FRIHANDELNS FRAMTID

”USA och EU spelar ett farligt spel i den eskalerande handelskonflikten”

EU kan inte stillatigande acceptera amerikanska tullhot, motåtgärder kommer att krävas. Men det finns alternativ som kan läggas fram samtidigt, skriver Anna Stellinger i en krönika.

Handelskrig är lätta att vinna, hörde vi från USA:s president Trump förra gången han klev in i Vita huset. Tullar är det vackraste ordet som finns, lade han lustfyllt till den här gången. Att tullar i praktiken är en skatt – ett ord presidenten uppskattar mindre – som främst drabbar de egna konsumenterna och ekonomin, verkar inte störa. Att höjda tullsatser inte råder bot på alla de problem USA önskar lösa verkar heller inte vara så viktigt. Fentalylet strömmar in? Tullar! Europeiska konsumenter köper inte amerikanska bilar? Tullar! Danmark vill inte släppa Grönland till USA? Tullar!

Det är lätt att avfärda idén om att handelskrig är lätta att vinna och den villkorslösa förtjusningen i tullsatser kan till och med framkalla ett leende. Men historien har med tydlighet visat vilken enorm skada de kan skapa. De amerikanska Smoot-Hawley tullarna bidrog till att fördjupa 1930-talets depression. Och nyligen har vi sett att införda tullar tenderar att bli kvar. Biden behöll flera av Trumps tullar. Att det ens skulle finnas några vinnare i en handelskonflikt är en absurd tanke. Vem skulle det vara? Inte landet som inför tullarna. Inte motparten heller. Någon enstaka producent eller sektor kan gynnas kortsiktigt av att vara på den rätta sidan en tullmur, men i slutändan är alla förlorare när handeln blir krångligare, dyrare och mer osäker.

”En ny dörr har öppnats på glänt mot en konflikt som kan bli både djupare och bredare än vi tidigare sett.”

Det vi nu ser spelas ut är en återgång till en tid vi trodde var svunnen. Sedan andra världskriget har världen rört sig, med några hinder på vägen, mot ökad öppenhet, färre handelshinder, lägre tullar, minskad fattigdom och ökat förtroende mellan länder. Tullarna har sänkts till låga nivåer globalt. USA:s, EU:s och Kinas snittullar ligger idag på bara några procent. EU har dessutom över 40 frihandelsavtal med fler än 70 länder, där tullarna ofta sänkts till noll.

Den tiden känns nu avlägsen. Varje vecka ser vi nya utspel om tullar – de beslutas, pausas, annonseras, beslutas igen och införs. Omvärlden svarar med listor på motåtgärder. Från stål och aluminium till produkter som är kärnan av den amerikanska way of life: Harley Davidsonmotorcyklar, Bourbon och Levis jeans. Även detta skulle kunna framkalla ett leende, om situationen inte var så allvarlig.

”Det som kallas ”antitvångsinstrument” i förhandlingarna – och som främst var tänkt att skramla med mot Kina – riskerar nu att användas mot en historiskt nära allierad.”

USA och EU spelar ett riskfyllt spel. En ny dörr har öppnats på glänt mot en konflikt som kan bli både djupare och bredare än vi tidigare sett. Vi har all anledning att oroa oss. Det som mullrar i horisonten är en handelskonflikt med en lång rad andra instrument än bara tullar. Det är en konflikt som skulle bli ännu svårare att ”vinna”.

USA:s president har redan fört in europeisk moms, våra digitala skatter, EU:s hållbarhetslagstiftning, handelsunderskott och mycket annat i tullkonflikten. EU å sin sida sitter på en ny, oprövad verktygslåda och flera medlemsländer verkar vilja testa de nya instrumenten. Det som kallas ”antitvångsinstrument” i förhandlingarna – och som främst var tänkt att skramla med mot Kina – riskerar nu att användas mot en historiskt nära allierad. Vi talar alltså inte om en renodlad tullkonflikt. Kanske börjar vi, EU och USA, att begränsa och hämma tjänstehandel, upphandlingar, immaterialrätt och varför inte digitala företags inkomster, över Atlanten. Det öppnar dörren för en bred ekonomisk konflikt, som inte längre ”bara” handlar om handel.

”När USA:s president kräver ”ömsesidiga tullar” i en logik av öga-för-öga och tand-för-tand öppnas en annan möjlighet: att båda parter sänker tullarna – till noll.”

Och då är vi tillbaka där vi började, i det absurda påståendet att handelskrig skulle vara lätta att vinna. I ett sådant scenario är det inte bara svårt att identifiera vinnare. Det är omöjligt. Vinnare kan man möjligtvis, möjligtvis hitta bland länder i mindre demokratiska delar av världen, som lugnt kan se på när EU och USA trappar upp en självskadande konflikt.

EU kan inte stillatigande acceptera amerikanska tullhot, motåtgärder kommer att krävas. Men det finns alternativ, som kan läggas fram samtidigt. När USA:s president kräver ”ömsesidiga tullar” i en logik av öga-för-öga och tand-för-tand öppnas en annan möjlighet: att båda parter sänker tullarna – till noll. Under de tidigare TTIP-förhandlingarna fanns just ett sådant förslag, att ta bort alla tullar på industrivaror. De europeiska 10-procentiga tullarna på amerikanska bilar skulle tas bort. Men också tullarna på alla andra industrivaror, i båda riktningarna.

Det är lagligt, görbart och relativt enkelt. Det ligger i historiens riktning, där ekonomiskt utbyte och förtroende varit stark valuta. En sådan överenskommelse skulle kunna presenteras som en vinst i Washington (de elaka europeiska tullarna är borta!) och i Bryssel (ett steg i en deskalering). Och det skulle visa att det finns en annan väg. Med andra ord, en win-win istället för en lose-lose. Vore inte det en god nyhet i en annars så dyster omvärld?