KLIMATOMSTÄLLNINGEN

Mineralerna hela världen vill åt – därför vänds blickarna mot Sverige

Kina använder sin dominans över förädlingskedjan av olika kritiska metaller och mineral som ett strategiskt maktmedel. När EU nu försöker slå sig ur beroendet och komma i kapp vänds blicken mot den svenska berggrunden, där flera projekt närmar sig brytning.

Kina kontrollerar idag tillgången till många av de mineral och metaller som är avgörande för den gröna omställningen.

Denna dominans skapar betydande försörjningsrisker för den europeiska tillverkningsindustrin, eftersom Kina kan begränsa tillgången på många av dessa råvaror.

Exportbegränsningar

För två år sedan införde Kina till exempel exportbegränsningar för de kritiska metallerna germanium och gallium som är avgörande i tillverkningen av halvledare. Kina kontrollerar mer än 95 respektive 60 procent av världens produktion av dessa två ämnen.

”Kina använder de olika kritiska råvarorna som ett maktmedel på ett sätt som kan liknas vid Europas beroende av Ryssland när det gäller fossila bränslen.”

I mitten av september förra året införde Kina också exportkontroller på den kritiska metallen antimon.

Kinas exportbegränsningar har fått priset på dessa metaller att rusa.

– Kina använder de olika kritiska råvarorna som ett maktmedel på ett sätt som kan liknas vid Europas beroende av Ryssland när det gäller fossila bränslen, säger Maria Sunér, vd på branschorganisationen Svemin.

Blev chockad

Erik Jonsson, statsgeolog vid den statliga myndigheten Sveriges geologiska undersökning (SGU) konstaterar att Kina under decennier har arbetat strategiskt med att bygga upp en dominerande position för olika metaller och mineral.

– Kina har systematiskt köpt upp resurser runt om i världen, inte minst i Afrika, och kontrollerar hela värdekedjan. Jag blev chockad när jag reste runt i det centralafrikanska kopparbältet för 20 år sedan och såg hur mycket som kontrollerades av Kina.

Redan 2009–2010 införde Kina partiella exportbegränsningar av sällsynta jordartsmetaller. Det var ett bryskt uppvaknande för den industrialiserade världen och Europa och ökade medvetenheten kring unionens beroende av dessa ämnen.

Det resulterade i att EU-kommissionen 2011 klassificerade sällsynta jordartsmetaller (rare earth elements, REE) och flera andra metaller och mineral som ”kritiska” råvaror, på grund av deras ekonomiska betydelse och inte minst Kinas dominanta ställning i leveranskedjan.

Idag har Kinas grepp över REE-marknaden dock minskat från över 95 procent av världsproduktionen 2010 till 63 procent.

Trots det är EU fortfarande starkt beroende av Kina och Ryssland, som tillsammans har stått för upp till 80 procent av EU:s behov av sällsynta jordartsmetaller. Ännu idag är Kina den enskilt största producenten av dessa metaller till EU.

Särskilt viktiga är metaller som praseodym, neodym och dysprosium, som används i elbilar och vindkraftverk.

EU tar upp kampen

I mars 2023 gick EU-kommissionen på offensiven för att minska beroendet av de här kritiska råvarorna och säkerställa tillgången till de material som krävs för att driva den gröna omställningen framåt.

Man presenterade förordningen, European Critical Raw Materials Act (CRMA).

Genom att öka utvinningen, bearbetningen och återvinningen inom unionen, samt diversifiera importkällorna, hoppas EU kunna bygga en mer robust och hållbar industriell råvarubas för framtiden.

− Lanseringen av CRMA har inneburit att den här frågan kommit i fokus. Det har tvingat EU:s regeringar att ta ställning och agera för att förenkla processer och regelverk så att EU kan komma igång med att bedriva brytning och produktion av de här råmaterialen, säger Erik Jonsson.

Varför är det viktigt att EU kommer igång med det här arbetet?

− Det handlar så klart om att bryta beroendet av Kina, eller att vara beroende av tveksamma miljö- och etiska förhållanden, som exempelvis i fallet med koboltbrytningen i den Demokratiska republiken Kongo, säger Erik Jonsson.

Ett viktigt led i det arbetet är att minska regelkrånglet och snabba på tillståndsprocesserna. CRMA sätter en tidsgräns på max 27 månader för ett ja eller nej på en ansökan. Förordningen kräver också en ”one-stop-shop” som innebär att företag ska ha en ingång att jobba emot i processen för att få tillstånd att starta en gruva.

I december förra året gav den svenska regeringen ett antal länsstyrelser i uppdrag att vara kontaktpunkter enligt EU-förordningen om nettonollindustrin och EU-förordningen om kritiska råmaterial.

Branschorganisationen Svemin är dock kritisk till att länsstyrelserna tar den rollen.

− Länsstyrelserna är en part i miljömål och det blir konstigt att ha en myndighet som har en partsställning i processen som den sammanhållande kontaktpunkten. Vi hade hellre sett en sammanhållande myndighet, säger Maria Sunér, vd på branschorganisationen Svemin.

− Men nu finns det ett förslag i den pågående miljötillståndsutredningen om att skapa en miljöprövningsmyndighet som ska ta en sammanhållande roll, vilket vi tror är en mycket bättre idé, fortsätter hon.

Sveriges roll i den europeiska råvaruförsörjningen

Så hur går Europas och Sveriges arbete med att bli mer självförsörjande för de här kritiska metallerna och mineralen?

Inom Europa pekas den Fennoskandiska skölden ut som ett av de mest lovande områdena för utvinning av sällsynta jordartsmetaller.

I Sverige finns det flera potentiella fyndigheter. LKAB gick 2023 ut med att man har identifierat stora mängder sällsynta jordartsmetaller i Kirunaområdet. En fyndighet som är en av de största kända fyndigheterna av sitt slag i Europa.

Höga halter av kritiska råvaror som sällsynta jordartsmetaller och fosfor förekommer också i gammalt gruvavfall i Bergslagen. Till exempel i Grängesberg och vid Blötberget utanför Ludvika, där de också finns kvar i obruten form i berget.

Ytterligare ett exempel är det kanadensiska gruvbolaget Leading Edge Materials som i 15 år försökt få tillstånd för att starta en gruva i Norra Kärr norr om Gränna där det finns en stor och känd fyndighet rik på tunga sällsynta jordartsmetaller.

Framtiden för EU:s råvarupolitik

Erik Jonsson framhåller att det även är viktigt att Europa skaffar sig kontroll över hela värdekedjan för de kritiska råmaterialen.

− Klarar vi inte det så minskar inte beroendet även om vi skulle få igång en primärproduktion. Vi måste ha kontroll över förädlingsstegen också. Det har vi inte idag.

Men även i den processen sker det framsteg. I början av januari meddelade LKAB att man ska bygga en ny demonstrationsanläggning för framställning av fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Luleå.

− Genom att utvinna dessa kritiska råmaterial så kan vi använda mer av det material som vi redan bryter och stärka vår framtida konkurrenskraft. Den här anläggningen är en viktig byggsten för att möjliggöra det, sa Jan Moström, vd och koncernchef LKAB.

− Man har arbetat med de här malmerna av och till under många år utan få någon ekonomi i det. Så det är väldigt roligt att man gör det och nu är det synnerligen vältajmat. Det pågår även utveckling av en gammal sovjetisk anläggning i Estland och flera andra besläktade projekt runt om i Europa, påpekar Erik Jonsson.

Så går processen mot en gruva till

Ett undersökningstillstånd är det första steget för en prospektör. Det ger ensamrätt (även i förhållande till markägaren) att kartlägga geologin inom det aktuella området med syfte att ta reda på om det finns en fyndighet.

Nästa steg är att få en bearbetningskoncession där sökanden måste lägga fram bevis för att fyndigheten existerar och att den sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt.

Därefter ansöker operatören om miljötillstånd enligt Miljöbalken. En process som kan ta lång tid.

Om aktören får miljötillstånd beslutar Bergsstaten om markanvisning för den mark som behövs för gruvan och gruvindustriområdet. Det bestäms också med vilken rätt, ägande- eller arrenderätt, marken ska upplåtas till koncessionsinnehavaren.

Det sista steget är att prospektören ansöker om bygg- och marklov i den aktuella kommunen.

Rekord i ansökningar

De senaste två åren har myndigheten Bergsstaten som hanterar tillståndshanteringen för gruvor mottagit rekordmånga ansökningar om nya undersökningstillstånd, samt ansökningar om att få förlänga existerande undersökningstillstånd. Många av de tillstånden rör olika kritiska metaller och mineral (se lista längst ned i artikeln).

− Jag skulle säga att den här stora ökningen beror på den ökande uppmärksamheten kring och det faktiska behovet av de här mineral och metallerna. Sedan har naturligtvis EU:s förordning Critical Raw Materials Act (CRMA) som satt fingret på det här behovet och tydligt fastställt att man vill öka självförsörjningsgraden för de här materialen också spelat in, konstaterar Helena Kjellson, bergmästare på Bergsstaten.

Hon menar dock att det är svårt att sia om hur många av de påbörjade projekten som faktiskt blir av.

− Det är många faktorer som spelar in. Vi har en väldigt intressant geologi för dessa metaller och mineral, men sen ska man träffa rätt och verkligen hitta en fyndighet som är värd att gå vidare med. Man ska heller inte glömma att det är väldigt kapitalintensiva projekt så mycket hänger på om man lyckas hitta finansiering. Vi har till exempel en hel del bearbetningskoncessioner som det inte har blivit något av.

Flera svenska projekt i slutfaserna

Bergsstaten har också beslutat om 18 markanvisningar sedan augusti 2022, vilket är en markant ökning. De flesta markanvisningar är dock projektörer som ansöker om utökad markanvisning för redan pågående projekt. Nya projekt som fått en markanvisning är Liikavaara som rör malmbrytning, Viscaria en tidigare och potentiellt återöppnad koppargruva samt Fäbodtjärn och Stortjärnhobben som prospekterar efter guld.

Nyligen gav regeringen även grönt ljus för Talgas nya grafitgruva i Kiruna. Grafit används bland annat i tillverkning av stål, batterier och bilar – inte minst elbilar där det är en huvudingrediens i batterierna. Grafit finns även med på EU:s lista över mineral och metaller som bedöms vara kritiska och strategiska för vårt samhälle och välfärd. EU importerar omkring 100 000 ton grafit varje år, vilket innebär att man till 98 procent är beroende av import för grafitförsörjningen. Marknaden domineras i dag av Kina, där det enligt SGU finns runt 68 procent av världens tillgångar av grafit.

– Regeringen visar med detta beslut att de förstår vikten av att säkra tillgången på kritiska metaller och mineral, inte bara för Sveriges klimatomställning, utan också för att minska vårt beroende av importerade råvaror från odemokratiska stater. Det här är ett viktigt steg för svensk gruvnäring och en stark signal om vår roll i den globala omställningen, sa Maria Sunér, vd för Svemin, nyligen i ett pressmeddelande.

Källa: SGU.