DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Svenska skolans problem är självförvållade”

Trots ekonomiska investeringar i skolan uteblir den positiva utvecklingen.Vad beror det på? Inger Enkvist, professor emerita i spanska, ser likheter mellan Sverige och Latinamerika när det gäller utbildningsfrågan. I en krönika beskriver hon varför Sydostasien fortsatt är en global förebild på området.

Något måste göras med svensk utbildningskvalitet. För att förstå vad så kan man studera de resultat som presenterats av världens förmodligen mest kände utbildningsekonom, Eric Hanushek. Tillsammans med Ludger Woessmann ställer han frågan: vilket är sambandet mellan ekonomisk utveckling och utbildningskvalitet, när Sydöstasien har utvecklats så snabbt ekonomiskt och Latinamerika stått still? (The Knowledge Capital of Nations. Education and the Economics of Growth (2015). Runt 1970 hade Latinamerika långt mer utbyggda skolsystem än Sydöstasien.

Ett svar är att eleverna i Latinamerika lär sig mycket lite i skolan. Hanushek visar hur de sydöstasiatiska ”tigrarna” däremot har satsat på utbildning för att höja sin BNP. De har blivit välmående länder på rekordtid och de slog världen med häpnad runt millennieskiftet genom sina resultat i internationella utbildningsjämförelser som TIMSS och PISA.

Mer pengar löser inte resultaten

Vissa politiker och pedagoger hävdar att mer pengar till skolan skulle höja resultaten. Det är inte vad Hanusheks resultat säger. Enligt honom förbättras utbildningskvaliteten inte heller genom minskad klasstorlek eller mer digitalisering. Inte heller är höjda lärarlöner någon garanti, om inte höjningen kombineras med andra åtgärder. Däremot finns ett positivt samband med examina med externt rättade prov och med ett utbud av olika skolor.

Det enskilt viktigaste ett land kan göra är att tillhandahålla goda lärare, och han har därför försökt hitta sätt att identifiera effektiva lärare. Han har främst kunna avvisa ett antal kriterier.

Några saker som inte påverkar hur bra en lärare är:

-Antal år av undervisningserfarenhet (har viss betydelse, men bara under de första åren).

-Lärarlegitimation eller en master i pedagogik från ett västerländskt universitet.

-Fortbildningskurser.

Lärare i Sverige har blivit ”handledare”

Hanushek är ekonom och aktar sig för att gå in på pedagogiska teorier, men det är en anomali att pedagogisk utbildning inte förbättrar lärarkvaliteten. Den förklaring han inte nämner är att den nu rådande teorin i västerländska pedagogiska fackkretsar är konstruktivismen. Även den som inte har hört termen känner till vad den står för. De innebär att eleven ska konstruera sin egen kunskap och själv leta upp den information han eller hon behöver.

Läraren ska bara vara handledare och skolan ska vara en förberedelse för demokratiskt medborgarskap snarare än ge intellektuell utveckling. I Sverige har de här pedagogiska teorierna lärts ut i lärarutbildning sedan 1970-talet. De sydöstasiatiska länderna inriktar sig i stället på välmeriterade lärare, genomtänkta läroplaner och ansträngning från elevernas sida.

Hanushek har i fler studier dessutom visat att lärarnas kvalitet har ett samband med elevernas resultat och med landets ekonomi. Det går bra för länder som väljer sina lärare bland de bästa eleverna från gymnasiet. ”The value of smarter teachers” (2018) bygger på data insamlat i den internationella PIAAC- studien. Denna studie mäter vuxnas kunskaper.

Här ser man att de länder som har lärare med hög nivå i språk och matematik som Finland och Japan också har höga elevresultat i läsförståelse och matematik i PISA. Lärare vars elever når en hög kunskapsnivå påverkar både landets bruttonationalprodukt och elevernas privatekonomi.

Låga krav på lärarstudenterna

Sverige hade tidigare höga intagningspoäng till lärarutbildning och läraröverskott så sent som på 1970-talet, men nu har Sverige lärarbrist, och till år 2031 beräknas bristen öka och omfatta minst 45000 personer av en arbetsstyrka på runt 220000. Samtidigt tas studenter in till lärarutbildning med direkt låga meritpoäng för att fylla luckorna. Det räcker idag med betyget E, det allra lägsta godkända betyget, för att vara behörig att antas. De här siffrorna säger att Sverige direkt rekryterar till den kategori lärare som Hanushek föreslår ska avskiljas från läraryrket.

Den bistra slutsats som kan dras är att den utbildningspolitik som har bedrivits under de senaste decennierna har placerat Sverige, trots höga investeringar, i direkt motsatt läge mot de sydöstasiatiska länderna i en situation som påminner om den latinamerikanska.

Det viktiga för högre elevresultat är med andra ord att locka speciellt duktiga studenter att bli lärare genom att göra skolan till en attraktiv arbetsplats. Att bygga sina förhoppningar om förbättring på en lärarutbildning som inte har något klart samband med lärares effektivitet är inte rätt väg. Svensk utbildning måste reformeras i grunden. Frågan är vilket eller vilka partier som är beredda att ta itu med våra självförvållade problem.