DEN SVENSKA SÄKERHETEN

”Så bör vi hantera hybridhotet”

Hybridkrigföring är inget nytt, men ställer nya krav på stater och företag, skriver krönikören Karl Lallerstedt.

Att avgöra vad som är hybridkrigföring är inte nödvändigtvis enkelt. Vad är det, och hur måste vi tänka annorlunda för att hantera hotet?

Hybridkrigföring är ett begrepp som används flitigt i säkerhetspolitiska diskussioner. Men vad är det som egentligen menas? Om vanligt krig innebär att fienden anfaller med stridsvagnar, flyg, eller annan konventionell militär styrka, så är hybridkrig något annat.

Fienden kan ”anfalla” även med metoder som undviker att gå över tröskeln för det som formellt uppfattas som krig. Ofta vill motståndaren hemlighålla sin roll, eller i alla fall göra den mindre tydlig. Det kan handla om sabotage, cyberangrepp, eller olika typer av påverkansoperationer. Ett extremt exempel är invasionen av Ukraina 2014, där Ryssland maskerade sitt deltagande. Rysk påverkan i det amerikanska presidentvalet 2016 skulle kunna vara ett annat exempel.

”Stöld av ekonomiskt känslig kunskap är inget nytt.”

Hybridkrigföring i sig är inget nytt, även om terminologin är ny. Under all historia har stater använt irreguljära metoder i krig, eller hemliga operationer mot sina rivaler under fredstid. Om ekonomin är en förutsättning för det mesta i samhället är det inte heller konstigt att hybridkrigföring kan innefatta ekonomiska inslag.

Ekonomisk verksamhet kan störas/skadas, eller industrispionage kan möjliggöra konkurrensfördelar. Den tidigare amerikanske spionchefen Keith Alexander beskrev redan 2012 cyberstöld av industriell information och immateriella rättigheter som den största överföringen av rikedom i historien.

Stöld av ekonomiskt känslig kunskap är inget nytt. Redan på 1700-talet, efter den amerikanska självständigheten agerade USA för att främja införseln av avancerade industriella maskiner och individer med erfarenhet av att driva industriell produktion från Storbritannien — trots att brittisk lagstiftning förbjöd industriella maskiner och kvalificerad arbetskraft från att lämna landet. De brittiska förbuden påminner om USA:s nutida försöka att förhindra export till Kina av datachips, eller förmåga att producera datachips, som kan användas i AI-sammanhang.

”Vi måste även ta hänsyn till underliggande strategiska intressen.”

2015 lanserade det Kinesiska kommunistpartiet Made in China 2025, en strategisk plan och industripolitik som gick ut på att utveckla Kinas industrisektor, minska utländskt beroende, och öka inhemsk högteknologiskt produktion inom en rad områden. Ett av de nämnda områdena är elfordon och tekniken de är beroende av.

Utmaningar hos ett svenskt företag som storsatsat på batteriproduktion har fått mycket uppmärksamhet i media det gångna året. Företaget har varit helt beroende av kinesiska underleverantörer, som orsakat allvarliga problem. Om dessa problem endast är resultat av bristande förmåga, eller om något mer ligger bakom är svårt att bedöma utifrån öppen information.

Men att ett företag som gör en stor europeisk satsning på batterier till fordonsindustrin gjort sig helt beroende av kinesiska leverantörer, samtidigt som Kina försöker dominera elfordonsmarknaden är anmärkningsvärt.

Elfordon är endast ett av tio industriområden i Made in China 2025. Vi får inte glömma att i ett land som Kina kan staten och kommunistpartiet styra det mesta, och detta gäller även kinesiska företag och deras anställda. Därför måste vi ändra vårt tankesätt. I Väst är vi vana att analysera företag och marknader primärt utifrån finansiella intressen.

I dagens värld, där det pågår en strategisk kamp för ekonomiskt och teknologisk dominans mellan Kina och Väst är finansiell analys otillräckligt. Vi måste även ta hänsyn till underliggande strategiska intressen för att avgöra om vi potentiellt kan vara mål för ekonomisk hybridkrigföring.