DET SVENSKA FÖRETAGSKLIMATET

”När storstan kom till Bygdeboda”

Företagen är missnöjda med storkommunernas dialog. Är det en ofrånkomlig situation, eller har bortförklaringar fått överskugga lösningarna?, skriver Daniel Andersson, projektledare lokalt företagsklimat, i en krönika.

Storkommunerna fortsätter halka efter när företagen betygsätter det lokala företagsklimatet. Vissa områden går det såklart bra på. Storkommunerna får bra betyg inom bredbandstäckning, flygförbindelser och liknande. Konstigt vore annars. Desto sämre ser det ut inom politiker och tjänstemäns attityder och dialog med näringslivet. Det är inte heller förvånande. Kommunstyrelsens ordförande kan helt enkelt inte träffa lika stor andel av företagen.

Samtidigt är dessa frågor de som samvarierar allra starkast med sammanfattande omdöme. Och företagens prioriterade frågor är också tydliga år efter år: mer dialog och förståelse från kommunen. Dialogen är för betydelsefull för att kunna avfärdas med att det är svårare när företagen är tusentals. Men metoderna kan behöva bli annorlunda.

I en kommun med 10 000 invånare har man ibland en näringslivschef som kan lägga 25–50 % av sin arbetstid på dialog med lokala företag. I en kommun med 30 000 invånare kan det finnas tre på en näringslivsavdelning där sammanlagt en heltidstjänst ägnas åt att göra företagsbesök, ordna företagsfrukostar, skapa dialogforum, skicka och analysera enkäter och informera om vad som händer i kommunen.

Företagens prioriterade frågor är också tydliga år efter år: mer dialog och förståelse från kommunen

Uppskalat till en kommun med 150 000 invånare skulle det motsvara fem årsarbetare inriktade på dialog och kommunikation. I en kommun med 500 000 invånare skulle det motsvara 13–25 årsarbetare inom dialog och kommunikation med näringslivet.

Det vore förmodligen att gå till överdrift. Men jag upplever att när kommunstorleken blir större så skalas inte dialogen upp nämnvärt. Däremot blir den storskalig: näringslivsdagar med affischnamn på scenen, professionella tidningsmagasin och reklamkampanjer. Kommunikationen handlar om sändning, inte dialog. Och när näringslivsenheten får resurser att gå från tio till elva medarbetare är det troligare att det blir en strateg i stadshuset än en dialogledare i industriområdet.

Låt mig därför testa en idé. Vad skulle hända om man tog de små kommunernas nära dialog, överförde det till en storkommun och adderade storskalighetens effektivitetsmöjligheter?

Pelle lämnar frukostmötet med industriföretagen i Bygdeboda – ett trettiotal verkstadsföretag i en kransort i Storköpings kommun, där Pelle är näringslivsutvecklare. I det stora hela är de tusen personer som sysselsätts hos företagen inte avgörande, jämfört med alla som arbetar på universitetet eller sjukhuset. Men de tillsammans med alla andra små och medelstora företag är tillsammans avgörande för kommunen och dess invånare.

För Pelle är mötet vid det här laget rutin. Förra veckans frukostmöte var hos teknik- och transportföretag i ett industriområde i utkanten av tätorten, där Pelle hade med sig den som arbetar med ett detaljplaneprogram för området. Nästa veckas frukostmöte är med caféer och restauranger i stadskärnan och då medverkar chefen för livsmedelstillsyn. Varje termin åker Pelle ut till tjugo grupperingar och bjuder in till frukostmöte. Nästa termin börjar det om med samma grupper.

Trots att kommunen har tusentals företag lyckas Pelle göra så att många av dem har tillgång till en löpande dialog och återkoppling kring det som rör dem i vardagen.

Temat för frukosten har varit kompetensförsörjning och med sig har Pelle haft kompetensmäklaren från utbildningsförvaltningen, som arbetar med att förbättra matchningen mellan framför allt vuxenutbildning och arbetsgivarna i kommunen. Tillsammans har de velat höra om utbudet i kommunen behöver anpassas och flera företag flaggade för att de saknar automationstekniker i samband med att produktionen moderniseras.

Pelle tittar igenom listan med frågor som kom upp. Det var såklart inte bara kompetensförsörjningen. Ett företag har problem med leveranser på grund av att vägen utanför tomten är underdimensionerad. Ett annat företag upplever att miljön är otrygg för de anställda på vintern och vid återkomsten till kontoret ska Pelle kontakta trafikförvaltningen om att åka ut och prata med företaget och se vad som kan göras. Ett annat företag hade ett bygglov som dragit ut på tiden och även där ska förvaltningen uppmanas ta kontakt med företaget.

För dialogen stannar såklart inte vid själva frukostmötet. Ärenden som kommer upp följs upp och återkopplas. Vid nästa dialog ett halvår senare ska företagen som grupp också få höra vad som hände med det som diskuterades terminen innan. Trots att kommunen har tusentals företag lyckas Pelle göra så att många av dem har tillgång till en löpande dialog och återkoppling kring det som rör dem i vardagen.

Är du verksam i en större kommun som har testat något liknande? Hör gärna av dig till foretagsklimat@svensktnaringsliv.se och berätta mer!