EU:S FRAMTID

”¡Konkurrenskraft, por favor!”

Sverige lyckades sätta konkurrenskraften på EU:s agenda under ordförandeskapet. När Spanien nu tar över ordförandeklubban måste konkurrenskraften fortsätta vara en självklar grundpelare, skriver Anna Stellinger.

Så är det alltså över, det svenska EU-ordförandeskapet. Efter ett halvår, trots en inramning av krig i Ukraina, ett utmanande geopolitiskt världsläge och skenande inflation, kan den svenska regeringen räkna ordförandeskapet som en framgång och därmed äntligen pusta ut.

Det blev inga större inrikespolitiska strider, inte heller några synliga sprickor inom EU när Sverige förhandlade och i hangaren i Arlanda Stad ekar inte längre unionens alla språk i möteslokalerna. Det är minst tretton och ett halvt år till nästa gång Sverige håller i klubban. En evighet.

”Här gjorde Sverige skillnad.”

När alla betyg har satts och alla omdömen delats ut är det en EU-framgång för Sverige som sticker ut och verkar bli bestående. Eller snarare: en svensk framgång som har förutsättningarna att bli bestående och ge Europasamarbetet en rejäl skjuts i rätt riktning. Sverige har satt frågan om ett konkurrenskraftigt Europa högst upp på EU:s agenda.

En bedrift om någon, när denna så ofantligt centrala diskussion har lyst med sin frånvaro i drygt ett decennium. Visst kunde ordförandeskapet varit mer synligt och visst kunde EU-frågorna varit med närvarande på hemmaplan – det är den återkommande kritiken – men när eftertexterna börjar rulla är det klart och tydligt att arbetet med konkurrenskraft var en riktig bedrift. Här gjorde Sverige skillnad.

Så vad händer nu när spanjorerna greppat klubban? På byråkratiska: EU har efter Sveriges ordförandeskap ett ramverk för konkurrenskraft som måste fortsätta fyllas med ett innehåll som stärker den långsiktiga produktiviteten och välståndet. Utan krusiduller: släpp inte greppet, Sverige!

Spaniens arbete det här halvåret kommer att skapa förutsättningarna för Belgiens ordförandeskap våren 2024 innan de mer, för att uttrycka det diplomatiskt, oberäkneliga ungerska och polska ordförandeskapen tar vid. Trots att det belgiska halvåret väntas fokusera på en stark inre marknad – som musik för svenska öron – måste vi räkna med att det kommer att präglas rejält av kampanjande till Europaparlamentsvalet.

”Spanien är en stor frihandelsvän och har bland annat ambitionen att ro avtalet med Mercosurländerna i land.”

Dessutom är det, olyckligt nog, val även i Belgien under deras ordförandeskap. Ett belgiskt halvår fullt av distraktioner, följt av ungersk och polsk oberäknelighet kan man knappast hänga upp EU:s framtid på. Därmed blir det ännu viktigare att Spanien nu håller fanan högt och tar vid där det svenska ordförandeskapet avslutade. Sveriges framgång att föra upp konkurrenskraft på EU-agendan kan inte sättas på paus.

Vi har med andra ord ett window of opportunity, på ren svenska, som inte får slösas bort. Hösten under det spanska ordförandeskapet kommer självklart präglas av det säkerhetspolitiska läget och med ett land som Spanien vid rodret blir det en mixad portfölj av prioriteringar. En del mer relevanta än andra.

Å ena sidan väntas Spanien sätta tryck i handelsfrågorna där våra länder är mycket likasinnade – Spanien är en stor frihandelsvän och har bland annat ambitionen att ro avtalet med Mercosurländerna i land. Å andra sidan lägger Madrid ett stort fokus på den sociala pelaren där den svenska orubbliga linjen är att EU måste respektera medlemsländernas behörighet att utforma arbetsmarknads- och socialpolitiken.

”Den svenska segern är inte given.”

En annan oro är Spaniens stora fokus på ”strategisk autonomi”, en riktning och ett buzzword som oavsett tillägget ”öppen” i alla former och tonlägen, med rätta skapar oro för ett land som tror på ekonomiskt utbyte och konkurrenskraft. Med andra ord: den svenska segern är inte given.

Valet till Europaparlamentet i juni 2024 närmar sig med stormsteg. Så här dags nästa år har vi ett nytt Europaparlament och snart en ny EU-kommission. När Spanien redan i höst påbörjar arbetet med den strategiska agendan för nästa EU-kommission har Sverige en stor möjlighet – att vara med och forma förståelsen och prioriteringarna för den nästkommande femårsperioden. Där måste konkurrenskraften vara en självklar grundpelare.

Målet är lika glasklart som avgörande. ¡Konkurrenskraft, por favor!