FRIHANDELNS FRAMTID

”Ett år sedan invasionen: Därför är frihandel viktigare än någonsin”

När auktoritära stater ökar sin aggression i världen är det centralt för den fria världen att fördjupa sina samarbeten och finna nya vänner. Det skriver Johan Norberg inför årsdagen av Rysslands krig i Ukraina. En lärdom av det gångna året är att ”människor och marknader måste ges maximal frihet att anpassa sig till en snabbt föränderlig omvärld”.

För ett år sedan inledde Putin sitt barbariska krig mot Ukraina. Enligt många bedömare riskerade det inte bara innebära slutet för Ukraina som självständig nation, utan även för den globala världsordningen, baserad på fredlig handel och internationellt samarbete. Osäkra länder skulle sluta sig inne, ett nytt kallt krig i en hungrigare värld skulle inledas och med energivapnet i sin makt skulle Putin få Europa att frysa och överge Ukraina.

Väst och världsekonomin höll ihop

Ett år senare har några av farhågorna besannats i viss utsträckning, men de flesta har kommit på skam. Den ryska militären visade sig vara i uselt skick och leddes ännu sämre, medan Ukraina överraskade både med försvarsvilja och kompetens. Dessutom visade det sig att både västvärlden och världsekonomin höll ihop. Som vanligt underskattade vi de spontana anpassningsmekanismerna som utgörs av människor och företag som snabbt förändrar sitt beteende efter förändrade omständigheter.

Livsmedelspriserna rusade förstås uppåt när en av världens viktigaste exportörer invaderade en annan av de viktigaste, men sedan föll de snabbt tillbaka. Inte bara tack vare avtalet som gjorde att Ukraina fick exportera en del spannmål, utan också för att bönder över hela världen som såg ökande priser reagerade med ökad produktion. I dag är de globala livsmedelspriserna enligt FN:s Food and Agricultural Organization 17 procent lägre än före Putins invasion.

Även på energimarknaden har prissignalerna fungerat precis som ekonomiska läroböcker skulle ha förutspått: När priserna steg skapades drivkrafter för mer elproduktion och fler terminaler för flytande naturgas, samtidigt som både hushåll och industrier minskade sin konsumtion. Spotpriserna på den europeiska gasmarknaden är nu 80 procent lägre än de var som högst i augusti förra året – även om den milda vintern också kom till vår hjälp.

Lärdomen är att det dummaste vi kan göra i kristid är att förfalla till protektionism och priskontroller. Vi måste ge människor och marknader maximal frihet att anpassa sig till en snabbt föränderlig omvärld och det fungerar bara om vi låter priserna vara fria att förmedla denna ombytliga information och skapa incitament för förändrat beteende.

Lärdomen är att det dummaste vi kan göra i kristid är att förfalla till protektionism och priskontroller.

Frihandel handlar om mer än ekonomi. Det är också ett sätt att knyta samhällen närmare varandra och skapa en djupare intressegemenskap. När auktoritära stater röjer aggressiva avsikter är det helt centralt för den fria världen att fördjupa sina samarbeten och finna nya vänner. Protektionism är självdestruktivt både ekonomiskt och politiskt.

Det är därför sällsynt dålig tajming att USA lanserar massiva subventionspaket för att locka till sig utländska producenter. Det skapar en politisk spricka i Atlanten och riskerar att leda till ett subventionsrace som bara skulle göra alla fattigare och grinigare. EU:s ambition att sönderreglera amerikanska techplattformar tyder på samma nonchalans i andra riktningen.

Men ekonomiska relationer är inte bara viktiga mellan allierade, utan kanske ännu mer mellan rivaler.

Ett skäl till att USA har så svårt att odla ett starkt nätverk av nära allierade i Ostasien är att landet har övergett frihandelsambitionerna i Trans-Pacific Partnership, som andra länder gick vidare med utan USA. När amerikanerna försöker prata samarbete, säkerhet och miljö svarar asiatiska länder mangrant att det bara är fina ord om relationen inte beseglas med handel.

Men ekonomiska relationer är inte bara viktiga mellan allierade, utan kanske ännu mer mellan rivaler, som utan den skulle ha mindre skäl att upprätthålla någon slags förbindelse. Hur kommer det sig att Kina inte fullt ut har stött Rysslands attack på Ukraina finansiellt och militärt? Det är sannerligen inte för att kommunistpartiets hjärta skulle bulta så hårt för mänskliga rättigheter och nationell suveränitet. Den enda skälet att tveka är Kinas djupa handelsrelationer med västvärlden och rädsla för sekundära relationer. Det är värt att tänka på innan vi delar upp världen i två ekonomiska block.