DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

Här ligger eleverna fyra år efter – ”Ett land som slits isär”

Kritiken mot svensk skola är missriktad efter den senaste PISA-rapporten. Det är främst en grupp som drar ned resultatet. Svenska elever överlag presterar bra. Men att tvinga högpresterande elever att flytta till krisskolor är inte lösningen. ”Vi är inte Nordkorea”, säger skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren till TN.

Krigsrubriker och varningar om en svensk skola i fritt fall har dominerat sedan PISA-undersökningen presenterades i december förra året.

Enligt undersökningen har svenska 15-åringar 21 poäng sämre i matematik jämfört med 2018 och i läsförståelse är försämringen 19 poäng. Jämfört med det som ofta benämns som det stora katastrofåret – 2012 – presterar eleverna ungefär på samma nivå.

Men synar man siffrorna mer ingående så uppträder helt andra mönster. Redan vid en snabb jämförelse med de andra länderna som ingår i undersökningen så framgår det att fallet inte är så stort i relativa tal. Många länder har vikande resultat, och en viktig förklaring, enligt flera bedömare och forskare, är pandemin då eleverna tvingades plugga hemifrån i högre grad.

– Det råder inte någon tvekan om att vi ligger på ungefär samma nivå som katastrofåret i 2012. Men relativt sett är vi mycket bättre än så. 2012 låg vi under OECD-snittet. Nu ligger vi fortfarande över OECD-snittet ganska klart i alla tre ämnen, säger skolforskaren Gabriel Heller-Sahlgren, Institutet för Näringslivsforskning och London School of Economics.

De stora problemen i svensk skola rör elever på landsbygden och elever med utländsk bakgrund.

I PISA når Sverige en delad 5:e plats 2022 jämfört med en delad andra plats i 2018 bland elever med minst en förälder född i Sverige. Elever med minst en förälder född i landet är den definitionen som OECD använder för elever med svensk bakgrund. Men när alla elever räknas med sjunker resultatet till 11:e plats 2022 respektive delad 7:e plats 2018.

Utsatta områden halkar efter

Gabriel Heller-Sahlgren har också i rapporten ”No Excuses – en skolpolitisk lösning för Sveriges utanförskapsområden” gjort en djupare analys av resultaten i PISA 2018 för skolor i utsatta områden.

Studien visar att elever i utsatta skolor presterar 94 poäng sämre än elever i icke-utsatta skolor. Det motsvarar kunskapen som inhämtas under nästan fyra år på högstadienivå.

– Det är ungefär som att de eleverna kunskapsmässigt går i femte klass medan alla andra elever går i nionde klass, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

Även i utsatta skolor är det elever med utländsk bakgrund som sticker ut. Skillnaden i resultat mellan elever med svensk bakgrund i icke-utsatta skolor och elever med utländsk bakgrund i utsatta skolor ”är extrema 124 poäng”, skriver Gabriel Heller-Sahlgren i rapporten. Det motsvarar inlärningen som normalt sker under mer än fem år på högstadienivå.

”Vi är inte Nordkorea. Om folk vill segregera sig så kommer de att segregera sig.”

Men om PISA-raset är omdiskuterat är det inget jämfört med den ökande segregationen som delar debattörer och forskare inom skolvärlden. Inom vänstern är det marknadsskolan som har lett fram till segregationen i samhället och det talas om vikten av ”obekväma” åtgärder som att skjutsa elever från skolor i höginkomstområden till problemområdena för att komma åt problemet.

Det är lösningar som Gabriel Heller-Sahlgren är skeptisk till.

– Du kommer aldrig ifrån faktumet att Sverige är en demokrati. Vi är inte Nordkorea. Om folk vill segregera sig så kommer de att segregera sig, säger han.

– Om man inte ville ha segregation mellan elever med utländsk bakgrund och svensk bakgrund så skulle man inte ha haft den här invandringspolitiken. Det är bara så det är. Men nu är vi här och vi kan inte hålla på och tjafsa om det hela tiden. Vi måste förändra skolsystemet så att de här barnen kan få en utbildning som gör att de kan klara sig på arbetsmarknaden, som gör att det finns ett hopp för dem att lämna den kriminella världen och som gör att vi inte är ett land som slits isär. Vi måste få elever i segregerade skolor att prestera bättre.

Röja undan hinder

Totalt sett är alltså PISA-resultaten inte en katastrof för de allra flesta svenskar elever, utan ytterligare en bekräftelse på att riktade insatser måste göras för att hjälpa elever som presterar sämre.

– Man ska inte ändra om hela skolsystemet utan min slutsats är att vi framför allt måste röja undan hinder för att skolsystemet blir bättre för elever med utländsk bakgrund, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

Själv förordar han No Excuses-modellen som har visat sig ha goda resultat för sårbara elever i USA och Storbritannien. No Excuses innefattar ofta längre skoldagar. Den lärarledda undervisningen dominerar, skoluniform gäller, prov används för att fastställa problem och följa upp elevers framsteg över tid och specialundervisning i smågrupper är vanlig.

Men det modellen framför allt har blivit förknippad med är att förväntningarna på eleverna är höga, oavsett bakgrund, och att den fokuserar på det som brukar kallas för ordning och reda i skolan. Det är något som svensk skola har lidit brist på länge, menar Gabriel Heller-Sahlgren. Det ska vara läraren som styr och förbereder eleven för framtiden.

Det betyder också att svenska lagar måste bana väg för skoluniform och att elevinflytandet måste stryka på foten. Elevinflytandet är lagstadgat i Skollagen, och därmed har Skolinspektionen blivit pådrivande i en utveckling som Gabriel Heller-Sahlgren menar är mycket olycklig. Det är Skolinspektionen som ska se till skolor följer lagen.

Det starka elevinflytandet är förödande i utanförskapsområden där skolan måste ge den stadga som eleverna inte har hemma.

– Det stora fokuset måste ligga på att införa No Excuses och då måste det lagstadgade elevinflytande bort, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

Ordning och reda men ändå livligt

No Excuses-modellen grundar sig på den psykologiska inriktningen Behaviorismen. Ett bra beteende ska premieras medan ett felaktigt beteende ska straffas direkt. På det viset fostras eleven att agera rätt.

– Jag brukar rekommendera att det finns ett system för att ringa hem till elevens föräldrar. Det är inget som uppfattas som så positivt för elever som när de ser att de får något för att de har betett sig ordentligt och att föräldrar helt plötsligt får höra att deras barn beter sig fint, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

Han exemplifierar med No Excuses-skolan Michaela Community School. Londonskolan som ofta kallas ”Storbritanniens striktaste skola” ligger i ett utanförskapsområde och har en stor andel elever med utländsk bakgrund. Den leds av Katharine Birbalsingh och har fått det högsta betyget – outstanding – från den engelska skolinspektionen Ofsted.

Katharine Birbalsingh betonar vikten av självdisciplin, hårt arbete och höga förväntningar för att höja elevernas studieresultat.

Det betyder inte att det är en tyst skola, berättar Gabriel Heller-Sahlgren. Under luncherna kan det gå livligt till. Måltiden blir också en del av fostranskulturen. Barnen lär sig värdet av att visa tacksamhet - ”I want to give my appreciation for Mr. Johnson for giving us an excellent lesson in geography” – men även att tala inför en stor grupp personer. Det är extra viktigt eftersom barnen ofta är blyga och kommer från repressiva miljöer, förklarar Gabriel Heller-Sahlgren. Så fort en elev har talat klart klappar alla händerna – två snabba klapp – för att visa sin uppskattning.

Varm auktoritet

Tidigare fanns det även i det svenska skolväsendet en insikt om värdet av icke-kognitiva förmågor som hårt arbete och självdisciplin, men sedan mitten på 1900-talet har mycket av det gått förlorat, menar Gabriel Heller-Sahlgren.

– Dels har det visat sig att de här icke-kognitiva färdigheterna påverkar elevers kunskaper positivt. Men de har också en positiv påverkan på eleverna generellt, säger Gabriel Heller-Sahlgren som exemplifierar med att om barnen förstår värdet av hårt arbete så har de större chans att klara sig i arbetslivet.

”Om man inte ger den negativa konsekvensen så betyder det att man inte bryr sig om barnet i slutändan.”

Att det är viktigt att ha höga förväntningar på alla barn kan låta som en truism, men det är svårare än man kan tro att genomföra i praktiken när eleverna kommer från stökiga hemförhållanden.

– För en lärare kan det vara väldigt svårt att säga åt eleven att det här är inte acceptabelt och att vi måste ge en negativ konsekvens som kvarsittning. Men det är det som är så bra med No Excuses-modellen, att man vågar göra det. Om man inte ger den negativa konsekvensen så betyder det att man inte bryr sig om barnet i slutändan, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

Kritiker menar att No Excuses-modellen innebär att vi återinför Caligula i den svenska skolan, ett repressivt system där barnen hunsas till lydnad. Det håller inte Gabriel Heller-Sahlgren med om. Skolorna präglas snarare av en varm auktoritet. Barnen är stolta över skolorna och föräldrarna ser att modellen ger resultat i form av bättre betyg och en bättre framtid för barnen.

Elitutbildning för lärare

Ytterligare ett inslag i det brittiska skolsystemet som tilltalar Gabriel Heller-Sahlgren är Teach First, en slags elitutbildning för lärare. Lärarna som omfattas av programmet förbinder sig att arbeta på en skola med stora utmaningar i två år, inte mer. De ses som attraktiva av andra arbetsgivare, som ofta rekryterar dem efteråt.

I och med att lärarna har utbildats på de bästa skolorna så får deras insatser ofta stora positiva effekter på undervisningen.

– Det har blivit en statusgrej. Man har lyckats samla näringslivet som ser det som en bra ledarskapsutbildning, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

– Det blir lite som att göra lumpen i två år för lärarna som lär sig att hantera svåra situationer med såbara elever. Och näringslivet ser att dessa kunskaper sedan kan användas i andra situationer.

Det har också visat sig att många av lärarna stannar kvar i yrket även efter de två obligatoriska åren.

Gabriel Heller-Sahlgren är övertygad om att en svensk elitutbildning kan vara ett delsvar på hur Sverige kan lyfta resultaten hos elever i utanförskapsområden, men även för elever på landsbygden som han har analyserat i rapporten Bra skolor i hela landet – skillnader i resultat mellan stad och land i TIMSS 2019.

I rapporten konstaterar han att det finns ett stort glapp mellan landsbygd och större städer. Elever i skolor på landsbygden och i mindre orter presterar cirka 20 poäng sämre i den internationella mätningen TIMSS än elever i storstads- och förortsskolor, efter att man justerar för elevernas bakgrund.

Men det Gabriel Heller-Sahlgren främst tror på är en skola där höga förväntningar präglar undervisningen.

– På landsbygden har man lägre förväntningar på eleverna bland lärare och föräldrar och eleverna har lägre förväntningar på sig själva, säger han.

Stöd i forskningen

Skolpolitiken är naturligtvis inte det enda verktyget som kan bryta den negativa trenden med utanförskap, gängkrig och dödsskjutningar i utanförskapsområden. Sociala insatser måste samsas med en politik som gör det lättare att anställa personer med utländsk bakgrund och stävja gängkriminaliteten. Men faktum är att skolan spelar en avgörande roll både för att minska kriminaliteten och öka kunskapen hos barn uppväxta i tuffa miljöer.

I en analys av charterskolorna i Boston, som jobbar enligt No Excuses principer, framgår det att elever lär sig ungefär dubbelt så mycket per år jämfört med skolorna där de elever som inte blev antagna hamnade. Effekten är tydligast bland elever som var lågpresterande när de började skolan.

När effekterna på en No Excuses-skola i Harlem Children’s Zone synades närmare fann forskarna att skolorna höjer sannolikheten att elever påbörjar universitetsstudier direkt efter gymnasiet med 52 procent. Sannolikheten att flickor blir gravida i tonåren minskar dessutom med 59 procent.

– Forskningen visar också att det finns en stark effekt på pojkars brottslighet. Att gå på No Excuses-skolan minskar sannolikheten att de hamnar i kriminalitet i tonåren, säger Gabriel Heller-Sahlgren.

”Om vi inte gör något i skolans värld finns det en stor risk att vi fortsätter på samma vis när det gäller brottsligheten.”

Om inte skolan i utanförskapsområden reformeras radikalt kan det få enorma negativa effekter framöver, är hans slutsats.

– Om vi inte gör något i skolans värld finns det en stor risk att vi fortsätter på samma vis när det gäller brottsligheten.