Dokument: Så slog effektskatten ut kärnkraftens lönsamhet

Effektskatten gjorde kärnkraften olönsam – och trots varningar om skatten höjdes den vid tre tillfällen. Second Opinion skriver om effektskattens tillkomst och hur den bidrog till dagens energikris.

Effektskatten, en punktskatt på reaktorernas termiska effekt, infördes först i juli 2000 av Persson-regeringen. Då låg den på cirka 3 öre per Kwh.

OKG (Oskarshamns kärnkraft) var tidigt ute med att varna för att en sådan politiskt betingad pålaga utesluter att kärnkraftsaktörer kan konkurrera med andra kraftslag på lika villkor.

Trots varningarna höjdes effektskatten både av den nästkommande Socialdemokratiska regering och den borgerliga regeringen till 5 respektive 6 öre.

Efter valet 2014 försämrades förutsättningarna ytterligare efter nya påtryckningar från regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Då höjdes effektskatten till drygt 7 öre.

I debatten varnade man för att kärnkraftsmotståndet skulle göra Sverige mer beroende av fossila bränslen och för framtida effektbrist med högre elpriser som följd.

Kärnkraften blev alltmer olönsamt. Som mest utgjorde effektskatten cirka en tredjedel av driftkostnaden. Till slut blev trycket så stort att Ringhals och Oskarshamn fick stänga sina respektive reaktorer 1 och 2 i förtid.

När blocköverskridande Energikommission tillsattes 2016, sattes målen om 100 procent förnybar elproduktion 2040 och noll nettoutsläpp 2045. Då beslutade man även att slopa avvecklingslagen om kärnkraft och att effektskatten skulle avvecklas under en tvåårsperiod.

Men skadan var redan skedd. Vid det laget hade kärnkraften utarmats rejält och förutsättningarna för att återstarta befintlig verksamhet omöjliggjordes.

Second Opinion: Omdebatterad kärnkraftsskatt avskaffades efter 18 år