DEBATTEN OM OFFENTLIGT SLÖSERI

”Viktigt att förstå hur Spanien handskas med offentliga medel”

Skandalen kring den spanske fotbollsordförandens kyss skymmer hur landets regering handskas med offentliga medel. Något som är viktigt att förstå för de som gör affärer med Spanien, skriver Inger Enkvist.

Som bekant vann spanska damfotbollslaget VM för första gången för några veckor sedan. Vad har världspressen talat om sedan dess? Jo, om att förbundsordföranden Luis Rubiales vid medaljutdelningen kysste och kramade spelarna inför tv-kamerorna. Det hela handlar dock inte bara om fotbollsspel på högsta nivå. För personer som gör affärer med Spanien kan det vara viktigt att förstå hur spanska regeringen handskas med offentliga medel.

Den här börjar med spanska riksdagsvalet den 23 juli där dagens regeringskoalition med socialistpartiet PSOE lett av premiärminister Pedro Sánchez och vänsterpartiet Sumar lett av arbetsmarknadsminister Yolanda Díaz fick färre röster än högerpartierna men kan hålla sig kvar i regeringsställning om sex av de sju regionalnationalistiska partierna röstar för vänstern vid varje omröstning. Det är framför allt de två katalanska separatistpartierna som står i blickfånget, Esquerra republicana de Catalunya och Junts per Catalunya, partier där ledarna är dömda för förskingring av offentliga medel och uppror eller har flytt rättvisan.

”Det är korruption och inte väsensskilt från att ta emot kappsäckar med pengar.”

För en dryg vecka sedan konstituerade sig det spanska parlamentet efter valet och utsåg talman. Regionalpartierna röstade för den socialistiska kandidaten. Någon dag därefter blev det känt att de två katalanska partierna skulle få bilda egna riksdagsgrupper, trots att de inte hade tillräckligt många mandat för att uppfylla kraven.

Att ha egen riksdagsgrupp är viktigt därför att det spanska partistödet utgår till partier med egen riksdagsgrupp. Manövern innebär att socialistpartiet och Sumar under fyra månader ”lånar ut” mandat till de katalanska partierna som på det sättet verkar uppfylla kraven. Detta är naturligtvis inte avsikten med bestämmelserna om partistöd. Stödet i fråga består av 365 000 euros om året och rätten att skicka partipropaganda gratis under valkampanjer.

Den som godkänner vilka riksdagsgrupper som godkänns är talmannen! I det här fallet har regionalnationalisterna gett kontrollen över parlamentet åt socialistpartiet mot att få ett partistöd att använda för att konsolidera sin ställning. Det är pengar som tas från spanska folket. Det vill säga att förutom att de ledarna i de katalanska partierna redan är dömda för att förskingring av statens medel gör de om samma sak inför öppen ridå och med regeringens hjälp. Det är korruption och inte väsensskilt från att ta emot kappsäckar med pengar.

”Till och med hans egen farbror gick ut i tv som fördömde brorsonen som machist.”

Detta var situationen när spanska damfotbollslaget vann VM och förbundskaptenen Luis Rubiales i entusiasmen gav spelarna överdrivet närgångna kyssar och kramar. Det är främst Rubiales och lagkaptenen Jennifer Hermoso som har ”tagit hem” titeln till Spanien. Man skulle tro att de skulle firas. I stället ”kidnappades” segern av vänstern som i regeringsställning har profilerat sig som radikalfeminister.

Sumars ledare Yolanda Díaz benämnde det som hänt och som alla sett som sexuellt våld. Hon sade också som arbetsmarknadsminister att kvinnliga fotbollsspelare diskrimineras eftersom de inte tjänar lika mycket som manliga och hon krävde likalön.

En känd ekonomikommentator, Juan Ramón Rallo, redogjorde genast för att damfotbollen drar in ungefär en procent av inkomsterna till spanska fotbollsförbundet. Det kan hända att detta ändras i framtiden men just nu är det orimligt att de skulle betalas lika mycket som de manliga.

Därpå organiserades det gatudemonstrationer och tv-debatter för att fördöma Rubiales machism. Till och med hans egen farbror gick ut i tv som fördömde brorsonen som machist. Vissa personer inom fotbollsförbundet som vill åt hans position fördömde honom också.

”De partier som har manipulerat partistödet och lagt sig till med offentliga medel har emellertid gjort något mycket värre.”

I den här situationen höll Rubiales ett halvtimmeslångt försvarstal inför spanska fotbollsförbundet vid en extrainkallad session. Han sade att han djupt ångrade sig och att hade han anat att det här skulle blivit följden hade han inte uppträtt som han gjort. Han tillade dock att spelarna mycket väl vet att det var fråga om en glädjeyttring även om en överdriven sådan.

Han påpekade också att det är att nedvärdera de personer som verkligen utsätts för sexuellt våld att kalla en puss för sexuellt våld. Vidare sade han att han utsatts för offentlig lynchning. Han påpekade att det antas råda åtskillnad mellan regeringen och den dömande makten, men att detta inte har respekterats och att politikerna hade dömt honom i förväg.

Två ytterligare kommentarer. Lagkaptenen Jennifer Hermoso verkade inte förvånad eller speciellt förolämpad till en början men utsattes uppenbarligen senare för påtryckningar. Hon är fysiskt stark, och Rubiales påpekade att hon först lyfte upp honom som glädjeyttring. Kvinnliga fotbollsspelare är rätt tuffa och väljer sällan självmant att presentera sig som offer. I det här fallet är de emellertid offer, fast på ett annat sätt. De vann VM, men deras seger kidnappades.

Det här är en berättelse om desinformation. Alla de journalister som ivrigt har berättat om Rubiales och pussar och inte om fifflet i parlamentet har låtit sig utnyttjas. Som ofta i propaganda finns en kärna av sanning. Rubiales betedde sig olämpligt och det framför tv-kameror. De partier som har manipulerat partistödet och lagt sig till med offentliga medel har emellertid gjort något mycket värre, men genom att rikta strålkastarljuset på Rubiales slipper de undan mediernas uppmärksamhet. Klassisk desinformation.