EU:S FRAMTID

”Sverige måste visa vägen i EU”

Vår del av världen är inte förskonad från krigets fasor. Men kriget har också visat vikten av ett starkt EU. Nu är det dags att ta fram en tydligare svensk vision för EU, skriver Anna Stellinger.

Idag firar vi Europadagen, tvärs över vår kontinent. Tal kommer att hållas på unionens alla språk och många politiska ledare kommer att vilja presentera sina visioner för Europas framtid. Efter år av pandemi och mitt i ett brinnande krig i Europa kommer mycket att handla om vilket EU vi vill vara.

Svenska politiker behöver kliva in i diskussionen om EU:s framtid. Vi kan inte lämna framtidsfrågorna till andra.

De senaste månaderna har med all oönskvärd tydlighet visat att vår del av världen inte är förskonad från krigets fasor. Bilderna och vittnesmålen från Ukraina är så fasansfulla att de är svåra att ta in. Men kriget har också visat vikten av ett starkt EU, att EU är mer än en kader av lagstiftare och en gemensam marknad.

Vilken är då den svenska visionen för Europa? Det är en relevant fråga, inte bara i ljuset av Europadagen men också för att Sverige om mindre än 300 dagar tar över ordförandeskapet i EU. Det innebär ett formellt ansvar att leda Europasamarbetet och inte minst organisera och vara ordförande för tusentals möten på politisk och tjänstemannanivå. Men det är också en möjlighet för Sverige att ta ut en ny riktning i vår egen Europapolitik och presentera en tydlig idé om vart vi vill att EU ska ta vägen.

EU måste utveckla den inre marknaden och stärka handelsrelationer – inte minst över Atlanten och med likasinnade världen över.

Låt oss leka med tanken. Vad skulle en kraftfull deklaration om EU:s framtid innehålla, om Sveriges statsminister i höst höll ett tal för att staka ut inte bara prioriteringarna för det svenska ordförandeskapet, utan också hur vi ser på EU:s framtid? Svaret är inte uppenbart. Svenska politiker håller sällan tal av den karaktären. Måhända är det avsaknad av intresse för EU:s framtid. Fantomsmärtor efter Brexit bidrar sannolikt och en känsla att loppet ändå är kört, när Berlin och Paris väl kommit överens.

Sverige har heller ingen större tradition av att lyfta fram EU och Europapolitiken. Vi har enkelt för att formulera vad EU inte ska göra, vilket är en stor uppgift i sig. Men vi saknar ofta svar på vad vi vill att EU faktiskt borde göra. Utan att hålla lika storvulna tal som Emmanuel Macrons nyligen i Versailles gyllene salar, behöver svenska politiker kliva in i diskussionen om EU:s framtid. Vi kan inte lämna framtidsfrågorna till andra.

Det finns alla möjligheter att bygga en allians av länder i EU som delar vår syn på hur vi stärker Europa.

Vad skulle då en svensk EU-vision innehålla? Först och främst öppenhet mot omvärlden. EU måste utveckla den inre marknaden och stärka handelsrelationer – inte minst över Atlanten och med likasinnade världen över – både för tillväxten och för att bygga vår egen och andras säkerhet. Därefter följer det konkurrenskraftiga Europa.

Det är anmärkningsvärt att EU idag varken har en tillväxtagenda, en inre marknadsagenda eller en konkurrenskraftagenda. Fler och växande företag är grunden för Europas styrka och oberoende. För vår verkliga strategiska autonomi. Till sist behövs också fokus läggas på det stora behovet av omställning i samhället. Det handlar om att tillvarata företagens engagemang och kapacitet att driva utvecklingen av teknik och lösningar för ökad hållbarhet och säkerhet.

Tänk vilken kraft om den svenska visionen för EU var tydlig. Och Sverige skulle inte stå ensam bakom en sådan agenda. Tvärtom finns det alla möjligheter att bygga en allians av länder i EU som delar vår syn på hur vi stärker Europa. Låt ordförandeskapet bli avstamp inte bara för en faktisk svensk Europapolitik, utan för en politik som på allvar stärker EU.