DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Här presterar eleverna sämst i Sverige – ligger fyra år efter

Skolor i utanförskapsområden presterar sämre i PISA än övriga skolor. Glappet motsvarar fyra års kunskap. Katharine Birbalsingh, vars skola har genomfört en revolution i ett engelskt utanförskapsområde, häpnar: ”Vad jag förstår så pratar ni inte ens om disciplin i Sverige”, säger hon.

Över lag har elever i Sverige gjort en uppryckning sedan 2010 i internationella mätningar som Pisa och TIMSS. Men det är främst elever med svensk bakgrund som presterar allt bättre; elever med utländsk bakgrund hänger inte riktigt med.

Skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren, Institutet för Näringslivsforskning och London School of Economics, har i rapporten ”No Excuses – en skolpolitisk lösning för Sveriges utanförskapsområden”, analyserat resultatet i PISA 2018 för skolor i utsatta områden.

Studien visar att elever i utsatta skolor presterar 94 poäng sämre än elever i icke-utsatta skolor. Det motsvarar kunskapen som inhämtas under nästan fyra år på högstadienivå.

– Skillnaden mellan elever med svensk bakgrund och utländsk bakgrund har ökat. Jag vill säga att det är det största problemet i den svenska skolan i dag, sa Gabriel Heller-Sahlgren under ett seminarium arrangerat av Näringslivets skolforum.

En enorm tragedi

I många småkommuner har gängen blivit så stora och starka att de påverkar hela samhället, ett exempel är Eskilstuna som 2022 hade högst skjutningar per capita i Sverige. I år har det hittills skett 12 skjutningar – fortfarande en av de mest drabbade kommunerna i landet.

I Eskilstuna ligger Fröslunda som av polisen är utpekat som ett särskilt utsatt område. Drygt 40 procent av invånarna i stadsdelen är arbetslösa.

Här finns och verkar Internationella Engelska Skolan. Skolans rektor Damian Brunker vittnar om att de flesta elever på hans skola på något sätt kommer i kontakt med brottsligheten och våldet i närområdet; det kan vara en släkting eller vän som har drabbats eller rentav varit delaktig.

– Det som händer i Sverige är en enorm tragedi som leder till stora kostnader för samhället, säger han.

– Makten du känner med en pistol i handen. Det är sådant som händer i mitt närområde. Men jag måste vända det till en stolthet att ha det bästa resultat i matematik. Det handlar om att ge självförtroende som bygger på kunskaper.

Ordning i en kaotisk miljö

På Internationella Engelska Skolan går knappt 1 200 elever och 77 procent har utländsk bakgrund, vilket kan jämföras med det svenska snittet på 27 procent. Men till skillnad mot många andra skolor i utanförskapsområden har skolan genomgående mycket goda resultat. 94,1 procent av eleverna med föräldrar med lägre utbildning kvalificerar sig för fortsatta gymnasiestudier jämfört med svenska snittet på 75 procent och 74,1 procent får godkänt i alla ämnen jämfört med 59,7 procent i Sverige.

Hur kan det komma sig att hans skola får så bra resultat när andra skolor i andra utanförskapsområden underpresterar? Förklaringen, menar Damian Brunker, ligger till stor del i den utbildningsmodell som skolan, som en gång i tiden startades av den karismatiska skolpionjären Barbara Bergström, har anammat. Det handlar i korthet om disciplin, en stark skolkultur där elever känner sig delaktiga, ett tydligt kunskapsfokus i undervisningen och att skolan aktivt söker ett deltagande i lokalsamhället.

Trots att skolan bevisligen har presterat mycket väl i en tuff miljö kan många av de framgångsfaktorer som Damian Brunker lyfter fram – inte minst den hårda disciplinen – uppfattas som kontroversiella i svensk skoldebatt. Det är något Katharine Birbalsingh, grundare och rektor för Michaela Community School utanför London, överhuvudtaget inte kan förstå.

Katharine Birbalsingh leder också en skola med en stor andel elever med utländsk bakgrund. Även hon har lyckats visa att det går att få goda resultat trots att skolan ligger i ett område med stora sociala problem.

Hon har följt med i den svenska debatten och hon är häpen. För henne är disciplin detsamma som att visa att man bryr sig. Det är inte motsatsen till kärlek, tvärtom.

– Vad jag har fått berättat för mig så pratar ni inte ens om disciplin i Sverige. Men det jag inte förstår är hur elever kan klara sig utan lärare som säger att det här är fel och det här är rätt. Och vi vill ju att eleverna ska gör det rätta, säger hon.

”Jag tror att många känner sig obekväma med att säga åt barnet som har gjort fel, och den känslan är mer viktig för dem än känslan att man faktiskt har en plikt att göra ett bra jobb.”

Det är elever som kommer från familjer utan studievana, ofta med invandrarbakgrund, som allra mest behöver en skola med tydliga regler och struktur, menar hon. Det handlar om elever som ofta inte ser föräldrar öppna en bok i hemmet eller kanske har en ensamstående förälder som inte hinner med att stötta sitt barn.

Att inte säga till dessa barn – om de inte har gjort läxan ordentligt eller inte kommer i tid till skolan – är det samma som att inte bry sig.

– Jag tror att många känner sig obekväma med att säga åt barnet som har gjort fel, och den känslan är mer viktig för dem än känslan att man faktiskt har en plikt att göra ett bra jobb, det vill säga att leda dessa elever rätt så att de vet skillnaden mellan rätt och fel, säger Katharine Birbalsingh.

Hon menar att alla skolor borde bedömas efter hur det går för de elever som inte har stödet hemifrån.

– När elever kommer från olika kultur, har olika maträtter och olika sätt att göra saker på, då är det mycket svårare att få dessa elever att lyckas i skolan. Men Sverige måste göra de ändringar som måste göras för att alla familjer ska lyckas. Annars säger du i princip till invandrarfamiljer att ni inte betyder något, säger hon.

"Vi ger kunskap. Och ju mer eleverna får, desto mer vill de ha.”

Ytterligare en viktig del i Katharine Birbalsinghs filosofi är att det är läraren som styr i skolsalen, det är läraren som förmedlar kunskapen. Hon tror inte alls på elevers medbestämmande i det här sammanhanget.

– Vi ger kunskap. Och ju mer eleverna får, desto mer vill de ha, säger hon.

Det är just kopplingen mellan disciplin och det tydliga kunskapsfokuset som är central. Det gör att eleverna förstår och accepterar ett eventuellt tillrättavisande samt bestraffning om så krävs.

– De älskar kunskapen. De förstår rimligheten att få kvarsittning om de lär sig något. Det är när du ger dem kvarsittning och du inte lär dem något som de ogillar det, säger Katharine Birbalsingh.

Varm stämning

Det är också viktigt att förstå skillnaden mellan disciplin och auktoritära metoder. Det är inte så att lärarna på Michaela Community School är karikatyrer av den tyranniska latinläraren "Caligula" i filmen Hets.

Gabriel Heller-Sahlgren, som har forskat om den No Excuses-modell som Michaela Community School använder sig av, betecknar snarare stämningen som varm. Det är inte ovanligt att eleverna kallar sina skolor för ”ett andra hem”, konstaterar han i rapporten ”No Excuses – en skolpolitisk lösning för Sveriges utanförskapsområden?”.

Modellen innefattar ofta längre skoldagar, undervisning på lördagar och obligatorisk sommarskola. Den lärarledda undervisningen dominerar, skoluniform gäller, prov används för att fastställa problem och följa upp elevers framsteg över tid och specialundervisning i smågrupper är vanlig.

Forskningen ger också stöd för att modellen ger positiva resultat, det gäller även i några av de mest brottsutsatta områdena i Boston (No Excuses har sitt ursprung i USA).

– De är så stora, effekterna, speciellt på skolor i Boston. Där utraderades gapet mellan elever med afroamerikansk bakgrund och angloamerikansk bakgrund på bara tre år, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

På en engelsk No Excuse-skola i Bradford, som ligger i ett av landets fattigaste områden, förbättrades elevernas resultat markant efter att ha gått fem år på skolan. ”Effekten motsvarar inlärningen som normalt sker under cirka två år på högstadienivå”, skriver Gabriel Heller-Sahlgren i rapporten.

Vill ha politisk konsensus

Damian Brunker på Internationella Engelska Skolan (han har nu varit rektor i tre år) känner inte alls igen sig i skoldebatten som dominerar Sverige. Hur kan allt det som bevisligen leder till goda resultat, som disciplin och ordning och reda, ifrågasättas?

Han vill se att mer traditionella värderingar ska dominera skolan, men menar samtidigt att det inte handlar om att ta ställning politiskt. Tvärtom skulle han önska att det skapas politisk konsensus om skolans inriktning och de enorma problemen han ser i utanförskapsområdena.

– Traditionellt är de progressiva vänsterorienterade och traditionalister högerorienterade. Men det är fel angreppssätt. Vi måste komma samman och titta på den empiriska kunskapen som finns och ta bort den politiska ideologin från utbildningen, säger han.

Utbildningsmodellen No Excuses kan vara ett effektivt sätt att vända den negativa trenden bland elever i svenska utanförskapsområden. Men problemet är att det i lagstiftningen finns hinder för att den kan införas. Bland annat är elevinflytandet lagstiftat, och det krockar med en utbildning där läraren styr. Det är också förbjudet att införa skoluniform, till exempel.

Gabriel Heller-Sahlgren beskriver hur Sverige gick från ett skolsystem som i princip byggde på No Excuses principer till en mer progressiv utbildning efter andra världskriget. Under samma period gick Sverige från att vara ett homogent till ett heterogent samhälle.

Utbildningsmodellen som har dominerat på senare år kanske fungerar för elever med svensk bakgrund, resonerar han vidare.

– Men även de kan nog prestera ännu bättre. Men det jag säger är att politikerna borde fokusera på skolor med de största utmaningarna och tillåta dem att införa No Excuses. Jag kan inte förstå varför det ska vara så kontroversiellt, säger han.