DE KRÅNGLIGA MILJÖTILLSTÅNDEN

En snabb omställning i Sverige kräver effektiva tillstånd

Vi måste snabba på tillståndsprocesser om Sverige ska nå sina klimatmål. En ny rapport från Svenskt Näringsliv föreslår hur detta kan bli verklighet.

Tillståndsfrågan står högt på agendan denna höst. För Svenskt Näringsliv har effektivisering av tillstånd under lång tid varit en högt prioriterad fråga och i projektet Kraftsamling elförsörjning och tillstånd lyftes ambitionsnivån ytterligare några snäpp.

Effektiva och förutsebara tillståndsprocesser borde vara en självklar förutsättning i en rättsstat. Sedan Sverige antog målet om noll nettoutsläpp av växthusgaser till 2045 har tiden det tar att få ett tillstånd enligt miljöbalken blivit ännu mer central. Sverige och resten av världen ställer om, och fort ska det gå.

Den 17 december presenterades Svenskt Näringslivs rapport Uppdrag 2045 – Tillstånd till utveckling. Rapporten presenterar ett flertal åtgärdsförslag varav ett av de mer omfattande är att flytta alla tillståndsprocesser från mark- och miljödomstolar och miljöprövningsdelegationer för att samla dem på en ny egen myndighet.

De juridiska processer och bedömningar som utgör tillståndsförfarandet är inte alltid lättillgängliga för den oinitierade. En ambition med rapporten har därför varit att på ett förhoppningsvis pedagogiskt sätt beskriva hur en tillståndsprövning går till och varför reformer behövs för att Sverige ska kunna nå sina miljö- och klimatmål.

Inte bara Svenskt Näringsliv ser behovet av förändring. Timbro presenterade sin rapport Röj upp i tillståndskaoset i veckan. Rapporten pekar på att otydliga och omfattande krav på de som ansöker om tillstånd, det så kallade kompletteringsträsket, inte bara skapar dyra tidsförluster utan också hindrar den svenska omställningen. Rapporten ger sju exempel på tillståndsprocesser som skadat Sverige och därmed också vår tillväxt.

Oförutsebara och långdragna processer är inte enbart ett svenskt problem. EU anser att effektiva tillståndsprocesser är centrala för klimatomställningen. EU-kommissionen har därför lagt fram flera rättsakter som ska reformera medlemsländernas tillståndsprocesser. Åtgärder som återkommer är fasta tidsgränser för när beslut om tillstånd måste ha meddelats och gemensamma kontaktpunkter där stater ska tillhandahålla stöd till sökande under processen. Det finns all anledning att tro att Clean Industrial Deal kommer att fortsätta på samma bana, framför allt då Draghi-rapporten pekade ut tillstånd som möjliggörare för EU:s ökade konkurrenskraft.

I januari kommer miljötillståndsutredningens slutbetänkande. Utredningens direktiv har varit att bland annat föreslå hur tillståndsprövningen kan förkortas och förenklas med syftet att säkra näringslivets konkurrenskraft. En viktig fråga har också varit att se över hur Sverige har implementerat EU-lagstiftning och att säkerställa att överimplementering inte förekommer. Om Sverige tillämpar en striktare tolkning av EU-direktiv än övriga medlemsländer uteblir en harmoniserad marknad och Sveriges konkurrenskraft sjunker.

Den breda ram för reformförslag som uppställts i kommittédirektiven leder till förhoppningen om att den systemöversyn som är nödvändig, både för Sverige som rättsstat och för Sverige som föregångare i klimatomställningen, kan ta sin början under nästa år.

Utan tillstånd stannar Sverige.