DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

"Nya medborgare får ingen chans att förstå företagens betydelse”

Om skolan inte lär ut orsakssamband mellan ett fritt näringsliv och ett framgångsrikt samhälle, hur ska unga och nya medborgare då förstå hur välstånd skapas? Om detta skriver Inger Enkvist.

Det finns en kort rapport skriven av Mauricio Rojas om hur svensk ekonomisk historia framställdes för högstadieelever under 2000-talet. Hans intresse för ämnet väcktes av att hans dotter i nionde klass kom hem med en bok i samhällskunskap som beskrev Sveriges ekonomiska historia på ett skevt sätt. Han konstaterar i (S)kolan. Om politisk snedvridning i grundskolans läroböcker att ett utmärkande drag var att läroböckerna 2007 inte lärde ut vikten av ett fritt näringsliv och av företagande men däremot talade om arbetarrörelsens betydelse för frihet och välstånd. Ordet företag nämndes knappt.

Rojas, som har doktorerat i ekonomisk historia, (och idag arbetar som integrationspolitisk rådgivare åt Liberalerna) säger i rapporten att när man i ekonomisk historia förklarar Sveriges goda utveckling betonas förutom utbildning faktorer som rättsstat, personlig frihet, äganderätt, kontrakts- och näringsfrihet och frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Högstadieböckerna avvek alltså tydligt från forskarnas beskrivning.

Det är osäkert om eleverna efter högstadiet förstår varför Sverige utvecklats bättre än exempelvis Kambodja, Argentina, Saudiarabien eller Etiopien.

Nu femton år senare har jag själv gått igenom sju av de mest använda läromedlen i samhällskunskap respektive historia för årskurs 7-9. Den borgerliga regeringen införde en ny läroplan för grundskolan 2011, och böckerna följer den. När det gäller ekonomi, stämmer dock fortfarande ett av Rojas påpekande. Böckerna talar om rättigheter och fördelning men understryker inte att resurserna först måste producerats av företag och enskilda. Detta är en blind fläck.

Det är därför högst osäkert om eleverna efter högstadiet förstår varför Sverige utvecklats bättre än exempelvis Kambodja, Argentina, Saudiarabien eller Etiopien. Det räknas helt riktigt upp viktiga drag i Sveriges utveckling men dessa kontrasteras inte med drag i andra länder. Det behövs jämförelser för att eleverna ska förstå att det som verkar självklart i vardagen i Sverige är långt ifrån självklart på andra ställen.

En välkänd jämförelse är att Jamaica och Singapore båda är önationer i tropiskt klimat och har varit engelska kolonier. År 1965 var Jamaica mer välmående än Singapore, men Singapore har i motsats till Jamaica betonat utbildning och ekonomisk frihet och har utvecklats till ett av världens mest välmående länder.

Ett annat exempel är Elfenbenskusten och Sydkorea, som runt 1960 befann sig på samma ekonomiska nivå, men idag har Sydkorea en oändligt mycket bättre situation. En given jämförelse är också den mellan Nord- och Sydkorea eller mellan Öst- och Västtyskland. Elever behöver förstå hur viktig ekonomisk frihet är för ett samhälles utveckling och

få förklarat för sig att även framgångsrika länder kan backa i utvecklingen.

På 1920- och 1930-talen var Argentina ett välmående land, men en rad dåliga politiska beslut har gjort att landet har sjunkit både ekonomiskt och utbildningsmässigt. De här insikterna är bland de viktigaste som en obligatorisk skola i ett demokratiskt land kan lära ut till medborgarna.

Apropå läroböcker kan man inte av läroböckerna med säkerhet sluta sig till vad elever lär sig. En informell rundfrågning bland högstadieelever ger upplysningen att de knappt använder läroböcker. Lärarna går ofta igenom nya områden med powerpoint, och i den mån som förhör eller skrivningar förekommer baseras dessa på lärarens presentationer som är starkt sammanfattande.

Läraren ”underlättar” för eleverna genom att knappt kräva någon läroboksläsning i historia och samhällskunskap, dessa som tidigare betecknades ”läsämnen”. Vid vissa skolor förekommer inte ens hemläxa i de ämnena, och vid skrivning kan eleverna få instuderingsfrågor i förväg. Inte heller ges nationella prov i samhällskunskap eller historia i årskurs 9.

Samtidigt som Rojas rapport kom skrevs en annan som fokuserade på vad nyinvandrade vuxna får lära sig i svenskundervisningen om varför Sverige blivit ekonomiskt framgångsrikt, ”Välkommen till Sverige” (2006). Precis som högstadieeleverna gavs invandrare bilden att Sveriges goda ekonomi berodde på arbetarrörelsen.

Några år senare flyttade den borgerliga regeringen samhällsinformationen från svenskundervisningen till frivilliga kurser på invandrarnas eget språk. En expertgrupp utarbetade ett lämpligt innehåll.

Vad nyanlända egentligen kommer att förstå av informationen hänger således på vad de enskilda kursledarna berättar om Sverige.

Linnéa Åberg (2020) har skrivit en avhandling i sociologi och arbetsvetenskap om hur de här kurserna lyckas med sitt uppdrag. Åberg är kritisk till att mycket energi lades på att få experter att enas om hur det svenska samhället skulle förklaras, eftersom nyanlända vuxna har svårt att ta till sig undervisningen. De behöver jämförelser, menar hon, och få det nya landets förhållanden och regler kontrasterade med det som de är vana vid från det tidigare hemlandet.

Informationsbehovet är enormt samtidigt som det föreslagna innehållet visar att myndigheterna inte förstår hur stort avståendet är mellan de nyanländas erfarenheter och det svenska samhället. Vad nyanlända egentligen kommer att förstå av informationen hänger således på vad de enskilda kursledarna berättar om Sverige.

Vi kan med andra ord trots de vidtagna åtgärderna inte vara säkra på att högstadieelever och nyinvandrade känner till vad gör Sverige ekonomiskt framgångsrikt och varför det har blivit så.

Om inte den yngre generationen eller de som kommit till Sverige i vuxen ålder förstår betydelsen av rättsstat och näringslivsfrihet å ena sidan och välstånd och frihet å den andra, kan vi inte heller vara säkra på att de i förlängningen kommer kunna eller vilja försvara det som uppnåtts.