DET NYA ARBETSLIVET

"Låt medarbetarna ta ansvar för sin egen arbetsmiljö"

Nya arbetssätt kräver nytänkande från alla håll. Det menar Charlotta Stern som vill se uppdaterade regelverk och ett ödmjukt sinne inför arbetslivet efter pandemin.

Det är ett experiment av sällan skådat slag. Från en dag till en annan blev det för oss kontorister vardag att utföra arbetet hemifrån. Inte minst satte pandemins arbetsmarknadseffekter skjuts på digitaliseringen av möten.

Medan några vill komma in för att isolera sig och arbeta, vill andra vill utnyttja kontoret för det sociala.

Allt detta vet vi. Vad vi inte vet är hur det kommer att förändra våra arbetssätt framöver.

Helt klart har medarbetares preferenser förändrats. På Ratio har utvecklingssamtalen tydligt visat att i princip alla forskare vill ha friheten att arbeta hemifrån två till tre dagar per vecka. Likaså har det visat sig att kontoret har olika dragningskraft på människor. Medan några vill komma in för att isolera sig och arbeta, vill andra utnyttja kontoret för det sociala i form av möten och samarbete tillsammans med andra.

Hur mycket och hur starkt preferenserna har ändrats kommer att visa sig. Ibland vänjer man sig av med saker efter en stunds anpassning. Tänk på alla ungar (och föräldrar) som måste återanpassas till vardagsrutiner efter sommarlovet. Först är det kämpigt, men snart är det vardag. Det är dock inte säkert att folk vill vänja sig. Många har fått ett bättre liv av att arbeta hemma.

Pragmatiska chefer och förnuftiga medarbetare kommer överens om hur de vill ha det och alla är nöjda.

Tillsammans med den allmänna kören antar jag att chocken har orsakat ett skifte i sättet att organisera och leda arbetet som är här för att stanna. Framöver kommer det att skapa experimenterande och innovationer. Forskning tyder på att antalet patent kring hemarbete har ökat dramatiskt. Bland inlämnade patentansökningarna finner vi företag som Zoom, Facebook, Google, Cisco.

För svensk utvecklingskraft och för medarbetarnas bästa är det viktigt att den utvecklingen bejakas.

Som nybakad VD på Ratio tycker jag frågan om distansarbete är svår och intressant. Går det att bibehålla en stark organisationskultur när många är ifrån kontoret? Hur ska det bli med produktiviteten?

Turligt nog är forskning ett arbete som går att produktivitetsbestämma – det finns ett antal outputs vi kan studera. Jag gissar att mätbarheten inte är lika enkel att bedöma på många företag i Sverige. Men det behöver göras. För att det ska vara hållbart måste vi hitta sätt att jobba på som gynnar både företag och medarbetare.

För Ratios del ser jag det som närapå självklart; det är klart vi ska låta folk jobba hemma om de fortsätter att producera. Tror jag. Jag har nämligen två farhågor. Den ena har att göra med organisationskulturen på längre sikt. Den andra har att göra med arbetsmiljölagstiftningen. Hur långt sträcker sig mitt ansvar för att säkerställa en god arbetsmiljö för medarbetare som jobbar på distans? Unga forskningsassistenter som sitter på fik och jobbar – det är ju knappast en god arbetsmiljö. Bullrigt och rörigt. Dålig ergonomisk utformning. Ska jag ingripa? Eller köksbordsjobbarna. Ska jag kräva att de tar hem kontorsstolar? Ska jag betala för hemmakontors-utrustning? Det blir nog för dyrt, och en del bor ju trångt. Då är det nog trots allt bättre att de jobbar på kontoret.

Frågan om distansarbete är svår och intressant.

Ja, ni ser själva. Kanske behövs i stället ett omtag i svensk arbetsmiljölagstiftning. Svenska arbetsgivare har ett långtgående ansvar för både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Distansarbete utmanar arbetsgivarens skyldighet att säkerställa både fysiska och psykosociala åtaganden när arbete utförs i hemmet, sommarstugan, på ett fik, eller i en park någonstans.

Kanske är det är dags att lita på att den vuxna medarbetaren tar ansvar för sin egen arbetsmiljö. Förefaller det väl radikalt? Jag vet inte om jag tycker det. I moderna organisationer förlitar vi oss på att en medarbetare kan leda och fördela det egna arbetet, vi pratar om självledarskap, empowerment eller tillitsledarskap. Varför kan samma medarbetare inte ha förtroende att på motsvarande sätt tar ansvar för sin arbetsmiljö? Naturligtvis tillsammans med sin arbetsgivare. Precis som vanligt.

Det finns en uppenbar risk att regler kring arbetsmiljö hindrar den flexibilitet som växer fram vad gäller distansarbete. Att företag hellre än att prova sig fram tillsammans med sina medarbetare kommer att vara onödigt återhållsamma i att tillåta experimenterande med distansarbete för att inte riskera att ”göra fel” eller när kraven på utrustning till hemmen gör ekvationen mindre lönsam. Jag tror egentligen att det för de allra flesta är precis så det går till. Pragmatiska chefer och förnuftiga medarbetare kommer överens om hur de vill ha det och alla är nöjda.

Frågan är dock om det är lagligt. Om inte, är det kanske dags att bemyndiga den svenska medarbetaren.

Patent kring distansarbete har ökat under pandemin.