FRAMTIDENS PENSIONER

”Pensionssystemet förändras i det tysta”

Det är fel att smyga igenom förändringar som endast de politiska partierna, men inte andra berörda, får påverka, skriver Johan Schück i en krönika.

I det tysta har de åtta riksdagspartierna kommit överens om hur pensionssystemet ska förändras.

Regeringen står redan färdig att lägga förslag om att antalet AP-fonderna ska minskas från fem till tre. Upplägget är sådant att det knappast ges utrymme för en öppen debatt där många fler ges tillfälle att yttra sig.

Pensionsgruppen, som numera består av alla partier i riksdagen, har till uppgift att värna om pensionsöverenskommelsen från 1990-talet som ligger till grund för det gällande pensionssystemet. Det är viktig uppgift, men den måste uppfattas på rätt sätt. Meningen är att skapa stabilitet kring pensionerna och undvika uppslitande politiska strider. Däremot ska man inte smyga igenom förändringar som endast de politiska partierna, men inte andra berörda, får påverka.

”Därmed kan det verka som om saken är klar, trots att den inte har öppet diskuterats.”

Just detta är dock nu på väg att inträffa. Nyligen kom ett pressmeddelande där finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) och äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M), som även är ordförande i pensionsgruppen, förklarade att regeringen inom kort ska lägga fram ett lagförslag som bland annat innebär att antalet AP-fonder ska minskas från fem till tre. Pensionsgruppen, med alla riksdagspartier representerade, uppgavs redan stå bakom förslaget.

Därmed kan det verka som om saken är klar, trots att den inte har öppet diskuterats. Här rör det sig dessutom om ett förslag som tidigare lagts fram och då förkastats.

Redan 2015, alltså för tio år sedan, kom dåvarande S-MP-regeringen med ett förslag om att minska antalet AP-fonder, i kombination med att man ville inrätta en AP-fondsnämnd som löpande skulle utvärdera AP-fonderna. Även denna gång hade förslaget, som framfördes av dåvarande finansmarknadsministern Per Bolund (MP), på förhand förankrats hos pensionsgruppen.

”Det nya förslaget från regeringen innebär att Första AP-fonden läggs ner.”

Men vid detta tillfälle uppstod en livlig debatt om den maktkoncentration som hotade genom en centralstyrning av pensionssystemet. Invändningar framfördes från många håll mot att minska antalet AP-fonder, eftersom detta kunde leda till att mer makt samlades på färre händer. Felbedömningar i någon av fonderna riskerade i så fall att kunna utösa större finansiella förluster.

Den gången blev följden att regeringens förslag om att ändra pensionssystemet drogs tillbaka, till följd av en stark kritik från åtskilliga remissorgan – däribland Svenskt Näringsliv. Men nu återkommer förslaget, fastän från en regering av annan partifärg. Denna gång finns ingen AP-fondsnämnd på förslag, men återigen en minskning av antalet AP-fonder.

Det nya förslaget från regeringen innebär att Första AP-fonden läggs ner och dess tillgångar delas lika mellan Tredje och Fjärde-AP-fonden. Vidare inlemmas Sjätte AP-fonden som finns i Göteborg i Andra AP-fonden som också har hemvist där.

”Riksdagen borde inte nöja sig med detta.”

Argumentet från regeringen för detta förslag är att det ska ge administrativa besparingar och större skalfördelar i kapitalförvaltningen. Vissa sådana fördelar kan nog finnas, särskilt beträffande Sjätte AP-fonden som är betydligt mindre än de andra AP-fonderna. Men förslaget motiveras inte av några uppenbara missförhållanden.

Kvar står dock att färre AP-fonder betyder en ökad maktkoncentration på kapitalmarknaden som då riskerar att fungera sämre. Felsteg i placeringarna som kan inträffa riskerar då att bli mer kostsamma.

Riksdagen borde inte nöja sig med detta. När frågan kommer upp borde beslutet bli ett rakt avslag.