DEN SVENSKA UTBILDNINGEN

”Så kan lämpliga personer lockas till läraryrket”

Om man vill återupprätta läraryrket så är förslagen i utredningen om en ny lärarutbildning otillräckliga, skriver krönikören Inger Enkvist.

Varför har vi en skolkris? Problemen är många och varierade. Vi har bråk och oordning i många skolor, lärare utsätts för förolämpningar och till och med fysiska attacker, föräldrar tenderar att skylla på lärarna om eleverna inte gör framsteg, byråkratin är omfattande, skolan lär ut ideologier som genusteori, och allt detta gör att yrket inte lockar lika många och lika kvalificerade sökande som förr.

Därtill kommer att själva lärarutbildningen har rykte om sig att vara ideologiserad och till på köpet meningslös. Det råder statligt monopol på lärarutbildning samtidigt som det inte finns något bevisat samband mellan att vara en bra lärare och att ha gått dagens lärarutbildning. Detta borde uppröra alla svenskar. En central och dyr samhällsfunktion missköts.

”Vill man återupprätta läraryrket och dra kvalificerade sökande till yrket, så är utredningens förslag otillräckliga.”

Hanteras de här frågorna i den utredning om lärarutbildning som nyligen lagts fram, benämnd SOU 2024:81? Nej. Är det en bra eller dålig utredning? Det beror på vilket perspektiv man anlägger. Om syftet är att förbättra den nuvarande djupt kritiserade lärarutbildningen, så är svaret positivt. Flera förändringar i rätt riktning föreslås. Vill man återupprätta läraryrket och dra kvalificerade sökande till yrket, så är utredningens förslag otillräckliga.

Utredningen har två huvudsakliga förslag. Det första är en mycket försiktig höjning av krav på betyg i svenska för låg- och mellanstadielärare och ämneslärare. Man föreslår att dagens betyg E, det lägsta godkända betyget från gymnasiet, ska höjas till ett C. För förskollärare föreslår man en höjning från E till D, en minimal förändring.

Kravet gäller alltså bara betyget i svenska, och den här minimala höjningen ska inte gälla för fritidspedagoger, kompletterande pedagogisk utbildning (KPU), vidareutbildning av obehöriga lärare (VAL) samt utlandsutbildade lärares vidareutbildning (ULV). Med andra ord accepterar utredningen att läraryrket fortsätter att vara ett yrke med låga tillträdeskrav.

”Utredningen berör inte att lärarutbildningen i sig avskräcker kvalificerade sökande.”

Den andra större förändringen är att 15 högskolepoäng, dvs. en halv termins arbete, flyttas från pedagogik i bred bemärkelse till ämnesinnehåll och främst ämnet svenska. Det är utmärkt att utredningen understryker betydelsen av svenska språket för blivande lärare och att den krymper det som kallas ”utbildningsvetenskaplig kärna”, men förändringen är blygsam.

Utredningen berör inte att lärarutbildningen i sig avskräcker kvalificerade sökande. Intelligenta och välutbildade studenter är djupt kritiska till den intellektuella nivån vid lärarhögskolorna. Antingen undviker de yrket helt och hållet eller så beslutar de sig för att bita ihop och stå ut för att få behörighet. Om lärarutbildning bestod av att få lära sig de allra bästa metoderna från skickliga kolleger i det egna ämnet vore det något annat.

Utredningen har valt att bygga på det existerande genom att besöka lärarutbildningar och tala med studenter och lärare. Man har med andra ord utgått från en verklighet som är djupt kritiserad sedan decennier. Den som är van vid managementtänkande kan se problemen. Metoden är utmärkt om man inte vill stöta sig med någon men den är inte ett sätt att radikalt förbättra verksamheten.

”Man borde ha ’tänkt nytt’ och inlett med att fråga sig hur man skulle locka högkvalificerade sökande.”

Samverkan mellan lärarutbildningar framhålls som kvalitetshöjande, men kvaliteten i de utbildningar som tänks samverka diskuteras inte. Det är talande att den framlagda utredningen inte har väckt något större intresse i pressen.

Vad borde man ha gjort? Man borde ha ”tänkt nytt” och inlett med att fråga sig hur man skulle locka högkvalificerade sökande. Man borde kräva högre ingångskvalifikation och i vissa fall högre fackkunskaper. Utredningen talar om behovet av mer praktik men vågar inte föreslå en lärarutbildning byggd på egen undervisning kombinerad med handledning från erfarna kolleger. En sådan uppläggning skulle ”runda” dagens ideologtyngda och ineffektiva lärarutbildning.

Man skulle bygga upp internetkurser med utmärkta föreläsningar i metodik/didaktik i de enskilda ämnena för olika stadier med landets bästa föreläsare. Också klassrumshantering, skoljuridik, betygsättning och elevers kognitiva utveckling skulle kunna hanteras genom internetkurser kombinerat med handledning på skolan.

För att locka lämpliga personer till läraryrket måste en rad förändringar ske, varav några är ny skollag, ny läroplan, ny organisation av grundskolan och ny lärarutbildning. Man kan också förutspå att det inom några år kommer att behövas ytterligare en utredning och en reform på lärarutbildningsområdet.