DEN SVENSKA EKONOMIN

”Sverigebilden riskerar utländska investeringar”

Utländska direktinvesteringar är en viktig del av Sveriges ekonomi. Men förutom höga skatter, regelkrångel och bostadsbrist har vi nya, akuta problem. Hur länge kan vi ignorera varningssignalerna innan investerare väljer andra länder, undrar krönikören André Persson, Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Houston.

Efter de senaste veckornas politiska och mediala turbulens efter Donald Trumps tillträde är det lätt att tro att Sveriges utrikeshandel står och faller med den nya presidentens nycker och utspel när det gäller tariffer och tullar. Sverige är förvisso ett litet och exportberoende land, där USA är vår tredje största handelspartner, samtidigt som ekonomin hos vår största handelspartner Tyskland, har gått i stå.

Sverige har länge setts som en attraktiv marknad för utländska företag att investera i tack vare en robust infrastruktur, tillgång till kompetens och stabila institutioner. Men vad händer när nya problem kopplat till personlig säkerhet och en dålig skola, också adderas till gamla problem som höga skatter, bostadsbrist och regelkrångel, blir direkta hinder för investeringar?

”Bilden av landet som en trygg och stabil plats för investeringar blir allt svårare att upprätthålla.”

För det har hållit på ganska länge, ”det svenska tillståndet”. Och någon ljusning är just nu svår att se. Det nya året har varit en mediemässig katastrof för Sverige, för att inte tala om alla som drabbats personligen. Trettiotvå bombattentat under januari månad kan inte kallas för något annat än ett krigstillstånd. Och bara någon dag in i februari sköts koranbrännaren Salwam Mowika ihjäl i Södertälje – mitt under en live-sändning på TikTok (!!). Och som inte det vore nog, så drabbades en skola i Örebro häromveckan av ett vansinnesdåd där tio personer miste livet i vad som betecknas som ett av de värsta attentaten Sverige i modern tid.

Internationella medier rapporterar allt oftare om Sveriges eskalerande våld, och bilden av landet som en trygg och stabil plats för investeringar blir allt svårare att upprätthålla. För snabbt växande företag är rekrytering av kvalificerad arbetskraft avgörande. Men vem vill flytta till ett land där explosioner och skottlossningar kan uppstå mitt i vardagen? Hur påverkar det långsiktiga beslut om etableringar och investeringar? Det är frågor som beslutsfattare borde ställa sig – innan Sverige går från att vara en eftertraktad marknad till att bli en röd flagga för internationella investerare.

De senaste årens våldsamma händelser påverkar det som ofta kallas Sverigebilden. För ett land som länge byggt sitt rykte på att vara en modern, progressiv och humanistisk välfärdsstat – och gärna pekat finger åt andra – blir fallet desto hårdare när verkligheten inte längre lever upp till berättelsen. Intresset för Sverige är större än någonsin, fast inte på något bra sätt. En snabb sökning på ”Sweden” i internationella medier ger en dyster bild: ”bomb explosions”, ”epidemic gang violence”, ”deadly mass shooting”.

”Sanningen är ju den att bilden av Sverige – sett utifrån – stämmer.”

Det är en trend som pågått i några år nu. Trots detta reagerar många svenskar med förvåning när detta förs på tal. En utrikeskorrespondent på en av våra större morgontidningar kallade nyligen den utländska mediabilden för ”surrealistisk” och menade att det fanns för få utlandskorrespondenter som rapporterade från Sverige, något som i sin tur bidrog till den negativa Sverigebilden. Någon minns kanske kampanjen #lastnightinsweden, som var ett svar på Donald Trumps utläggning om hur gängkriminaliteten hade utvecklats i Sverige. Året var 2017, och det har knappast blivit bättre sedan dess. Men vi fortsätter att värja oss mot bilden snarare än själva tillståndet.

Sanningen är ju den att bilden av Sverige – sett utifrån – stämmer. Texas, där jag bor, associeras ofta med begrepp som abortlagar, dödsstraff, reaktionära cowboys, Musk och Trump i salig blandning, skolskjutningar, ytlighet, vräkighet, olja, tornados och översvämningar. Och giftormar. De flesta kopplar sällan ihop The Lone Star State med cykelbanor, storslagen natur, fossilfria energiformer, telekom, jämställdhet, elbilar, högklassiga universitet och social hållbarhet. Gå in på aftonbladet.se, så får du se. En besvärlig mediabild, som PR-konsulten skulle säga. Och vad skulle en svensk svara en Texas-bo som gnällde över det? Ja, men det är ju vad man pratar om på nyheterna? För problemet med mediabilder är just att de etsar sig fast, blir sanningar som är svåra att tvätta bort. Det är klart att man som svensk spjärnar emot.

”USA är den femte största direktinvesteraren i Sverige, den största utanför EU.”

En tidigare kollega, som rekryterade svenska studenter till utlandspraktik, brukade ha för vana att ställa frågan om vad som bekymrar dem mest här i livet? Klimatet? Trump? Ukraina? Gaza? Alltid. Svenska bombattentat, skottlossningar eller gangsterkrig? Aldrig. Ja, det finns stora globala utmaningar, problem och konflikthärdar. Och ja, Sverige står sig starkt i många undersökningar och ligger högt på listor. Direktinvesteringarna till Sverige har faktiskt ökat under de senast åren. Men Sverige har också tappat – och vi fortsätter att falla. Vi ligger inte längre på topp fem, utan snarare på topp tio, och i det långa loppet är trenden tydlig: Sverige är på väg nedåt. Och då talar jag inte om att Oxfam tycker att de ekonomiska klyftorna ökar i Sverige eller att vi inte lever upp till något snävt klimatmål. Inget fel med dylika undersökningar. Men det spelar ganska liten eller ingen roll för beslutet om direktinvesteringar i Sverige. Det är ingen ”deal breaker” som amerikanarna skulle uttrycka det.

USA är den femte största direktinvesteraren i Sverige, den största utanför EU. I Sverige bor det 25 000 amerikaner. Det kanske inte märks så mycket. Men vad de säger om landet de för tillfället bor i saknar inte betydelse. Och det är några saker som sticker ut om man pratar med dem eller dyker ner i diverse chattforum där dessa expats huserar: kvaliteten på skolan, den dysfunktionella bostadsmarknaden (särskilt i Stockholm), skjutningar och bombdåd. De försämrade flygförbindelserna från Stockholm till USA diskuteras, många amerikaner tycker dessutom att det är obegripligt att Sverige släppt sitt nationella flygbolag, och gett bort SAS och långlinjerna till Danmark.

Om den beskrivningen ovan känns orättvis, så spelar det mindre roll – det finns nämligen en stor risk för att det är den bild som förmedlas nästa gång en amerikansk företagsledare skall välja mellan att etablera sin nordiska hubb i Stockholm eller till exempel Köpenhamn. Om lägre skatter, en fungerande bostadsmarknad, bättre skolor, stabilare flygförbindelser och färre gängrelaterade brott talar till Danmarks fördel, är det inte så svårt att gissa vilket alternativ som vinner. Har vi dessutom en statsminister som säger att läget i Sverige inte är under kontroll på grund av gängkriminalitet, så spär det inte på den utländska investeringsviljan.

”Det krävs extraordinära åtgärder för att vända den här utvecklingen.”

2023 rapporterades det om 368 skjutningar varav 58 var dödliga, det gör att Sverige nu har Europas näst högsta dödlighet kopplad till skjutvapen. Samma år kunde Stockholms Handelskammare rapportera att åtta av tio företag i Stockholm och Uppsala upplevde att gängkriminalitet påverkade deras möjlighet att locka investeringar och internationell arbetskraft. Två år senare har problemen inte minskat – snarare ökat.

Samma handelskammare har visat att av de nära 13 000 individer som polisen bedömer tillhör organiserad brottslighet i Sverige, så har en tredjedel kopplingar till företag. Dessutom har flera av dessa individer direkt eller via proxy tagit sig in i politiken. Vi talar alltså inte bara om skjutningar och explosioner, utan om systemhotande verksamhet inom både näringsliv och offentlig förvaltning där lagar skall stiftas och upprätthållas.

Det krävs extraordinära åtgärder för att vända den här utvecklingen. Tyvärr fastnar Sverige ofta i en paralyserande debatt där vi oroar oss för vad internationella konventioner och allmänna opinioner ger uttryck för, och hur det i sin tur påverkar vårt varumärke som humanitär stormakt. Men jag tror att de styrande måste sluta vara ängsliga och våga ta till extraordinära åtgärder.

En annan fråga är hur lång tid vi har på oss? Investeringarna kan försvinna långt snabbare än vi anar om ingenting görs. Eller för att citera den amerikanske författaren Ernest Hemingway: “How did you go bankrupt?” Two ways. Gradually, then suddenly.”