REGERINGSKRISEN

”Norrmännen förstår inte varför hyresfrågan blivit så stor i Sverige”

Medan hyresfrågan utlöst en regeringskris här hemma så är bostadspolitiken inte alls lika laddad i grannlandet. Om detta skriver Lydia Wålsten.

Norges största tidning Aftenposten har en podd, Forklart, som varje dag förklarar dagens stora nyhetshändelse. Förra veckan gav den sig i kast med att lotsa de norska lyssnarna genom den svenska regeringskrisen under vinjetten ”Kaoset i Sverige – därför måste statsministeren gå”. Avsnittet gav en bra förklaring till varför partierna röstat bort Löfven. Men när det gällde den sakfråga som utlöst regeringskrisen var det svårare att få till pedagogiken. ”Det hade kanske inte varit en grej här i Norge”, inledde journalisten när hon skulle försöka förklara varför fri prissättning i nyproduktion över huvud taget blivit en infekterad ideologisk konflikt.

Norge i rollen som den marknadsliberala fanbäraren. Hur hamnade vi här?

Hon fortsatte trevande: ”Det är lite annorlunda [i Sverige] än här i Norge” /.../ ”Staten sätter gränser för hur många svenska kronor man får ta i hyra. Till skillnad från här i Norge, där man får ta det man vill i hyra så länge någon vill betala för det… alltså marknadspris.” Lite urskuldande förtydligade hon att den svenska konflikten nu inte ens gäller marknadshyror, utan bara fri prissättning i nyproduktion.

För mer än 20 år sedan råkade Sveriges näringsminister Björn Rosengren kalla Norge för den sista sovjetstaten. Att lyssna på Forklart är att höra en repris, men med ombytta roller. Sverige som en udda fågel med omfattande regleringar på hyresmarknaden. Norge i rollen som den marknadsliberala fanbäraren. Hur hamnade vi här?

Efter andra världskriget har Norge och Sverige gått skilda vägar i bostadspolitiken. I Norge uppmuntrade socialdemokratin människor till att äga sin bostad. Olika typer av hyresregleringar har funnits men avvecklats. Sedan 2010 hyrs norska hyresrätter ut till marknadspris. Då avskaffades hyresregleringen även i Oslo. Till skillnad från i Sverige blev upplåtelseformen, det vill säga om man äger eller hyr sitt boende, aldrig en partipolitisk fråga mellan Høyre och Arbeiderpartiet.

I dag består hyresmarknaden i Norge till stor del av privatpersoner som hyr ut sina bostäder till den hyra de själva behagar, med en viss restriktion utifrån lagen om ”gjengs leie”, skälig hyra. Det är inte billigt, men det är lätt att hitta bostad. Även i en stad som Oslo. I Stockholm är kötiden till ett förstahandskontrakt 10 år.

90 procent av bostadsbristen i Sverige skulle försvinna om högre hyror tilläts.

I Sverige har argumentationen mot marknadshyror varit densamma i årtionden och följt ett förutsägbart ideologiskt mönster. En chef på fastighetsbolaget Heimstaden sammanfattade de kulturella skillnaderna mellan Norge och Sverige till tidningen E24: ”Här i Norge framstår det [en misstroendeförklaring] nog som hårt, men svenskarna har en stor del av sin folksjäl i hyresmarknaden.”

Statliga Boverket har uppskattat att 90 procent av bostadsbristen i Sverige skulle försvinna om högre hyror tilläts. Men lite tyder på att en ny regering kommer kunna genomdriva de reformer som krävs för att nå dit. I senaste Agenda (27/6) var Sverigedemokraterna noga med att positionera sig emot en friare prissättning.

Samtidigt är Norge ett land som på många sätt liknar Sverige, med en stor välfärdsstat och ett långt socialdemokratiskt maktinnehav. Utifrån samma värderingar nådde Arbeiderpartiet en helt annan slutsats med ett uttalat mål om att fler borde äga sin bostad – hyresmarknaden fick bli ett flexibelt komplement. Effekten blev färre politiska låsningar. Det borde stämma till eftertanke långt in i de socialdemokratiska leden.