CORONARESTRIKTIONERNA

”Taiwan ger oss alternativ i pandemin”

Kan Sverige lära av Taiwan? Det menar Karin Svanborg-Sjövall, som pekar på hur ödmjukheten hos politikerna i Taiwan varit en framgångsfaktor i pandemin.

Den så kallade vuxenindustrin har, enligt uppgift, varit den gren av det taiwanesiska näringslivet som haft svårast att hantera reglerna för social distansering. Men även här har visats prov på stor uppfinningsrikedom. På de “tehus” som attraherar tusentals besökare varje år har man bland annat infört ett särskilt slags visir som ger utrymme för drickande.

Åtgärden ger en fingervisning om hur långt taiwaneserna har varit beredda att gå för att trotsa de auktoritära metoder som deras stora granne i Peking tillämpar. “Om man inte bara vill låsa in folk måste man vara mer innovativ”, som landets digitaliseringsminister Audrey Tang stillsamt kommenterade saken.

När smittan bröt ut vände sig Taiwans regering omedelbart till civilsamhälle och företag och crowdsourcade idéer.

Fram till i maj i år, när den lilla ön drabbades av det än mer aggressiva brittiska coronaviruset, var Taiwan det kanske främsta exemplet på att det verkligen finns bättre alternativ till katastrofsocialism. Initialt blixtsnabb offentlig respons, och imponerande tekniska lösningar för att spåra och isolera, har hållit dödstalen på mycket låga nivåer.

God beredskap var förstås en annan nyckelfaktor. Erfarenheterna från SARS-epidemin 2003 hade resulterat i färdiga handlingsplaner som kunde tillämpas direkt - en månad innan WHO tillkännagav att världen hade drabbats av en pandemi. Där Sverige, enligt Lena Hallengren, “aldrig haft en strategi” hade Taiwan en färdig tågordning från start.

Men det kanske mest intressanta i Taiwans förhållningssätt är något annat: en unik ödmjukhet bland politikerna inför sina egna, och sina förvaltningars, begränsningar. När smittan bröt ut vände sig Taiwans regering omedelbart till civilsamhälle och företag och crowdsourcade idéer- som faktiskt ofta också implementerades. Man bestämde sig för att arbeta vare sig för, eller mot, sitt näringsliv och sitt folk, utan med det.

Regeringen hade förvisso god nytta av att den vice premiärministern är epidemiolog, men insåg ändå att den samlade intelligensen trots allt blev större, om man vågade bjuda in lokal kunskap utanför departementen. Digitaliseringsministern, stjärnprogrammerare och tidigare nätaktivister har översett ett system som smidigt delar personlig data med starka integritetshänsyn i behåll. Utan stuprör, GDPR, eller trasiga monopolappar som offentlig norm.

Detta förhållningssätt spelar roll i praktiken. Medan det ideella projektet #jagvillhavaccin.nu i Sverige har ombetts avregistrera lediga tider för vaccination eftersom regionerna vill ha “kontroll”, blev ett likartat initiativ för distribution av masker genast upplockat och applåderat av den taiwanesiska regeringen. Utan att veta säkert är jag beredd att satsa en slant på att initiativtagarna till Öppna Skolplattformen, som polisanmälts av Stockholms stad, snarare hade fått ett pris i Taipei.

Det mest intressanta i Taiwans förhållningssätt: en unik ödmjukhet bland politikerna inför sina egna, och sina förvaltningars, begränsningar.

Företagsamma människor uppfattas, kort och gott, inte vara i vägen av det offentliga. De tillåts visa vägen. I en tid som annars präglas så mycket av misstänksamhet, nostalgi och kontrollmani kan jag inte låta bli att tycka att det är lika vackert som inspirerande.

I skrivande stund har Taiwan färre än 400 döda med Covid19 och för första gången pekar kurvan brant uppåt. Landet har som alla andra begått misstag, och får nu erfara hur dyrköpta vart och ett kan bli under en pandemi. Just ett av “tehusen” visade sig faktiskt vara källa till ett allvarligt utbrott under våren och framgångarna i början av pandemin har gjort att sjukvården successivt börjat slarva med den tidigare så framgångsrika testningen. Nu har man stora bekymmer med att skaffa tillräckligt med vaccin.

Men med det sagt: det finns mycket att lära av här. Och det är inte nödvändigtvis att “alla blir socialister under en kris”, som vi fått höra till leda det senaste året.

Varje morgon vaknar Audrey Tang med tusentals kinesiska missiler riktade mot sig, på en ö som tidningen the Economist nyligen beskrev som “världens farligaste plats”. Där jorden ständigt skakar, översvämningar skördar människoliv, och demokratiaktivister från Hong Kong numera flockas. Ändå verkar hon inte tycka att det är det minsta svårt att avstå.