DEBATTEN OM FRISKOLORNA

”Skolministern borde tjäna som ett varnande exempel”

Det är ingen slump att skolministern är vårdslös med fakta och siffror i debatten menar Janerik Larsson. Valet av minister på denna post syftar till att ”driva hetsen mot friskolor till ett optimalt socialdemokratiskt valresultat i september”.

”Bara det senaste året har 1,3 miljarder skattekronor plockats ut i vinst i stället för att gå till elever och lärare. Det motsvarar omkring 2 200 heltidsanställda lärare.”

Det hävdade skolminister Lina Axelsson Kihlbom i en debattartikel i Expressen den 28 maj.

I själva verket skulle Axelsson Kihlboms agitation egentligen fungera bäst som utgångspunkt i landets alla skolor för hur man jobbar med kritisk granskning av fakta.

Expressens kongeniala redigering hade försett texten med bland annat denna mellanrubrik: ”Miljardläckage av skattepengar”.

När den socialdemokratiska partiledaren petade Anna Ekström från skolministerposten i samband med sin regeringsbildning och ersatte henne med Axelsson Kihlbom visste hon nog vad hon gjorde.

Hon ville ha en helt hänsynslös debattör som skulle driva hetsen mot friskolor till ett optimalt socialdemokratiskt valresultat i september.

Hon valde rätt. Axelsson Kihlboms hänsynslösa agitation tycks i stort sett ha tystat oppositionen.

Men i själva verket skulle Axelsson Kihlboms agitation egentligen fungera bäst som utgångspunkt i landets alla skolor för hur man jobbar med kritisk granskning av fakta. Hon erbjuder en stor källa att ösa ur för detta undervisningsändamål.

Begreppet ”vinst” har oftast i svensk politisk debatt varit kopplat med antingen typ lotterivinst eller bara med något onödigt eller omoraliskt.

Retoriken sprider sig till hatstormar mot friskolor, vilket är en farlig väg att gå.

Därför Axelsson Kihlboms retorik inte bara i Expressenartikeln.

Hur ser det då egentligen ut? I verkligheten?

Hon blandar ihop rörelseresultat med vinstuttag.

Utdelningen för de 5 största friskolorna 2020/21:

Men det är inte bara skolministern utan också hennes chef som satsar hänsynslöst på kampanjen mot friskolor. Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke reagerade tidigare i år så här mot en kampanjfilm på TikTok, en plattform som riktar sig till barn och ungdomar där statsminister Magdalena Andersson (S) går hårt åt friskolor: Filmen är ”fylld av osakliga påståenden, lögner och halvsanningar som smutskastar och misstänkliggör fristående skolor”.

Retoriken sprider sig till hatstormar mot friskolor, vilket är en farlig väg att gå, betonade han.

”Men det är också respektlöst mot de lärare som gör viktiga insatser varje dag i våra friskolor. Det är respektlöst mot de barn och deras föräldrar som valt en friskola. Och respektlöst mot alla de som driver friskolor i Sverige. Och det tar en redan infekterad debatt ännu längre bort från det sansade och konstruktiva tonläge den så väl behöver”, framhöll Jan-Olof Jacke och manade till en mer sansad debatt.

Så kommer det inte att se ut under tiden till valet och oppositionen tycks ha skrämts till tystnad och söker triangulera sig bort från debatten.

Hans Bergström har nyligen på sin hemsida (hansbergstrom.se) granskat skolministerns uttalanden inte bara i Expressen utan även i övrigt.

Han skriver om skolministerns text om ”vinstfrågan”:

Detta är företagsekonomi på förskolenivå. Det rörelseresultat som redovisas är på en omsättning om 18,7 miljarder kronor för de fem största skolföretagen. Nästan hela resultatet stannar i verksamheten. Medlen går till investeringar på flera hundra miljoner kronor årligen, till expansion med nya skolor som går med förlust de första åren, till att uppfylla åtaganden som räntebetalningar på lån samt till statlig bolagsskatt. Först därefter återstår ”vinst”. Och även av denna vinst går det allra mesta till att bygga upp eget kapital för att verksamheten ska ha trygga marginaler för framtiden. Inte minst politiken skapar osäkerhet, med sin ryckighet och kortsiktighet. Varje ansvarsfullt företag bygger buffertar för att orka stå emot det oväntade. Det är särskilt viktigt i en verksamhet som skola, där elever, föräldrar, kommuner och samhälle måste kunna lita på långsiktig överlevnad. Även kommuner har för övrigt krav på sig att ha ett finansiellt sparande.

Det är sakligt men når alltså den som följer hans hemsida.

Detta är företagsekonomi på förskolenivå.

Bergström har under många år varit hårt engagerad för uppbyggnaden av Internationella Engelska Skolan som grundades av hans hustru Barbara.

Han skriver:

”Skället på ”de stora” är ren och typisk populism. En organisation som växt nationellt har också under resans gång blivit mer och mer professionell, har fått allt bättre förutsättningar att leva upp till de växande krav som ställts av lag och myndigheter. Det gäller också sådant som vidareutbildning av rektorer och andra medarbetare. När Skolinspektionen genomförde sin stora kvalitetsgranskning av huvudmän häromåret, fick de stora friskolehuvudmännen alla toppbetyg för sitt systematiska kvalitetsarbete. Nyligen gav Skolinspektionen högsta betyg till IES för dess processer för att följa och främja korrekt betygsättning.”

”De stora” är generellt sett mer kompetenta, och har också starkare finansiella muskler att klara utmaningar. Detta är till fördel för svensk skola, och i grunden förenligt med vad statsmakterna önskat.”

Bergström avslutade sitt inlägg så här:

”Reepalu-utredningen konstaterade att företag normalt konkurrerar med kvalitet och pris. På skolmarknaden är priset noll, efter familjer kan fritt välja skola utan egen kostnad. Detta gör, skrev utredningen, att skolor har kvar att konkurrera med kvalitet. Så är det. Kvalitet driver allt, inklusive lönsamhet. Utan kvalitet faller allt, särskilt lönsamheten.

I ett avseende har skolministern rätt: den borgerliga oppositionen iakttar en feg undfallenhet om skolan, i stället för att stå pall i den hårda kampanjvinden från vänster. Denna undfallenhet göder bara vänstern och äventyrar den egenmakt som friskolereformen har gett familjerna.”

Förmodligen får han rätt. Tyvärr.