DEN DIGITALA UTVECKLINGEN

”Så lockar du – och behåller – de digitala nomaderna”

”Digitala nomader” är personer som tar livet med sig och arbetar och verkar där tekniken möjliggör arbete - och fritid. Maria Eriksson menar att skiftet som pågår kräver förberedelser både av företag och politiken.

Digitaliseringen möjliggör ett flexiblare arbetsliv, men hänger företagen med? Nu har vi chansen att på riktigt flytta fokus från var och när vi arbetar till vad vi faktiskt åstadkommer.

Pandemin lärde oss att det fungerar att arbeta platsoberoende. Plötsligt tvingades hundratusentals svenskar att jobba hemifrån. Och om det går bra att utföra alla uppgifter från hemmakontoret kanske det går lika bra att sitta någon helt annanstans?

Att fullt ut bli en digital nomad passar förstås inte alla. Även om det finns goda ekonomiska argument för den sortens livsstil:

  1. tjäna pengar i ett höginkomstland, spendera dem i ett med lägre kostnader
  2. undvik att resa under högsäsong och åk istället när flygbiljetter och boende är billigare
  3. tillbringa sommaren i Sverige, men vintern i Sydostasien. Det här är vad ekonomer brukar kalla arbitrage. Köp en vara eller tjänst till ett visst pris och sälj den dyrare någon annanstans.
Efter två års pandemi tycks ändå de flesta ha inställningen att de gärna går tillbaka till kontoret. Några dagar i veckan.

Det är med andra ord inte konstigt att facebookgruppen ”Svenska digitala nomader” har ett ständigt tillflöde av nya medlemmar som ställer frågan: ”Jag vill ha möjlighet att leva som digital nomad. Vilket jobb ska jag välja?”

Det är frågan: Vilka branscher och arbetsgivare blir bäst på att attrahera dem som vill arbeta på distans?

Efter två års pandemi tycks ändå de flesta ha inställningen att de gärna går tillbaka till kontoret. Några dagar i veckan. De har insett fördelarna med att kunna styra mer över sin arbetstid, att ibland få jobba ostört hemifrån eller att spara in restid.

Det stöds av en global undersökning som gjordes förra året (WEF/Ipsos). I genomsnitt vill de svenskar som svarat jobba 2,2 dagar i veckan hemifrån. Var femte vill arbeta helt och hållet hemifrån. Men, enligt samma undersökning tror en majoritet att de kommer att vara tillbaka på kontoret, precis som vanligt, inom ett år.

Här finns med andra ord en diskrepans. Fyra av fem vill jobba minst en dag hemifrån, men de flesta tror att vi kommer att gå tillbaka till business as usual.

Hur blir det? Kommer arbetsgivare att ta vara på teknikens möjligheter? Att möjliggöra en flexibel livsstil kan vara en viktig konkurrensfördel när det gäller att locka rätt kompetens.

I en global undersökning som Cisco låtit göra i slutet av förra året svarade två tredjedelar att huruvida det finns möjlighet att arbeta platsoberoende är avgörande för om de väljer att stanna på en arbetsplats eller inte.

Utöver mer frihet i vardagen finns det andra trender som talar för att fler kommer att leta efter arbetsgivare som tillåter distansarbete.

  • Stanna längre. Förändringar i vår omvärld och inte minst klimatfrågan gör resor dyrare och krångligare. Mycket talar därför för att vi kommer att vilja stanna längre, när vi väl åker någonstans. En månad i Thailand istället för en vecka. Eller hela säsongen i skidstugan.
  • Bo på landet. Den gröna vågen 2.0 är en annan trend. Många vill bo nära naturen. Kanske odla grönsaker. Men ha ett kontorsjobb som betalar för livsstilen.
Det krävs också att politiken hänger med.

Självklart ställer det här en hel del nya krav. Distansarbetet har barnsjukdomar som måste arbetas bort.

Fungerar verkligen tekniken? I Ciscos undersökning svarar tre fjärdedelar att bredbandstjänsterna måste förbättras dramatiskt för att hemarbete verkligen ska fungera. Även om Sverige förstås ligger bättre till än många andra länder.

En annan fråga handlar om uppdelade arbetsmiljöer. Hur hanterar man att en del av medarbetarna sitter på kontoret och andra hemma? Hybridmöten eller köra allt digitalt? Och hur undviker man att de som inte är på plats fysiskt missar sådant som avhandlas vid kaffeautomaten?

Andra saker att fundera över är: ska man ha kontorsplats till alla, eller kanske låta de anställda själva hitta en coworkingplats eller åtminstone en vettig stol till hemmakontoret?

Och, sist men inte minst: hur hindrar vi att digitala möten blir den nya tidens spam som fyller ut arbetstiden för att de är så lätta att boka in?

När vi blickar tillbaka kommer vi att se hur övergången mot fokus på resultat började.

Vi kommer helt säkert se hur företag hittar olika lösningar. Det är endast kreativiteten som sätter gränser!

Men sedan behöver också politiken hänga med. Det kommer att krävas förändringar av allt ifrån socialförsäkringssystem till hur barnomsorgen är organiserad. Med det sagt, den stora förändringen ligger ändå på det mentala planet.

När vi blickar tillbaka på den här tiden tror jag att vi kommer att se att det var nu vi började övergången från en modell som utgår ifrån att anställda är fysiskt närvarande på kontoret under en viss tid till en som snarare fokuserar på det resultat som ska uppnås.

Det är inget enkelt skifte, men något vi alla kommer att tjäna på i förlängningen.

Om krönikören

Maria Eriksson är skribent, föreläsare och författare till boken Delad: min berättelse om tillit, teknik och att hyra ut sin toalett.