TULLKRIGET

”Att Trump är polariserande förändrar inte behovet av rationell analys”

I tulldebatten är det presidentens person som står i centrum, inte den strategi som kan ligga bakom. Nu krävs eftertanke, smarthet och en omvärdering av EU:s tullar, snarare än godhetssignalering, pajkastning och symbolpolitik. Det skriver André Persson, ordförande i Svensk-Amerikanska Handelskammaren i Houston.

Trots att det hade flaggats för Trumps nya tullar så överraskades både marknader och företag av hur snabbt och kraftfullt de genomfördes – och hur omedelbart de påverkat handeln mellan USA och omvärlden. Tullar är inget nytt och har införts förr, men inte i denna omfattning, hastighet och på en så digitalt sammanflätad global marknad. Det saknar motstycke.

Svenska företag som handlar med USA märker redan av konsekvenserna. Stora aktörer som IKEA, SKF och Volvo tvingas omvärdera prisstrategier och logistikkedjor. Inom bilbranschen – där våren normalt betyder prissättning för nästa årsmodeller – råder det nu stor osäkerhet. Ovissheten kring kommande tullnivåer gör planering närmast omöjlig. Skall företagen ta kostnaden själva eller vältra över den på konsumenten? Eller både och? En ny Volvo XC90 riskerar att bli uppemot 20 000 dollar dyrare här i USA. Det är en ganska rejäl höjning. Samtidigt har flera europeiska bilföretag, inklusive Volvo, annonserat planer på att öka sin tillverkning i USA. Det tyder på att företagen ser tullarna som början på en långsiktig förändring, inte bara ett utspel. Men industrietableringar tar tid och löser således inte utmaningarna på kort sikt.

”Kritiken mot hans person dominerar medieflödet.”

Mest utsatta är produkter som läkemedel, fordon, industrivaror, mat, alkohol, godis – ja, hela spektrat av konsumentprodukter. Samtidigt pausas nya projekt, lanseringar och investeringar. I vissa fall handlar det om det allmänna ekonomiska läget – som när Klarna nyligen meddelade att man skjuter upp börsnoteringen i New York. Men det rör sig också om ren symbolik: USA beskrivs plötsligt som paria, och att förknippas med landet kan helt plötsligt innebära en medial belastning. Företag, organisationer och personer tvekar inför beslut som rör USA. Just nu gäller det att kunna motivera varför man vill ha med USA att göra. Donald Trump är på allas läppar.

Men i stället för att analysera politiken och följderna av densamma, fokuserar mycket av debatten på Trumps person. Han är oberäknelig, ekonomiskt okunnig eller bara galen. Kritiken mot hans person dominerar medieflödet, och många gånger struntar man i det som skulle kunna ha varit en ansats till analys av den strategiska logiken bakom hans politik.

Ett försök till en sådan analys gjordes i förra veckan av Tanvi Ratna, indisk policyanalytiker som bor och verkar i USA. I en krönika i Fox News skrev hon att tullarna inte bara handlar om handel, utan om en ny strategisk omkalibrering. Syftet? Att återuppbygga USA:s industriella kapacitet och samtidigt pressa världen att omförhandla den globala ekonomiska maktbalansen. För enligt Ratna fyller tullarna flera syften än att bara skydda amerikansk produktion. De skapar också oro på marknaden. Vilket i sin tur får investerare att söka sig till säkra tillgångar – som amerikanska statsobligationer. Resultatet: lägre räntor i ett läge där USA måste refinansiera över 9 000 miljarder dollar i statsskuld.

”Mer troligt är det att det blir de fallande börserna som till slut kommer att få stopp på ryckighet som nu råder.”

Varje procentenhet lägre ränta kan spara tiotals miljarder dollar. För Ratna är inte det som händer resultatet av någon slump, eller tillfällig sinnesförvirring; det är en noga kalkylerad politik. Hon förklarar det som att det är en ekonomisk chockterapi med ett tydligt mål: att återta kontrollen över världsekonomin.

Flera medier och experter här i USA är nu inne på samma linje. Financial Times kallade det visserligen ”självskadebeteende”, men medgav att det kan pressa fram strukturella reformer. New York Post försvarade strategin som ett sätt att återindustrialisera USA. Andra har kallat det för en ”kontrollerad konfrontation” för att hantera USA:s skuldberg.

Så vad händer härnäst? Många har hoppats på att kongressen ska sätta stopp, men att tillräckligt många republikaner byter sida är osannolikt, i alla fall i nuläget, även om tunga republikanska senatorer som Ted Cruz, Rand Paul och Chuck Grassley har gått ut med offentlig kritik och till och med aktivt motarbetat det som nu sker med initiativet Trade Review Act, som syftar till att ge kongressen ökad kontroll över nya tullar.

Men mer troligt är det att det blir de fallande börserna som till slut kommer att få stopp på ryckighet som nu råder. Först då kan Trump tvingas till reträtt. Och motståndet växer. JPMorgans VD Jamie Dimon har varnat för ökad inflation och sänkt tillväxt. Hedgefond-höjdaren Bill Ackman kallade tullstrategin för ett "ekonomiskt kärnvapenkrig" och föreslog ett 90-dagars moratorium för att ge utrymme till förhandlingar. Kritiken handlar inte om politik – utan om inflation, investeringar och ekonomisk stabilitet.

”I stället bör EU överväga den strategi som allt fler nu ger uttryck för: ta bort tullarna överhuvudtaget.”

Ur ett europeiskt perspektiv måste frågan ändå bli: skall vi eskalera den här historiskt unika situationen? EU:s tullintäkter från amerikanska varor uppgick under 2023 till tre miljarder euro, vilket inte är särskilt mycket pengar i sammanhanget. Att svara med egna tullar må tillfredsställa en inhemsk opinion som hatar Trump, men det stärker samtidigt Trumps berättelse om att Europa är antagonisten. Det skulle vara symbolpolitik som kom till ett mycket högt pris.

I stället bör EU överväga den strategi som allt fler nu ger uttryck för: ta bort tullarna överhuvudtaget. Både Israel och Vietnam har nu föreslagit att slopa alla tullar mot USA, det vore i stället ett konstruktivt sätt att starta ett samtal om frihandel. Anna Stellinger på Svenskt Näringsliv har redan föreslagit samma sak här i Tidningen Näringslivet: nolltullar på industrivaror över Atlanten – det är enkelt, WTO-kompatibelt och realistiskt.

I stället för att förstärka konflikten med hårda ord och helt häpnadsväckande uttalanden med högt uppsatta folkvalda politiker som skriver ”Fuck Trump” på sociala medier, så borde man göra allt för att kyla ner situationen. Detsamma gäller faktiskt svensk Public Service-media som verkar ha drabbats av en märklig besatthet av att uppmärksamma och guida till diverse USA-bojkottande grupper, lyfta små anti-amerikanska undersökningar, kräva avbön av Tesla-ägare vid laddstationer och göra sitt yttersta för att mynta uttrycket ”Tesla-skam”.

Det är snaskigt, barnsligt populistiskt och agenda-drivande på ett oerhört destruktivt sätt. Är det verkligen det bästa svensk Public Service kan göra i en situation som denna? Nu om någonsin borde man väl bredda anslaget och ta in flera röster och göra allt för att ta reda på vad som verkligen pågår. Sverige är ett litet, exportberoende land, USA är vår tredje största handelspartner och här är Sverige den tionde största investeraren.

”Att Trump är en polariserande och snarstucken figur förändrar inte behovet av rationell analys.”

Av lätt insedda skäl följer Sverige just nu EU:s linje. Men det behöver inte innebära att Ursula von Der Leyen – en person som många anser saknar legitimitet och nationell förankring – skall vara en talesperson för det svenska folket. Här kan Finlands president Alexander Stubb ses som ett föredöme. Hans oväntade möte med Trump i Mar-a-Lago om kriget i Ukraina visade att dialog är möjlig. Hans "golfdiplomati" känns mer adekvat än Ursula von Der Leyens halvt aggressiva utspel om motåtgärder. Von Der Leyen har visserligen ett diplomatiskt mandat, men för många saknar hon demokratisk legitimitet.

Frågan är om det inte är så att medlemsstaternas representanter som likt Stubb, borde kliva fram. Sverige, tungt exponerad mot USA, borde kanske ta en ledande roll för en linje som jobbar med dialog?

Att Trump är en polariserande och snarstucken figur förändrar inte behovet av rationell analys. Särskilt nu när han svänger fram och tillbaka i stora frågor. Det som händer nu är en möjlighet att bygga ett mer motståndskraftigt Europa – ekonomiskt, politiskt och säkerhetsmässigt. Självklart skall vi göra något bra av den här möjligheten.