KOMPETENSKRISEN

”Vi företagare måste sopa framför egen dörr”

Det är välkommet med en yrkesutbildning som matchar näringslivets behov, men det återstår mycket arbete för att lösa kompetensbristen. Det skriver Marie Svensson, Vd på Tjeders Industri och ordförande för Svenskt Näringslivs SME-kommitté, i en krönika.

Man brukar höra det sägas ”att lyssna är att lära”. Vi som företagare vet att detta är A och O. Vi måste alltid lyssna på marknaden; det är de som ska köpa våra produkter eller tjänster. Så, vi lyssnar, analyserar vilket behov det kan finnas av våra varor, eventuellt gör vi om dem lite så att de ska bli ännu mer eftertraktade och så säljer vi. Så funkar det.

Så verkar det även, äntligen, ha skett gällande att matcha utbildningar med näringslivets behov. Vi företagare har länge signalerat att vi behöver mer yrkesutbildad kompetens och har därför önskat att kommunerna, eller regionerna, ska ta hänsyn till detta i sin planering av utbildningar. Och nu verkar det alltså bli verklighet, i alla fall tas första steget nu.

Efterfrågan är nämligen enorm. Det finns kollegor till mig i andra företag som tvingas säga nej till beställningar och nya kunder helt enkelt eftersom de har brist på personal. Kompetensbristen finns inom många branscher, exempelvis hos oss i industrin, men även i transport- och fordonsbranschen och inom hotell och restaurang och många fler. Detta fenomen drabbar inte bara de enskilda företagen utan faktiskt hela samhället och i längden vår konkurrenskraft.

Problemet att allt för få söker sig till yrkesutbildningarna kvarstår dock. Detta trots att man efter utbildningen i de flesta fall snabbt får jobb och dessutom med bra ingångslöner. Etableringschansen på arbetsmarknaden kan öka med upp till 21 procentenheter för den som väljer yrkesprogram.

Likaså kan man lätt ”ångra sig”; vill man läsa vidare är tröskeln låg då yrkesprogrammen är högskoleförberedande. Det finns med andra ord allt att vinna på att ta de här utbildningarna i beaktande som ung.

Så varför söker så få dit? En orsak är vi föräldrar. Vi har troligen ofta kvar en syn på yrkesutbildningarna som lågkvalificerade, kanske att jobben är lite smutsiga och tunga, att lönerna är ganska låga. Helt enkelt att de här jobben har lite sämre status. Detta överför vi förstås på våra barn. Så kanske det var förr, men inte nu längre. Här måste vi tänka om, inte minst för våra barns skull.

Vi företagare har också lite att sopa rent framför våra egna dörrar. Vi måste bli bättre på att marknadsföra våra företag och branscher som attraktiva arbetsplatser med goda framtidsutsikter. Ta emot fler praoelever och prata med medarbetarna så att alla inser vikten av ett gott mottagande för dem. Besök olika jobbmässor och andra liknande event i skolorna. Ställ upp som mentor till elever på yrkesprogrammen och var goda ambassadörer för hela branschen. Jo, det tar lite tid och ansträngning men det är också givande och en investering i framtiden. Kanske du och någon kollega kan hjälpas åt?

Sen får vi inte släppa kontakten och dialogen med kommunen eller regionen så att den dörr som nu öppnas med ett tätare samarbete om utbildningar inte råkar slå igen. Detta är bara starten. Det kommer behövas nya typer av kompetens som följer näringslivets behov och det är viktigt att vi tydligt signalerar detta till de som planerar utbildningarna. Vi måste också vara tydliga när det inte fungerar. Som sagt, att lyssna för att lära gäller båda parter – men det här är en mycket bra och efterlängtad början.