KLIMATOMSTÄLLNINGEN
”Statsstöden till grön omställning minskade kraftigt redan 2022”
Det spekuleras redan i om den högersväng som valet till Europaparlamentet medför kommer göra att ambitionerna inom grön omställning omvärderas. Om vi tittar specifikt på statsstöd så har de gröna satsningarna från det offentligas sida redan minskat, skriver konkurrensexperten Stefan Sagebro.
Det är kommissionens senaste rapport över mängden utbetalt statligt stöd som medlemsstaterna har rapporterat in som visar detta. Rapporteringen av utbetalt statligt stöd rapporteras in med viss fördröjning, så de senaste pålitliga siffrorna avser 2022.
”Jag är förvånad att detta inte har uppmärksammats mer.”
Mängden stöd till satsningar på klimat, miljö och energi minskade radikalt under 2022 jämfört med året innan. Figur 13 visar att stödet minskat med hela 46 procent. Även om stöd för dessa ändamål fortsatt är den största stödkategorin, så är minskningen dramatisk, och jag är förvånad att detta inte har uppmärksammats mer.
Kan det bero på att delar av dessa stöd i stället har kanaliserats via de tillfälliga krisstöden? Så verkar inte vara fallet. Under 2022 gällde det tillfälliga krisramverket (TCF), där det inte ingick några framåtsyftande klimatåtgärder som sedermera adderats i det tillfälliga kris- och omställningsramverket (TCTF). Som framgår av figur 62 så var det framför allt Tyskland och Spanien som använde sig av TCF under 2022.
”Privata investeringar måste utgöra huvuddelen av den gröna omställningen.”
Det enskilda största stödet, 82 procent av det Tyska TCF-stödet, bestod av rekapitalisering av energibolagen Uniper och SEFE (sid. 85). Dessa drabbades av stora kostnader hänförliga till sin verksamhet inom fossil energi. Även den spanska stödordningen är hänförlig till ökade kostnader inom fossil energi (se ärende SA.102454). Så en rimlig analys kan snarare vara att stöd till fossil energi och andra typer av krisstöd har trängt undan medlemsstaternas möjligheter att stödja den gröna omställningen.
Jag drar följande slutsatser av detta:
- Medlemsstaternas resurser är begränsade. Nödvändiga stöd till följd av ekonomiska effekter av Rysslands angreppskrig mot Ukraina har trängt undan möjligheterna till gröna subventioner.
- Om detta bara är ett tillfälligt undantag, och att stöden kommer öka igen för 2023 återstår att se. Det är dock tydligt att många länder tampas med höga statsskulder, och flera andra utgiftskategorier tävlar om den politiska uppmärksamheten, inte minst utgifter för försvar och säkerhet.
- Utvecklingen visar också att själva statsstödsreglerna inte behöver öppnas upp ytterligare för att bana väg för gröna statsstöd – det är snarare ländernas plånböcker som sätter gränsen. Reglerna har inte snävats in under perioden utan tvärtom öppnats upp.
- Privata investeringar måste utgöra huvuddelen av den gröna omställningen. Offentliga medel måste prioriteras där det finns tydliga marknadsmisslyckanden, och för investeringar i infrastruktur som skapar förutsättningar för ökade privata investeringar.
- Hur kommande politisk inriktning blir på området återstår att se. Men om det finns något som privata investeringar inte gynnas av så är det osäkerhet – i form av politisk osäkerhet och risk för ändrade spelregler. Därför hoppas jag att tydliga och stabila spelregler blir ett viktigt ledord under kommande mandatperiod inom EU.
Om krönikören
Stefan Sagebro är expert på konkurrens på Svenskt Näringsliv.
