DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Privilegiet att växa upp med två föräldrar”

Det har blivit allt tydligare att barn för att utvecklas väl i första hand behöver en välfungerande familj, skriver Inger Enkvist i en krönika.

Man brukar säga att de två viktigaste beslut som en person tar under livet gäller vem man gifter sig med och vilket yrke man väljer och att av de besluten är förmodligen det viktigaste vem man gifter sig med. Det beslutet kommer att avgöra vilket hem man kommer att skapa, vilka barn man får, hur deras uppfostran kommer att ske och om hemmet blir en glädje och trygghet eller en börda. Familjen betydelse är ännu större för barnen än för föräldrarna. För barn är det helt avgörande vilka föräldrar de ”väljer”.

”Det har varit tabu att nämna familjens betydelse.”

Ända sedan 1960-talet har radikala sett med misstänksamhet på familjen och menat att den är en källa till ojämlikhet och kanske också förtryck. Det har varit tabu att nämna familjens betydelse för barns sociala anpassning och skolresultat. Politiker har exempelvis i Sverige velat skapa en ”välfärdsstat” och överföra så mycket som möjligt av ansvaret för de ungas fostran till staten genom socialbidrag och experter i form av psykologer, kuratorer, studie- och yrkesvägledare och speciallärare.

Emellertid har det blivit allt tydligare att barn för att utvecklas väl i första hand behöver en välfungerande familj. De behöver båda sina föräldrar, och föräldrarna behöver kunna utöva viss auktoritet. Några av dem som tidigt vågade hävda familjens betydelse var en amerikan, socialpsykologen Christopher Lasch, och en britt, sociologen Frank Furedi. Båda kom att intressera sig för familjen som forskningsobjekt efter att de själva blivit föräldrar och sett hur staten försökte ta över föräldrarnas och inte minst faderns auktoritet.

”Föräldrar bör ge en kombination av kärlek och disciplin.”

Lasch konstaterade att psykologernas uppmaning till föräldrarna var att ge kravlös kärlek de första åren och sedan hålla sig undan så att barnen skulle bli självständiga. Detta är fel, sa Lasch. Barn behöver den säkerhet som trygga föräldrar förmedlar. Föräldrar bör ge en kombination av kärlek och disciplin.

Furedi skrev om hur radikala samhällsomvandlare ville använda de unga som medel för att förändra samhället och ersätta religion, moral och tradition som band mellan generationerna med psykologisering. Furedi föreslog att vuxna skulle lita mer på sin egen erfarenhet, lära barn vad som var rätt och fel och sedan uppmuntra dem att tro på sig själva.

”Ändå ökar antalet barn födda utanför äktenskapet.”

Nu har emellertid några forskare vågat gå ännu längre i försvaret av familjen. De påpekar att deras resultat visar att det i alla avseenden går bättre för barn som växer upp tillsammans med sina båda biologiska föräldrar. Det har varit tabu att säga detta, eftersom det har ansetts vara kritik mot ensamstående mammor som gör sitt bästa för barnen. En av de här forskarna är den amerikanska ekonomen Melissa Kerney. Hennes aktuella bok heter The Two-Parent Priviledge, och fast hon baserar sina observationer på ekonomisk statistik har hon angripits.

Kerney beskriver att olika trender samtidigt påverkar familjens situation i USA. Antalet tonårsflickor som föder barn har minskat men ändå ökar antalet barn födda utanför äktenskapet. Det som också ökar är antalet barn som växer upp utan att fadern bor i hushållet. Högutbildade föräldrar tenderar dock att skaffa barn inom äktenskapet och hålla ihop familjen. I USA märks också en etnisk skillnad. Föräldrar med östasiatiskt eller europeiskt ursprung förblir gifta i större utsträckning än afroamerikaner och spanskamerikaner.

Kerneys resultat kan kommenteras på olika sätt. Ett är att om politiker vill främja barns jämlikhet bör de föra en familjepolitik som stödjer äktenskap som social norm, något som går tvärs emot den politik som radikala politiker har fört. När det gäller jämlikhet i skolresultat har det trummats in både i USA och Sverige att det är den socioekonomiska nivån som avgör elevresultaten, men familjesammansättningen visar sig nu vara väl så viktig.

”Detta kommer att leda till stora sociala omställningar.”

Att växa upp med båda föräldrarna närvarande i hemmet, visar Kerney, har inte bara goda psykologiska konsekvenser utan är lika bra för utbildningsresultatet som att gå på en speciellt bra skola. Feminister och andra radikaler tycker inte om hennes resultat. De vill inte höra att det är bra för barnen med sociala normer som säger att föräldrarna ska gifta sig innan de skaffar barn och sedan förbli gifta. Inte heller vill personer som har skilt sig höra det budskapet.

En annan kommentar är att en ny ”orättvisa” har dykt upp, därför att för barnen goda eller dåliga omständigheter tenderar att samlas i en och samma familj. Föräldrar som är högutbildade och har bra inkomster följer barnens skolgång noga och brukar inte skilja sig. Tendensen för lågutbildade föräldrar är den motsatta.

Samtidigt förekommer sjunkande födelsesiffror i alla grupper i alla utvecklade länder. Detta kommer att leda till stora sociala omställningar, vilket betyder att vi inte har råd med tabun i samhällsdebatten, eftersom det kommer att bli ännu viktigare än tidigare att så många barn som möjligt uppfostras till harmoniska och produktiva samhällsmedborgare.