt. Ett som utgår från traditionell ekonomisk teori, till exempel att minska företagsrisker och stödja nödvändig infrastruktur, till exempel laddstolpar. Ett annat är att staten tar en proaktiv roll som styr utvecklingen åt rätt håll, till exempel att stödja specifika tekniker, skapa incitament för forskning och utveckling och säkerställa långsiktighet i industrier med långa ledtider.

”Om nu staten går in och subventionerar på olika sätt, måste man fråga sig om pengarna läggs på rätt teknologi för framtiden.”

Johan Lundberg, föreståndare för CERUM vid Umeå Universitet och en av dem som bidragit med inspel till rapporten, lyfter bland annat fram riskerna med statens omfattande satsningar.

– Om nu staten går in och subventionerar på olika sätt, måste man fråga sig om pengarna läggs på rätt teknologi för framtiden. Eller kan det bli så att vi satsar på den här tekniken och ger stöd till kommuner och företag, men sen visar det sig att någon annanstans utvecklas något bättre, och så hamnar vi på tredjeplats i omställningen, säger han.

Uppföljning krävs

Anna Dahlqvist ser också denna utmaning och betonar att även om statens roll är viktig, bör stödet inte delas ut villkorslöst utan grundas på goda samhällsekonomiska principer.

– Staten tar ekonomiska risker med offentliga medel genom att stötta vissa specifika tekniker. Man kan inte bara låta styrmedlen verka av sig självt och vara nöjd med det. Det är något man alltid måste ha med sig och det är också viktigt att det följs upp. Hur gick det? Levererade projektet som det var tänkt?, säger Dahlqvist.

I slutändan visar KI:s analyser att omfördelningen av statens begränsade resurser till järn- och stålindustrin får små effekter på svensk ekonomi som helhet. Däremot är man medveten om att det kan uppstå regionala spänningar.

– Det går inte att komma ifrån att det kan bli ekonomiskt kännbart regionalt om till exempel en viss satsning inte skulle realiseras i en viss kommun. Det är relevant att fundera vidare på om det inte också ska finnas ett nationellt ansvar på lokal nivå. Men det har vi inte hunnit utreda i rapporten och det är inte vår expertis på något sätt, säger Anna Dahlqvist.

Kommunfokus saknas

I rapporten borde det ha ägnats ett extra kapitel om hur staten kan stödja kommunal service ökar i takt med de gröna etableringarna. Det anser Runar Brännlund professor i nationalekonomi vid Umeå universitet, och medlem i Vetenskapsrådet, som också fick möjlighet att kommentera rapporten.

– Det här (etableringarna) ställer stora krav på kommuner, i många fall relativt små kommuner, att investera i kommunal service, bostäder och så vidare, vilket innebär stora risker. Boden är ett bra exempel på en kommun där man ökar belåningen enormt. Vad händer då om Stegra inte blir så lyckosamt som man hade trott? Vi menar att staten har en tydlig roll att vara en försäkring mot eventuella bakslag. Ett skäl till det är att staten har varit med att främja de här etableringarna från början, säger han.