KRIGET I UKRAINA

”Pandemi och krig får staten att växa”

Under pandemin fick statsmakterna i världen en betydligt större roll än tidigare. Det är rimligt att anta att något liknande kommer att ske mot bakgrund av kriget i Ukraina, menar Janerik Larsson som frågar sig om epoken för ”den stora staten” verkligen är förbi.

Under pandemins år och under Ukraina-krigets första veckor har statsmakternas roll i de västliga samhällena fått en helt central roll. Det betyder att näringslivets betydelse för välståndsskapandet hamnat i skuggan. Det finns därför nu i hög grad skäl att fundera över hur balansen mellan stat och företagande bör se ut och då finns det anledning att anlägga ett historiskt perspektiv. Låt oss därför börja med president Bill Clinton.

”The era of big government is over.” (Epoken för den stora staten är slut.)

President Clinton gjorde detta uttalande i sitt tredje State of the Union-anförande den 23 januari 1996.

Denna markering mot det egna partiets historiska arv, den starka staten som lägger livet till rätta för medborgarna, väckte mycket stor uppmärksamhet.

President Joe Bidens politik är däremot diametralt motsatt Clintons. Det innebär en markant kursändring som inte bara handlar om krishantering (pandemin) utan också om ett nytt sätt att se på hur ekonomin fungerar bäst.

Under lång tid var det Friedrich Hayeks och Milton Friedmans marknadsekonomiska tänkande som präglade västvärldens politik. Miljoner medborgare vet själva vilka som är de bästa valen – den kunskapen har inte politikerna vars stelbenta försök att styra och reglera oftast leder till ineffektivitet. Det är lika sant idag.

Politikers och byråkraters självintresse brukar sammanfattas i public-choice-teorin: om dessa intressen inte hålls tillbaka kommer de att expandera sina revir och kräva allt högre skatter och avgifter för att försörja växande byråkratier.

Att högre skatter och ökade byråkratier leder till ökad välfärd för medborgarna är det tänkande som präglar president Bidens administration.

Det är viktigt för företagen att bevaka sin roll och funktion också under en tid som denna.

Det finns goda skäl att se tillbaka på Bill Clintons presidentår eftersom de illustrerar inte bara ett politiskt tänkesätt utan även hur politik i praktiken kan leda till ökat välstånd för medborgarna. Men det förutsätter att politiken handlar om att skapa ökat utrymme för ekonomisk effektivitet.

Clintons presidenttid utgjorde den längsta, kraftiga ekonomiska expansionen i landets historia. Den viktigaste reformen utgjordes tveklöst av det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA som möjliggjorde ett rationellt sätt att utnyttja USA:s, Mexikos och Kanadas ekonomiska förutsättningar.

Clinton verkade också för avregleringar av finansmarknaden och telekommunikationsmarknader. Statsfinanserna hade under hans sista tre år som president ett överskott, vilket kan jämföras med budgetåret 2021då underskottet uppgår till 12,4 procent av BNP. När Clinton lämnade Vita huset 2001 så var hans opinionssiffror jämförbara endast med Franklin D Roosevelt. Idag förklaras Joe Bidens dåliga opinionssiffror med att det är otacksamt att ha makten och bo i Vita huset. Men så har det alltså inte alltid varit.

Precis en månad innan Ryssland inledde sitt krig mot Ukraina ägnade The Economist en temasektion åt förhållandet mellan statsmakt och näringsliv. Efter pandemin och under Ukrainakrigets första veckor kan det te sig lätt apart att ägna sig åt det perspektivet. Under pandemin fick statsmakternas roll onekligen en betydligt större roll än tidigare. Det är också utgångspunkten för The Economist som ganska detaljerat för resonemanget om varför det är fel när statsmakterna (politiker och byråkrater) ser sig som och agerar som näringslivets chefer.

Politiska löften, både på vår och andra sidan om Atlanten, kommer luftas om hur statsmakt och byråkrater skapar välstånd, rättvisa och säkerhet men i slutändan kommer resultatet mest sannolikt vara ineffektivitet, egenintresse och inskränkthet. Det gäller att vara vaksam på detta även när man befinner sig mitt i krisen. Därför är det viktigt för företagen att bevaka sin roll och funktion också under en tid som denna. Och framförallt att inte tappa bort marknadsekonomins centrala betydelse – för att säkra välstånd, både här och nu liksom på lång sikt.